torsdag 22 oktober 2015

Skogen, Twiggy och Siri.

Vi var i skogen i helgen. Det uppskattade hundarna mycket. Vilken massa spännande dofter och så kul att få följa med! I bilden är dom oföränderligt skötsamma. Sover mest hela tiden och gärna ovanpå varandra. Den här bilden tog syrran från sin plats i baksätet.




Inte sen den 29 september har jag behövt skriva i Sonjas "klodagbok". Jag öser på henne essentiella fettsyror och B-vitamin. Peppar, peppar har hennes klor hållit sig lugna i drygt tre veckor.
Vi försöker vara lite försiktiga när hundarnas lekar blir alltför våldsamma. Svante och Sonja kan gå rätt hårt åt varandra men det är inte lätt att få dom att lugna ner sig.



Sonja och Twiggy bara älskar varandra och det märks att Twiggy är uppvuxen med irländare. Ingen som helst respekt för deras styrka och storlek. (Fast det har kanske inte JR-terriers i allmänhet..) Kastar man en boll så får - eller tar - Twiggy den utan att tveka.





Svante blir aningens svartsjuk eftersom Sonja och Twiggy är så fokuserade på varandra. Att kompensera honom med en annan boll är meningslöst. Dom vill alltid ha samma boll.
På eftermiddagen kom Siri och hennes matte förbi så då blev det ytterligare turer både ute och inne. Kanske två trötta vovvar i kväll?



Fast rätt vackert är det så här på hösten Vi har inte så många röda höstträd i omgivningarna men gula. Också ganska fint. 
Det som i övrigt inte är så fint är nerbrända flyktingförläggningar och maskerade knivmän som går in på skolor. Deprimerande. Och nya flyktingar bara väller in. Skönt att man inte är politiker...






a

söndag 11 oktober 2015

I dag tittade jag lite sporadiskt på dopet. Det var dock så underhållande att jag släppte både bok och surfplatta. Först sover lillprinsen i mammas armar, storasyster sitter i pappas knä och suger på ett finger medan kusinen bläddrar förstrött i programmet. Prästerskapet läser sina välsignelser och små gossar från Adolf Fredriks musikskola sjunger klockrent. Sen börjar det hända saker. Leonore tröttnar på pappas knä och börjar göra utflykter runt släkten och prästerna. Några danssteg på den urdyra, unika mattan på golvet. Man ber en stilla bön att blöjan ska hålla tätt.
Sen är det dags för själva namngivningen, något som den unge prinsen inte alls uppskattar. Han börjar skrika hjärtskärande och tystnar inte ens när självaste ärkebiskopen lyfter upp  honom till församlingens beskådan.
Leonore blev mycket intresserad av dopfunten och tydligen snodde hon ärkebiskopens duk som hon torkat prinsen med. Inte vilken lase som helst, tydligen, utan en handbroderad näsduk (?) från drottning Sofias förråd.
Sedan dunstade Leonore. En stund senare var även Estelles lilla ministol tom.
Prinsen fortsatte att gasta och prinsessan Margaretha trollade fram en napp.
Ceremonin fortsatte och prinsen fortsatte skrika och plötsligt rusar Estelle fram med en napp och försvinner lika fort igen.
Vart flickorna tog vägen förtäljer inte historien men ett riktigt skojigt dop var det. Ärkebiskopen har dessutom humor. Någonstans fick hon in "...det är inte allom givet att få en napp".

Som vanligt är det en massa surgubbar och kärringar som spyr galla över allt sånt här. "Äh va´ fan, det var ju bara en napp!" Det var också en liten tjej som visade omtanke om både det skrikande barnet och föräldrarna.

Nåja, jag visade mina hundar omtanke genom att köra till sportaffären och köpa nya tennisbollar. Rena klippet! Åtta bollar till priset av fyra! Vart dom gamla har tagit vägen kan jag bara gissa. Inne bland buskar, bakom vedtraven eller möjligen utkastade från tomten. Nu har vi i alla fall åtta, knallgula bollar att lattja med. Dom syns väldigt bra när dom är nya... Konstigt nog vill hundarna alltid ha samma boll. Först tar dom varsin, sen ska Sonja till varje pris ha Svantes. Han verkar dock uppskatta bollstöld så dom får väl göra som dom vill.
Sonja är inte bara duktig på att jaga (och fånga) sorkar, kaniner och annat. Hon är en jäkel på feta flugor också. Jag försöker locka in flugor i tvättstugan med hjälp av tända lampor. Sonja klipper dom i fönstret i sovrummet. Bara dödar, inte äter tackolov.






I veckan var vi hos Trim-Lotta och klippte Sonjas klor. Dom hon har kvar alltså. Hennes päls växer frodigt men det är tydligen lite si och så med underullen (?) så vi beslutade enhälligt att inte trimma henne förrän efter vintern. Så hon får se ut som en gatuhund i vinter men kanske fryser hon inte i alla fall.



a

söndag 4 oktober 2015

Sonja och hennes klor...


Varifrån kommer egentligen uttrycket hundväder? Svante och Sonja älskar det här vädret! Någonstans mellan 12 och 17 grader, sol och ingen vind. Det är mumma för jyckarna. Att kunna ligga på trappan i solen utan att svettas och med dörren öppen så att man kan gå ut och in som man behagar.


Möjligen uppskattar inte husse och matte den öppna dörren till fullo. Det bli aningen svalt inomhus men vad gör man inte för hundarna?
Annars - i måndags satte jag klockan på 04.30, vaknade 04.15 och klev i badkaret för att beskåda blodmånen. Jodå, den var brunröd precis som utlovats och vädret var kristallklart. Sen sov vi ett par timmar till...
Hade tid hos veterinären på förmiddagen (med Svante som hade en  ögoninfektion plus en "fnorp" som jag ville ha kollad. Såg ut som en fästing, fast det var det inte). Han fick antibiotikasalva och ett litet ögonhår, som möjligen kunde irritera hornhinnan, plockades bort. Tåligare och snällare hund får man leta efter. Han står som en tänt ljus och låter sig undersökas, behandlas och hanteras.
Samtidigt pratade jag med doktorn om Sonja som lyckats knäcka en klo till i helgen. Bara en vecka sen hon hade varit Sonja Rödstrumpa... Både vet. och jag suckade djupt. Det är gräsligt att se henne ha ont och det är hemskt att höra henne stå och yla vid grinden när hon inte får gå med storebror på promenad. Vi beslutade dock avvakta ett par dagar för att se om klokapseln lossnade av sig själv. Det gjorde den! Någon dag senare kunde husse rycka loss den med en tång medan matte höll hunden. Sen mådde hon genast mycket bättre.
Nu har vi ju fått vår vanliga Sonja igen. Busig, pigg, påhittig och destruktiv. Som hon egentligen är! Vill inte ha tillbaka kortison-Sonja. Som blev avtrubbad, tufsig, kissade på golvet på natten och t.o.m. var inkontinent och kissade i sängen. Jobbig sits. Vi kan väl klara ett klobrott då och då men kanske är varje vecka lite för bra.

Nåja, vänta och se. Just nu är hon så pigg och galen som jag faktiskt vill att hon ska vara. Samtidigt mer och mer social mot sina tvåbenta, vilket är sympatiskt.
I dag hade hon hittat ett hål i stängslet (byggjobbarnas fel) och krupit ut till idrottsplatsen där hon tydligen njutit av grillad korv! Som tur är känner folket där inne igen våra hundar.

 Årets bästa investering hittills. En liten manick som förstärker Wi-fi signalen ända nere ifrån källaren upp till andra våningen! Slipper köpa surf för 100 pengar i månaden till paddan. Kan spela WF och surfa mitt i natten om jag vill! Lätt intjänad på ett kvartal.






a