Svante&Sonja

I dag tittade jag lite sporadiskt på dopet. Det var dock så underhållande att jag släppte både bok och surfplatta. Först sover lillprinsen i mammas armar, storasyster sitter i pappas knä och suger på ett finger medan kusinen bläddrar förstrött i programmet. Prästerskapet läser sina välsignelser och små gossar från Adolf Fredriks musikskola sjunger klockrent. Sen börjar det hända saker. Leonore tröttnar på pappas knä och börjar göra utflykter runt släkten och prästerna. Några danssteg på den urdyra, unika mattan på golvet. Man ber en stilla bön att blöjan ska hålla tätt.
Sen är det dags för själva namngivningen, något som den unge prinsen inte alls uppskattar. Han börjar skrika hjärtskärande och tystnar inte ens när självaste ärkebiskopen lyfter upp  honom till församlingens beskådan.
Leonore blev mycket intresserad av dopfunten och tydligen snodde hon ärkebiskopens duk som hon torkat prinsen med. Inte vilken lase som helst, tydligen, utan en handbroderad näsduk (?) från drottning Sofias förråd.
Sedan dunstade Leonore. En stund senare var även Estelles lilla ministol tom.
Prinsen fortsatte att gasta och prinsessan Margaretha trollade fram en napp.
Ceremonin fortsatte och prinsen fortsatte skrika och plötsligt rusar Estelle fram med en napp och försvinner lika fort igen.
Vart flickorna tog vägen förtäljer inte historien men ett riktigt skojigt dop var det. Ärkebiskopen har dessutom humor. Någonstans fick hon in "...det är inte allom givet att få en napp".

Som vanligt är det en massa surgubbar och kärringar som spyr galla över allt sånt här. "Äh va´ fan, det var ju bara en napp!" Det var också en liten tjej som visade omtanke om både det skrikande barnet och föräldrarna.

Nåja, jag visade mina hundar omtanke genom att köra till sportaffären och köpa nya tennisbollar. Rena klippet! Åtta bollar till priset av fyra! Vart dom gamla har tagit vägen kan jag bara gissa. Inne bland buskar, bakom vedtraven eller möjligen utkastade från tomten. Nu har vi i alla fall åtta, knallgula bollar att lattja med. Dom syns väldigt bra när dom är nya... Konstigt nog vill hundarna alltid ha samma boll. Först tar dom varsin, sen ska Sonja till varje pris ha Svantes. Han verkar dock uppskatta bollstöld så dom får väl göra som dom vill.
Sonja är inte bara duktig på att jaga (och fånga) sorkar, kaniner och annat. Hon är en jäkel på feta flugor också. Jag försöker locka in flugor i tvättstugan med hjälp av tända lampor. Sonja klipper dom i fönstret i sovrummet. Bara dödar, inte äter tackolov.

I veckan var vi hos Trim-Lotta och klippte Sonjas klor. Dom hon har kvar alltså. Hennes päls växer frodigt men det är tydligen lite si och så med underullen (?) så vi beslutade enhälligt att inte trimma henne förrän efter vintern. Så hon får se ut som en gatuhund i vinter men kanske fryser hon inte i alla fall.



a