Veterinärbesök

Efter ett dygns vila verkade Sonja fortfarande ha rejält ont i benet och så är det fredag och vår förträffliga veterinärklinik har inte jouröppet så... strax efter åtta i morse ringde jag och fick dagens sista lediga tid. Doktorn klämde och kände och lokaliserade ömhet och smärta till vänster knä. Det gjorde för ont att känna ordentligt så Sonja fick en lugnande/smärtstillande spruta och efter fem minuter var hon slak som en trasa.

Moster var med som en hjälpande hand. Öppna dörrar, plocka fram nycklar och plånbok (framför allt plånbok!) och som allmän hjälpreda.
(När jag var barn trodde jag att det hette hjälpbräda. Är man född i Stockholm så är man. Där skiljer man inte så noga på e och ä. Säg hjälpreda på stockholmska så fattar ni.)
Tre röntgenplåtar som väl inte visade några större katastrofer men för säkerhets skull ville tant doktorn att en ortopedspecialist också skulle bedöma bilderna och hunden. Specialisten finns i Tygelsjö och vi fick en tid på tisdag. 
Fortsatt vila och recept på smärtstillande medel för hund. Inget springande och lekande. För tillfället är allt sånt otänkbart för Sonja. Hon rör sig inte ur fläcken när jag bär ut henne. Hon bara blänger anklagande på mig som om det var mitt fel att hon har ont!

Här har hon fått smärtstillande i en skvätt filmjölk och är på väg att somna med nosen i skålen. Fattar alla hur synd det är om henne? 
Att ge mina hundar medicin är verkligen inga problem. All mat går ner, med eller utan tillsatser av medikamenter. 

Gårdagens teaterföreställning var väldigt mysig. Först picknick i gräset med öl och rödvin. Sen en härlig uppvisning som kanske snarast kan kallas minimusikal. "Evigt ung" heter den och skådeplatsen var Marsvinsholms slott. Trots en väldigt mörk himmel klarade vi oss med endast några enstaka regnstänk.
Båda hundarna sov gott när vi kom hem. Men det kändes hårt att lämna den lilla sjuklingen enbart i Svantes vård.

Solen skiner, det är 22 grader. På med grillen!

Stackars Sonja igen.

Igår publicerade jag nog inlägget lite för tidigt. Det blev inte två utan fyra kottar utburna - för den som nu kan vara intresserad.

I morse var det ytterligare en kotte som ställde till det. Den befann sig utom räckhåll (men däremot inom synhåll) för hundarna. Detta faktum hindrade inte hundarna från att bli hysteriskt upphetsade. I en ganska våldsam språngmarsch halkade Sonja i gräset, gjorde en volt och landade skrikande i gräset. Sen ville hon inte stödja på vänster bakben. Suck, jag lyfte upp, kände igenom och klämde och tryckte. Inget speciellt att varken se eller känna. Sonja ser stukad ut - både fysiskt och mentalt.

Stukad Sonja och Siri som håller ett vakande öga på henne. 

Klockan är inte ens tio på förmiddagen och jag har burit upp henne i sovrummet där hon nu ligger i en korg och ser eländig ut. Jag får väl avvakta och se hur det utvecklar sig.
(Nej, jag ömkar henne inte, men tycker synd om henne i hjärtat. Allra mest tycker hon synd om sig själv. Nu gick hon upp på tre ben...)

Trebent Sonja. Storebror Svante har nu tagit över vaktandet.
Det är fantastiskt att se hur varsamt de stora hundarna handskas med sjuklingen. De går försiktigt fram till Sonja då och då, nosar och viftar lite med svansarna. Inga lekinviter, inget knuffande och buffande.
Eftersom jag ogärna konsulterar veterinär i "onödan" ringde jag till Bibbi för att få ett gott råd. Och hon stärkte mig i mitt eget beslut: Vila, vänta och se. Tack!

För några år sen gick jag till veterinären med Svante som hade gulgrönt var i båda ögonen. Så här ska det se ut!!! utbrast tant doktorn. (!?) Alltså, folk söker med sina djur för ingenting men det här ÄR ju verkligen någonting. Förtydligade hon sig. En sån vill jag ogärna vara - som söker för ingenting.

Talande kroppsspråk. Låg.
Det har nu gått sju timmar sen "olyckan" och Sonja sover mycket, har varit ute och kissat och sa inte nej tack till kvällsmat. Typiskt att det är just ikväll som vi ska på teater - utomhus! När regnet hänger i luften och hunden är dålig. Fast å andra sidan brukar hundarna sova gott när vi inte är hemma. Fortsättning följer i morgon.