måndag 15 februari 2016

Superbloggaren återkommer...

Tänker inte ens försöka göra en resumé av den senaste tidens händelser. Minnet sviker och det är för mycket annat som snurrar i huvudet.

Men att den här snyggingen heter Svante kommer jag ihåg. Prinsen ligger i den röda soffan (suck) men har lite missat IKEA-överkastet som matte har lagt där som skydd. Det är väl OK, vi får väl kemtvätta kuddöverdragen med tiden.

Sonja är tyvärr inne i ett rejält skov av trasiga klor. Hon haltar än på höger bak, än på vänster fram. Just nu är det höger fram. Jag har slutat gå till veterinär varenda gång. Hon är superduktig på att hoppa på tre ben, hon vill ABSOLUT gå med på promenader och jag ger henne smärtstillande. Hon leker med Svante och är på gott humör. Hon förefaller lida mer av veterinärens ingrepp innebärande narkos, bandage och säkert lika ont.

Annars verkar hon äntligen ha fattat att TV-programmens skällande hundar inte finns utanför hennes revir.

Vi tittade på Cesar Millan och hon verkade begripa att skallen kom från TVn. Vanligen brukar hon springa till närmaste fönster och titta ut, skällande som en galning. Vi gjorde om manövern i dag, tittade på hundprogram och hon sussade i korgen utan att reagera! Fattas bara annat, hon blir tre år i morgon. Något ska man väl lära sig med åldern.


a

fredag 5 februari 2016

Nya hundar

Det bar värst vad tiden går fort! Jo, det var dags för trimning i måndags. Jag körde dit med två raggiga hundar...


och kom hem med två ursnygga vovvar som uthärdat nästan tre timmar på trimbordet.



Här har dom bytt plats, det är Sonja till höger nu.
Hennes klor ser ut som ett skämt. Någon klo är lång som en hajtand, en annan är på utväxt och några andra ser rätt normal ut. Nu har jag bestämt att värdera graden av hennes besvär och lidande kontra besök hos veterinären. Hon lider lika mycket av att vara sövd och bandagerad. Men det är inte kul med en kronisk åkomma som sätter ner hennes livskvalitet av och till.
Dock - hennes vinterpäls fyllde nog en halv sopsäck. Svante har en fantastiskt pälskvalitet men han uppför sig som en gangster under trimningen. Det är munkorg som gäller för att han inte ska äta upp oss. Sonja är snällare - hon protesterar ibland men inte så det blir ohanterbart.

Det här är resterna av min senaste brödpensel. Har redan köpt en ny. Sonja upprätthåller sin image som värsting. Hon blir snart tre år men valpfasonerna sitter benhårt kvar. Varje dag släpar hon ut korgen ur sovrummet, varje kväll släpar jag tillbaka den. Lämnar man diskmaskinen på glänt så nyper hon ett plastredskap, en osthyvel eller en slev. Sätter man inte i dörrstoppen i garderoben i hallen så ligger alla jackor och skor på golvet. Men hon är underbar ändå...



a