"Svante är den mest sympatiska hund jag någonsin har träffat". Ett omdöme från en av våra vänner. Det värmer en matte långt in i hjärteroten.
Svante är en irländsk terrier, född på Sveriges nationaldag 2007 och kommer från kennel MerryMac i Kalmar. Irländarna hör inte till de vanligare raserna i Sverige och vi möter ofta människor som beundrar den vackra mahognyfärgen i hans päls och som konstaterar att han verkligen ser ut som en hund. Lagom storlek, högbent och med en nos som är mycket lämpad att lukta med. Praktiska öron som kan vinklas åt olika håll beroende på varifrån ljudet kommer och som inte är disponerade för infektioner eller ansamling av smuts. Hela hunden utstrålar styrka och funktionalitet. Han påminner om Lufsen fast han är röd.
Rasen kommer, som framgår av namnet, från Irland. Tanken är att den ska vara gårdshund, d.v.s. en alltiallo. Den ska hålla rent från möss och råttor, vakta gården, vara sällskap åt sina människor och fungera som hjälp vid jakt.
En irländare ska vara morsk och orädd och kallas i sitt hemland för "daredevil".
Förberedelser
Med min något präktiga läggning rusar jag förstås inte iväg och köper hund utan att vara väl förberedd. Jag hade längtat efter hund hela livet och när tillvaron äntligen började te sig hundvänlig var det dags. Nytt boende och nedtrappning av arbetstiden. Att skaffa en hund som ska tillbringa dagarna i ensamhet hemma är inte tänkbart för mig.
Jag läste ett antal böcker, såg hundprogram på TV och besökte hundutställningar för att träffa uppfödare och hundar.
Här är en del av mitt hundbibliotek. Det saknas några böcker som är utlånade med som ändå bör nämnas. Kontaktskontraktet (Eva Bodfält), Cesar och hans hundar (Cesar Millan) och Zelda och meningen med att ha hund (Åsa Nilsonne). Möjligen kan några böcker ha förirrat sig till andra platser i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar