Stackars Sonja

Det är ännu mer synd om Sonja idag. Hon haltar fortfarande på vänster framben. Den ena hörntanden i underkäken är lös och vajar lite hit och dit och hon smackar och tuggar för det känns kanske lite konstigt. Vid midnatt verkade hon väldigt orolig och ville hoppa ner från sängen och det är definitivt ovanligt. Vi gick ut på gården en stund men naturbehov verkade inte vara anledningen till oron. In igen och hon fick lägga sig i Svantes korg.
Klockan fyra vaknade jag av att hon kräktes. På golvet fanns tre rejäla och ganska lösa bajshögar. Suck! Upp och städa och torka golv. Efter en halvtimmes mockning är man rätt vaken kan jag meddela. Läsa bok och invänta anständig tid att stiga upp på riktigt.
Det står i boken att man ska avstå från att ge mat när hunden är magsjuk. Hon höll som vanligt på att svälta ihjäl vid sju-tiden så jag gav henne, mot bättre vetande, frukost. Just nu är klockan åtta och läget är lugnt.
Båda hörntänderna i underkäken är lösa...

#

Ganska exakt tolv timmar senare ser Sonja ut så här. Helt utmattad liten valp som har haft vansinnigt roligt på eftermiddagen för då kom hennes syster Ellen från Lund! Riktig, biologisk syster alltså och jag kan försäkra, att även vi ägare hade svårt att avgöra vem som var vem.

Vi har fått kontakt via den här bloggen och det var jättetrevligt att träffas. Dessutom fick Ellens lillmatte och lillhusse några dopp i poolen medan hundarna lekte. 

Svante undrade säkert: "Ska vi ha EN TILL sån där??"

Efter nattens illabefinnande och tillika lätt hälta var väl Sonja aningen justerad men det märktes inte mycket i lekens hetta. Ska titta på bilder och filmer i lugn och ro och återkommer med mera i morgon.

Något som är mycket positivt är, att någonstans, någon gång under dessa två timmar försvann Sonjas båda hörntänder i underkäken! 

Svante är oroad för framtiden. Ska vi ha två stycken nu?