Kräsmagade hoppar över

I morse vid sextiden blev det oro i sovrummet och det luktade inte så gott. Sonja var lös i magen och det blev inte så lätt för henne att lösa det, påklädd som hon är. Så det blev bajs både här och där och hon såg rätt olycklig ut. Av med den kladdiga bodyn, på med kopplet och ut på gården. Riktigt färdig var hon inte så det blev lite bajsande ute också. Svante såg nog direkt att hon inte var i form så han avstod från att försöka leka med henne.
Ner i källaren för att hämta tratten och in i hundrastgården med Sonja. På två minuter hade hon förstås lirkat av tratten. Nytt försök - spänna ihop tratten ett snäpp och dessutom fästa den i halsbandet. Nu tog det lite längre tid att ta av både tratt och halsband!
OK, lilla skithund, det kan väl inte vara hela världen om du slickar lite på stygnen. Djur i det fria har visserligen inte stygn men dom slickar ihärdigt på sina sår.
Den chica lilla bodyn är ju nu tvättbar i 30 grader så det blev till att plocka ihop till en trettigraderstvätt (badrumsmattor fick gå med). Och att sanera golven i sovrumsavdelningen. Jag lyckades ge både hästar och guldfisk frukost någonstans in emellan.
Vid niotiden, då normala människor ofta stiger upp en lördagsmorgon, var bodyn torr och kunde sättas på Sonja igen. Jag tog upp henne i sovrummet och tänkte ta någon timmes andhämtning. Plötsligt började hon nosa runt oroligt, kröka rygg en aning och nu var goda råd dyra. Snabbt knäppa upp alla tryckknappar och lyfta ut hunden på gården igen. Vi hann!!!! Det hade varit otroligt förargligt att behöva köra ytterligare en trettigradersmaskin.
Frukost hoppade hon över, klokt nog. Middagen var hon måttligt intresserad av och jag trugar inte. Vi ska nog se till att köra tomt i magen.
Annars hälsar Sonja och säger att hon mår bra!
Bilder? Nä, inga foton från idag men en av husses 50 (!) veteranbilar kan få vara med.

Och en veteranmotorcykel också.