Igår avstod jag från att ge smärtstillande till Sonja. Huvudsakligen för att se om hon fick påtagligt mera ont. Och efter nästan två veckors koppel och inlåsning släppte jag henne lös tillsammans med Svante när Siri hade gått hem. Resultat enligt nedan.
Jag tycker nog det ser rätt hoppfullt ut. Svante är ganska försiktig i sitt lekande och det verkar inte som Sonja begränsas av smärta. Återstår att se vad ortopeden säger i morgon.
Någon märkbar effekt av Valerina natt kan jag inte se. Sonja är precis lika pigg och vaken som vanligt.
Någon form av frisörbesök skulle hon behöva. Hon ser mer och mer ut som en raggig gatuhund.
Men alldeles otroligt söt med skägg, mustascher och ögonbryn. Och ett vänsteröra lika stukat som vänsterbenet. Utseende är dock inte högprioritet just nu.
Det är väldigt synd om lilla hunden som inte får utlopp för sitt behov av att röra sig. Och det går hyfsat bra att hålla henne i inhägnaden - om jag sitter där. Jag läser bok så ögonen går i kors men varför klaga. Vädret är behagligt och en lättläst tantsnuskbok behöver inte vara fel.
Nu har Siri gått hem och jag har släppt Sonja lös i trädgården. Hon haltar inte när hon springer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar