Det smällde och sprakade mest hela tiden men båda tuffingarna knallade på med svansarna i vädret och uträttade det dom skulle. Matte glad, nöjd och stolt. Tolvslaget var helt lugnt.
Dagen efter gick vi förbi ett antal "lik" på cykelbanan och hundarna såg genast att det här var något nytt och ville fram och nosa. Men jag lät dom inte göra det. Tänk om något av "liken" var skendött och plötsligt skulle smälla av i ansiktet på dom! Så vi tog en rejäl omväg.
För en tid sen var det Sven som ven runt knutarna, nu är det Svea. Tror dock inte att vi är värst drabbade den här gången heller. Svea verkar hålla sig norr om oss. Blåser rejält gör det dock. Och antagligen har hon sansat sig tills gotlänningarna ska färdas över havet.
Sonja verkar vara helt obesvärad av sina tassar. Hon har praktiskt taget slitit ner det som blev kvar efter klokapselamputationen och går nu endast på trampdynorna. Det går tydligen också bra.
Jag har efter lite research på nätet hittat en veterinär i Norge som forskar på kloavlossning och tänkte skriva till henne. Vet inte om hon är intresserad, men kanske har dom något sort register över drabbade hundar eller kartlägger förekomster inom olika raser. Det kostar ingenting att ta kontakt.
Plötsligt blev det dags för kvällspromenad. Godnattgodis är utdelat och Sonja vill betäcka sin korg.?
Svante ligger på sängen och förefaller var mest intresserad av att sova.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar