Svante&Sonja

I morse, vid pass 6.30, stod regnet som spön i backen. Så till den milda grad att jag tog fram ett paraply för den korta promenaden till stallet. Jag brukar inte bry mig om lite väta men denna morgon var det för bra. Svante visste redan vädersituationen. Han är erfaren och hade redan hört regnet. Sonja däremot har inte koll. Hon kastade sig genast fram till dörren men tvärvände på trappan. Sorry, hjärtat, du måste ut. Jag fick bära ut henne och stänga dörren. Hon blinkade, skelade med öronen, skakade på sig och kom plötsligt på att hon skulle kissa. OK, så fick hon komma in igen. Svante gick inte ens ner från andra våningen. Ett par timmar senare hade det värsta dragit förbi och solen tittade fram.
Tyvärr hann inte Sonja riktigt färdigt med toabestyren så det blev en rejäl hög inomhus i stället. Det var annars länge sen jag behövde ta fram bajspåsar inne.

Sonja växer så det knakar. Hon blir kolossalt lång när hon reser sig på bakbenen. Och hon har nu en ny värld att utforska. Badrummet till exempel. Hur ser det ut i toalettstolen? Den där papperskorgen ser spännande ut. Matte måste vara helt dum som tror att hon kan lägga upp kläder med godis i fickorna på den där bänken.
Hunden har denna morgon plundrat TVÅ fickor på torkad blodpudding. Ska jag behöva hänga in kläderna i garderoben? När det är så lätt att bara slänga dom i badrummet på kvällen.
Svante tittar överseende, suckar djupt och verkar tycka att all denna aktivitet är onödig. Ja, utom godisplundringen då. Den hade han nog gärna kommit på själv.

Den här bilder tycker jag mycket om. Sonjas själ speglas i hennes öga. Det är Siri som delvis skymmer Sonja, men det ögat, det ögat...
Snart är det dags för utfodring av diverse djur. Hundar, katter, människor och senare i kväll hästar. Lördag- och söndagkvällar är vi hyggliga nog att ge kvällshö. Och vi ger frukost på mornarna - i övrigt sköter stallflickorna allt annat.