Gräva! Video

Efter att ha läst Zeldas och Nemis blogg i dag har jag dragit ur sladden till brödrosten. Använder den inte så ofta och det är lätt att stoppa i kontakten.
Dagen började så fint med uppehållsväder, lite sol då och då men framför allt - vindstilla! Jag satte på mig min signaljacka, en sån där som vägjobbare och andra har, som vistas ute i trafiken under mörka höst- och vinterdagar. Den är snart helt uppsliten för jag använder den dagligen under den mörka (och kalla) årstiden. Ful som f-n men när den är slut köper jag en ny. Vattenresistent, jättestora fickor, kapuschong och framför allt, man lyser som en fyrbåk i trafiken. Jo, jag satte på mig den och gick med hundarna ut i trädgården. Jättekul, tyckte dom. Det är mycket skojigare att leka när man har en människa med sig.

Det här är förresten våra katter. Runda, goa och bästa vänner. Den svarte är Ville och den andre alltså Lennart. Det var nog trots allt bra för kattpopulationen att Gullan försvann från stallet. 

Men åter till hundarna. Terriers leker på att ganska våldsamt sätt. Sonja får lätt igång storebror och sen är hon som vilket barn som helst - har inte riktigt förstånd om att sluta utan blir bara mer och mer upphetsad. Här här ett smakprov på irländarlek. Tyvärr är jag inte snabb tillräckligt i svängarna. Rätt som det är har dom försvunnit ur bild!

Jag har hört eller läst någonstans att ha en terrier, som inte får någonstans att gräva, får betraktas som djurplågeri. Vi har inte direkt hänvisat Sonja till någon speciell sandlåda. Hon gräver varhelst hon önskar och hon önskar rätt ofta.

Sonja på väg ner i hålet, Siri hjälper gärna till. Det är f.ö. vårt köttbullsträd som undermineras. Trädet är dött men faktiskt ganska dekorativt och väldigt bra att peta in köttbullar i. 

"Live" ser det ut såhär 

Inte undra på att dom var rätt trötta efter allt lekande och grävande. Jag bar in Sonja i duschen och tvättade hennes ben och fötter. Det blev så fint så. Fast efter en stund var hon tillbaka i sitt hål och grävde igen och jag insåg att det är enklare att torka golvet än att duscha hund en gång i timmen.

Tänkte att jag skulle skaffa oss lite kvällsro genom att ge hundarna varsitt märgben. Förvåning, glädje och kamp! Sonja sprang upp på andra våningen och gömde sitt ben, återvände till nedre våningsplan och skällde och hoppade ursinnigt runt Svante och hans ben. Han morrade, högg efter henne och verkligen försvarade sitt ben. Hon morrade tillbaka och högg efter honom. Väldigt rofullt... Så just nu sitter jag och skriver med Sonja instängd i sovrummet med sitt ben. Fast jag tror hon är väldigt sugen på att sticka ner och hetsa sin storebror. Hon är väl irländare...