Dags för upprättelse, Sonja?

Den senaste tiden har jag funderat på att tvätta bort värstingstämpeln från Sonja. Hon har mognat men är inte alls pålitlig ännu. Ett år och fyra månader - kanske är det för mycket begärt att hon ska kunna betraktas som vuxen.

Notera garnnystanet längst ner och tråden som går till Sonjas mun...

Listan på bus kan göras hur lång som helst. Pennor är väl det som det har varit mest åtgång på men det beror huvudsakligen på vårt slarv med att plocka undan dom från bord och bänkar. Fjärrkontroller, datormöss, halvfärdiga handarbetsprojekt, böcker, böcker, böcker!
Vidare planterade lökar och potatisar, vattenkannor med tillhörande strilar, barnbarnets leksaker, verktyg såsom knivar, osthyvlar, saxar, skruvmejslar, stämjärn...
Ett av hennes mera spektakulära projekt var att bita sönder ett bilbatteri. Syran rann ut på plattorna på uteplatsen och vi hittar fortfarande blå och vita plastbitar på gräsmattan och i buskagen.
Vän av ordning kan förstås undra vad ett batteri hade att göra på bordet på uteplatsen. Fråga husse...
Och hur kom hunden upp?

Det är svårt att göra en vetenskaplig analys om huruvida hon är värd att rentvättas. För många variabler att ta hänsyn till. Hon har fattat att vissa saker får hon inte göra - vilket hon egentligen struntar i. Vi har insett vikten av att aldrig någonsin lämna ovan nämnda objekt, eller andra lockande prylar, i hundhöjd.
Människor som besöker oss får stränga order att inte ta av sig skorna, hänga in jackor i garderoben och absolut inte ställa väskor eller annat bagage i soffan eller på golvet.

För bara en stund sen lämnade jag uteplatsen för ett superkort besök i köket. När jag kommer tillbaka står Sonja på bordet med hela huvudet i skålen med potatissallad.

Någon hade inte ställt in stolarna ordentligt och ja, vi hade ätit färdigt.



a