Det är fantastiskt att se alla dessa valpar som hoppar och skuttar, gnyr och skäller, sätter sig på rumpan eller bara tvärvägrar att gå snyggt i ringen. Mycket roligare än att titta på utställningsproffsen som vet precis hur dom ska uppföra sig. (Nåja, många av dom i alla fall.)
Rasmontern var jättefin och Keegan, två år, ställde upp som monterhund. Lät sig villigt klappas och dras i skägget.
Tyvärr var utbudet av tävlande irländare ganska magert, bara två stycken. En från Svantes kennel och en från Sonjas.
Lemon får lyckatill-puss av matte. Hon skötte sig utmärkt - trippade på som en liten prinsessa. Lemon alltså.
Jag lyckades avhålla mig från att handla grisöron, hundfällar och annat onödigt men köpte förstås föreningens almanacka med vackra irländarbilder.
Mina egna vovvar luktade misstänksamt på mig när jag kom hem och var nog lite besvikna över att jag missat att ha grisöron med mig hem.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar