Skam den som ger sig!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser accepterade Youtube min video. Den får väl inte precis guldpalmen i Cannes men har jag nu slitit så för att få in den så...

Två irländare gillar att busa häcken av sig i den röda soffan.

I morse tog Sonja en kanin - igen. Hon vaktade den med sitt liv i ett par timmar. Svante försökte förstås ta den ifrån henne men hon vaktade/morrade och Svante var svårt frustrerad. Jag är väldigt tacksam över att hon inte åt upp den. Hela dagen har hon skrotat runt nere i trädgården och letat kanin. Husse förpassade den avlidna kaninen till soptunnan men det kan ju finnas fler. Häromdagen fick jag en bukett rosor. (Tack för alla födelsedagshälsningar förresten!) Sonja åt upp en gul och en röd ros innan jag hann förpassa vasen till en högre placering. Hon är 20 månader och valpfasonerna har definitivt inte mattats. Tvärtom blir hon bara smartare med tilltagande ålder. Det är en fröjd att se henne angripa kompostgallret med tassen och bara öppna. Eller kasta sig mot gallret med nosen först så det ger vika. Ja, fröjd och fröjd... Snarare är jag imponerad av hennes totala brist på respekt och hennes uppfinningsrikedom. Hon slutar omedelbart på ett nej men så fort man inte är där och tittar på henne struntar hon i att det är förbjudet. Så gjorde aldrig Svante. (Har sagt det förut men säger det igen.)  a