Våren exploderar runt oss. Med lagom dosering av regn och sol går det väldigt fort och som vanligt hinner man inte njuta tillräckligt av varje stadium.
Gårdsplanens lindar är alltid sena men nu börjar de små gröna bladen titta fram i all knotighet. Fantastiskt!
Äppelträdet Eva-Lotta, som vi planterade i höstas, blommar försiktigt och som vanligt skymtar en röd hund i bilden. Tror det är Siri.
I morse var jag med Sonja till veterinären för inspektion av klor och samtidigt årlig vaccinering.
Det är alltid en fröjd att ta hundarna till doktorn. Dom är så otroligt positiva och tvekar aldrig en sekund att gå in på kliniken, vifta med rumpan åt personalen och nosa runt bland godis och fodersäckar.
Tant doktorn var nöjd med Sonjas klor. Dom växer fint och verkar inte trasiga. Hon går fortfarande "tyst", dvs klorna klapprar inte mot golvet. Jag tror att hon sliter ner dom allt eftersom dom växer ut.
Det förhatliga kortisonet började på 15 mg, sänktes till 10 mg och därefter till 7,5. Nu ska vi sänka till 5 mg. Och från 1 juni 5 mg varannan dag. Yes!!
Sonja är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk. Här misstänker jag att hon är missnöjd med mattilldelningen. Hon är expert på att dunsa tomma mat- och vattenskålar i golvet.
Mina lata, bortskämda hundar har ett generöst sinnelag och fick brev i dag med tack för att dom skänkt en slant till sina duktiga kolleger som ägnar sig åt arbete.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar