Det värmer i både själ och hjärta att träffa människor man jobbat med sedan tidigt 70-tal. Det är dessutom en symfoni av norrmän, islänningar, tjecker, engelsmän - och svenskar förstås. Trevliga fördrag och många glada minnen.
Och sent blev det. Efter att ha fått skjuts till Lund tog vi tåget hem och resan avslutades med en rask promenad från stationen till hemmet. Där två sömniga hundar väntade. Dom hade f.ö. blivit väl omhändertagna av syrran och A.
Ny liten promenad i natten (kl. 01...) och sen ville matte sova. Det ville inte S&S. Dom hade piggnat till efter kvällens sovande och promenaden. Kvällsgodis hjälpte föga. Det skulle lekas och busas. Tror att vi kom till ro vid två- halv tre...
I morse skulle Svante avlämnas hos veterinären för borttagning av tandsten. I narkos. Så klockan åtta fick han fastande kliva i bilselen (alltid lika kul) och köras till doktorn. Han gillar dom skarpt där på kliniken så han traskade snällt med utan att ens titta vart matte tog vägen.
Vid elvasnåret ringde min mobil och jag fick hjärtat i halsgropen. Har det hänt något? Har dom hittat något allvarligt som behöver åtgärdas? Nej då, han var vaken och kunde hämtas vid tolvtiden.
Och så hämtade jag ögonstenen och körde hem. Han var trött, trött, trött. Ville knappt vakna och stiga ur bilen. Sen stod han bara och blinkade på gårdsplanen medan Sonja for omkring som en galning i sin glädje över att storebror kommit tillbaka.
Sonja blir mycket upprörd när man tar Svante ifrån henne. Hon skäller och ylar. Sen ligger hon i fönstret och surar, är deprimerad och smågnäller lite.
Ett par bilder på trötta hundar.
Väldigt pömsig Svante. I skrivande stund sover han visserligen igen men han piggnade till framåt eftermiddagen och är sig fullständigt lik igen.
Inspektionen av hans tänder får vänta några dagar. Dom är säkert fina...
En nyvaken Sonja med mustaschen i fullständig oordning.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar