Det blåser utan avbrott och jag har inte lagt vinterjacka eller handskar ännu.
I går kom Siri för att tillbringa ett dygn här. Det blev lite trångt i sängen vid nattningen men Sonja hade den goda smaken att lägga sig i en korg när jag krängde mig ner.
Sonja har ju i stort sett gjort slut på mina ugnsfasta formar i krossbart material. I veckan gjorde jag en safari bland formar på billiga varuhus. Hittade dessa som verkade OK. På kvällen hade den lilla formen försvunnit. Husse hade inte flyttat den, jag hade inte rört den och syrran hade inte lånat den. Det skulle hon f.ö aldrig göra utan att säga till. Inget kras och bang hade hörts och det fanns inget glas på golvet. Lite ängslig blir man ju. Har seniliteten och korttidsminnet alldeles spårat ur?
Dagen efter hittade husse formen under gasspisen. Intakt och med locket på. Det finns bara en tänkbar brottsling - Sonja. Hur hon har orkat lyfta ner den från bänken är obegripligt. Den väger 710 gram!
Det lynniga vårvädret bjuder ändå på fina vyer. En sån här regnbåge t.ex. där man kan finna skatter i båda ändarna. Eller?
Från och med i morgon ska Sonjas kortisondos dras ytterligare, till 5 mg varannan dag. Varje sänkning mottages med tacksamhet.
... Nu skäller en hund på TVn. Sonja har fortfarande inte fattat att hunden inte är i vår trädgård. Annars tycker jag nog att hon är en väldigt smart jycke.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar