lördag 4 januari 2014

Ny stekspade igen.

Det är en liten tröst att Sonjas bröder Horton och Morris verkar ha lika mycket kreativitet som hon. Dom äter julbockar av halm och pulvriserar krukväxter med samma frenesi som hon tuggar stekspadar och tar fram brandfilten ur garderoben. Hon vet alltså hur man gör för att öppna. Plättlätt! Bara att knuffa med framtassarna så att det blir det en glipa. Sen kränger man in huvudet i glipan och voila - garderoben öppnar sig!


För inte så länge sedan sabbade Sonja min stekspade till teflonpannan. Alltså köpte jag en ny. Ganska dyr faktiskt men väldigt bra. I morse snodde hon den ur diskmaskinen och det är bara att konstatera - jag får köpa en ny igen.
Vi var borta tre timmar i eftermiddags hos husses syster och svåger. Under tiden hade Sonja roat sig med att öppna garderoben, släpa fram mössor, innetossor, regnponcho och brandfilten. Dessutom hade hon klarat av att välta brandsläckaren, som faktiskt är ganska tung.



Det är omöjligt att bli riktigt arg på henne. Hon är så otroligt söt, positiv och levnadsglad. När jag läser på Facebook på Irish Terrier Clubs konto förstår jag att detta är något vi IT-ägare ibland får leva med. Någonstans där under den raggiga, röda pälsen, i ryggmärgen, finns den här busgenen som tydligen kan vara aktiv livet ut. Om ni inte redan fattat det så är det Sonja till höger på bilden. Dygdemönstret Svante till vänster.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar