Däremot var det väldigt kul att få en ny pipleksak! Matte läste om hennes bror Horton på Facebook och stackars Horton låg uttråkad i ett berg av leksaker och sörjde över att han inte fick ta mattes grejer eller sno saker från diskbänken. Sonjas matte fick dåligt samvete (beträffande nya leksaker) och köpte genast ett nytt pipdjur.
Att introducera pipisen så länge Siri var kvar visade sig vara mindre lämpligt. Siri utnämnde genast den nya leksaken till sin privata egendom och Sonja retirerade in under trappan och såg olycklig ut. När Siri hade gått hem och matte, husse och moster skulle avnjuta färsk krabba, gravlaxsås, ciabatta och gorgonzola plockades leksaken fram. Bingo! Urkul pipgrej! Den har nämligen inte två, småsnåla pipkuddar i sin kropp utan minst tio! Var man än biter så skriker och piper den.
Människornas fredagsmiddag avåts alltså till en veritabel pipkonsert. Det sägs att hundar är SÅ anpassningsbara. Säkert, men det är människor också. Hellre krabba ackompanjerad av pipljud än att jaga Sonja för att förhindra bus och allmän ödeläggelse.
Nu har hundarna fått sitt godnattgodis och jag har fått dagens enda lugna stund. Båda sover och Skavlan strävar på som han brukar på fredagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar