lördag 25 januari 2014

Datormus och kycklinghjärtan

Min datormus verkar vara en seglivad liten rackare. Den har nu varit utsatt för två Sonja-attacker och fungerar fortfarande. Jag har inte riktigt kommit in i vanan att lägga den i skrivbordslådan när jag lämnar rummet och det utnyttjar förstås lilla hunden. Hur får man henne att begripa att NEJ även gäller man man inte ser henne? Hon är ganska duktig på att avbryta ett oönskat beteende när man säger NEJ men hon gör om samma grej så fort hon blir ensam. Som t.e.x. att kliva upp på skrivbordet...
Nu är jag övertygad om att hundar (iaf Sonja) kan skämmas - eller veta när dom gjort något otillåtet. När jag kom upp på andra våningen för att kolla vad busfröet hade för sig, så mötte hon mig i trappan. Jag hälsade med den glada, ljusa rösten som hundar gillar och hon blev inte glad tillbaka. Bara tittade på mig med svansen som en nedåtvänd krok. Sen hittade jag ovan nämnda mus på filten i fönstret och omisskännliga tassavtryck på skrivbordet. Vi ska inte nämna alla konstiga internetsidor som öppnats. Hon kliver omkring på datorns tangentbord! Jag måste komma ihåg att fälla ner locket när jag lämnar rummet.

Idag var jag i närbutiken och kunde först inte begripa varför det var så himla mycket folk där. Som strax innan jul ungefär. Sen kom jag på att nu har dom fått lön! Glada, lyckliga människor som mumsade på popcorn, korv och glass. Alla bar på påsar, paket och kassar och leksaksaffären (!) var full med folk. Och jag som bara skulle handla lite köttfärs. Passade också på att kolla utbudet av trådlösa datormöss på Clas Ohlsson. Kan vara bra att vara lite förberedd om det blir mera musjakt framöver.

I väntan på lördagsgodis. (Ugnsstekta kycklinghjärtan.) Synd att upplösningen blir så dålig med den nya appen. Ska testa en annan inställning.


Det blev nog bättre. Lite skillnad på 102 kB och 1,5 MB. Ljuset kan jag inte göra mycket åt.
MEN, jag ställde burken med kycklinghjärtan på diskbänken och medan jag pysslade med bilderna passade Sonja på att hämta burken, sluka käket och bita sönder burken. Undrar om hon bjöd Svante... Jag får faktiskt skylla mig själv.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar