Fotboll...?

Det ligger liksom en våt yllefilt av ledsnad över fotbollen... Inte för att jag är jätteroad av fotboll men visst är det kul att se Zlatan spela och visst verkar Henke Larsson vara en sympatisk person. Men när ölande, brölande, testosteronstinna människor med en IQ i paritet med amöbors slår ihjäl en annan människa så är det inte roligt längre.
Tänk så disciplinerad publiken är på tennismatcher eller tävlingar i hästhoppning. Artiga applåder för varje snyggt slag med racketen - oavsett vem man "håller" på. Och knäpptyst tills hästen har hoppat sista hindret. Ack ja.

Idag har inte Sonja fyndat någonting alls! Jo, hon snodde en förskärare igen, men vi börjar bli rätt bra på att genskjuta henne och avväpna henne. Hon ägnar sig mest åt att följa solen. Hon stönar av belåtenhet när hon får hoppa upp i en stol och knyta sig i solskenet. (Ännu belåtnare blev hon när jag tog ut en filt och lade i stolen. Vad gör man inte för att tillfredsställa de små liven?)

Fast det går utan filt också.
Svante har aldrig hoppat upp i trädgårdsstolarna men Sonja är av annan sort. Hon hoppar upp, sätter tassarna på bordet och kikar in genom syrrans köksfönster. Hur ska hon annars kunna se vad som pågår där inne? Hon är portad från både syrrans och Lottas boningar. Hon hittar på alldeles för mycket hyss. Svante däremot är välkommen överallt.