Skönlitteratur och lördagsmiddag hos Lotta

Det finns verkligen inte mycket skönlitteratur om irländska terriers. Men det finns Jerry skriven av Jack London. Har precis avslutat den och kan konstatera att London fångar irländarsjälen. Modig som ett lejon och trogen sina människor. Handlingen i boken utspelar sig i Söderhavet och man kan lugnt konstatera att synen på ursprungsbefolkningen var annorlunda för hundra år sedan.
Jag ser Svante framför mig när Jerry beskrivs. Hur han på stela ben och dovt morrande närmar sig en fara. Eller hur han med bakåtstrukna öron och viftande med hela bakkroppen älskvärt slickar sin herre. Om någon känner till någon annan roman om irländsk terrier är jag tacksam för tips.

Och tänk att få ett sånt här kuvert i brevlådan! (Beställde boken på bokbörsen, väldigt bra ställe för böcker som inte längre finns i affärerna.)

Det är väldigt mysigt att bo så här lite i kollektiv. I afton bjöd husses dotter på fantastisk middag. Siri och hennes matte var också här och hundarna tyckte det var livat att träffas på kvällen. Vanligtvis kommer ju Siri på morgonen men nu kom hon plötsligt på kvällen!

Sonja är en sann livsnjutare. För henne är ALLA möbler tillåtna och vad kan man säga? Inte kan man fösa ner henne från en sån här ljuvlig plats i solen... Min prinsessa!