Vestigia terrent

Det är latin och betyder spåren förskräcker. Nu ska jag inte skryta med mina latinkunskaper. Det var mitt sämsta ämne i skolan trots att jag gillar både språk och i viss mån även latinet. Framför allt kändes latinet bekvämt när jag började sjuksköterskeskolan och undervisningen inleddes med massiva lektioner i anatomi. Det var os parietale, femur, caecum och nervus ishiadicus för hela slanten. Fem flickor bleknade under brunkrämen och slutade inom en vecka. Ytterligare några försvann när lektionerna i fysiologi startade. Jag tyckte det kändes ungefär som det gjort de senaste tre åren - bortsett att det här var inte på versmått. Horatius och Catullus var väldigt förtjusta i att skriva på vers och den eländige Caesar (Julius alltså) bara skröt om sina krig mest hela tiden.

Idag var det dessa spår som förskräckte. Jag är helt säker på att jag putsade glasskivan på soffbordet efter tulpanincidenten igår. Bevisen är dock bindande. Någon har tagit en promenad på bordet. Det är garanterat inte Svante.
Riktig tur har vi inte haft med utepromenaderna idag. I morse strilade regnet ner och när jag tyckte att det verkade bli en glugg i molntäcket och Svante höll på att tappa tålamodet gick vi. Uppehåll ett tag men sen började det envisa regnet igen så vi var rätt blöta när vi kom hem.
Samma visa på eftermiddagen. Duvgrå himmel i nordväst (det är därifrån det blåser just nu) och enstaka stänk. Fördelen med att ha hund(ar) är att man kommer ut i alla väder. Man kommer ut även om man är sjuk, dödstrött, bakfull eller har brutna ben och armar. Inget av dessa tillstånd är jag drabbad av men även om jag vore, så går ju faktiskt djuren före. T.o.m. en slokande blomma kan få mig att släppa allt och hämta vattenkannan.

I kväll köpte jag mig en stunds frist. Med tuggbenen som hundarna fick av guddottern för en vecka sen och som var JÄTTESTORA.

Lilla Sonja börjar fatta att man tar inte storebrors ben utan reprimander och också att man får vakta på sitt eget ben. Svante har full koll. Ditt ben är ditt ben. Mitt ben ÄR MITT BEN. Fatta det!