Tuggben och Otto kör motorcykel

Det händer ibland, när matte har varit i affären, att hon har skänkt de stackars hundarna en tanke och har med sig något gott hem. Fast inte är det särskilt ofta. När det inträffar är dock lyckan total! Tänk att få hjälpa till att packa upp tuggben med kycklingsnafs lindat på utsidan.

Sonja litar fortfarande varken på mig eller Svante så hon skuttar runt med sitt ben utan att riktigt våga slå sig till ro medan Svante är tilliten själv. Han lägger (ställer) sig var som helst och börjar tugga. Han bara VET att matte inte tar benet ifrån honom och Sonja skulle bara våga...

För övrigt är den lilla Sonja ganska tålamodsprövande. Vi har en praktisk ficklampa som sitter i ett eluttag och som är praktisk om strömmen går. Den lyser nämligen en aning hela tiden och när man tar den ur sin laddare lyser den som bara den.

Den gamla hade gett upp sen en tid tillbaka så idag köpte jag en ny. (Heja Clas Ohlsson.) Efter att ha monterat upp den ur förpackningen, vilket inte var det lättaste, så satte jag i batterierna och placerade den på samma ställe som den gamla hade suttit. Orörd av Sonja sedan ett par månader. Funkade. Efter någon halvtimme, när Sonja inte varit under kontinuerlig övervakning, var den nya ficklampan utdragen ur eluttaget, förflyttad till hundfönstret och lätt söndertuggad. OK, den fungerar fortfarande men vad ska jag hitta på med den här hunden???

Vi hade tänkt ta lite trevliga foton ikväll. På vinprovning och sånt... Några vänner var inbjudna och syrran hade fixat god mat och ett par flaskor vin var uppkorkade. Nu hände det sig att självaste huvudpersonen blev sjuk (han som kan något om vin) så vi fick improvisera en fest "en famille". Det blev också rätt trevligt. Hundarna fick faktiskt inte vara med från början men fick komma in när maten var förflyttad till säkrare ställen.
Otto, fyra år, fick också vara med men han fick INTE prova något vin. Däremot uppskattade han syrrans plockmat. Och att "köra" motorcykel från 1917 med vovvarna i sidovagnen.

Att få Sonja och Otto att vara stilla var hart när omöjligt. Av tjugo bilder blev arton suddiga... Men Svante, älskade Svante, kan vänta i evigheter på en godisbit så han sitter som ett tänt ljus.
Alltså en mysig och trevlig familjemiddag i en lokal som kan ta 80-90 personer och som ikväll hyste fyra vuxna, ett barn och två hundar.