Vi har varit på kurs igen, Sonja och jag. Alldeles nödvändigt eftersom det mesta som Sonja kan hemma (och det är väl inte så mycket att man kan förhäva sig) har hon nämligen glömt när det är skoldags. Hon stretar som en draghund i kopplet, fattar varken sitt eller ligg och har dessutom glömt vad hon heter. Ska man nu göra någon form av jämförelse med förra veckan så är det i alla fall till det bättre. En tröst är att klasskompisarnas mattar och hussar säger samma sak.
Sonja har fått en "kurspåse" som innehåller kul saker - godis. tuggisar och en hemgjord kampleksak i fleece. Kampleksaken bryr hon sig inte ett dugg om när vi är i skolan. Godiset i påsen är mycket intressantare. När vi kom hem i kväll trodde jag att Sonja skulle slockna direkt och slängde kurspåsen på soffan medan jag pysslade med annat. Plötsligt rusar båda hundarna runt i huset som galningar - Sonja först med fleecegrejen i munnen och Svante efter, vilt skällande. (Får hon verkligen ha den där saken!?)
HUR hon lyckades öppna påsen är en gåta och jag har slutat grubbla när det gäller Sonja. Hon klarar det mesta. Plötsligt var fleecegrejen den roligaste leksaken på jorden. Men det krävde att Svante skulle jaga henne runt huset och utmana henne.
Just nu har jag alltså dygnets lugnaste stund. Hundarna har varit på kvällspromenad, Dentastixen är uppätna och två trötta irländare slaggar i min säng.
I morgon kommer Siri igen och då blir det livat. Nu överväger jag att ansluta mig till hundarna. Antingen med Zelda-boken (tredje genomläsningen) eller en novellsamling av Helen Tursten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar