Sven ger sig inte!

Igår hittade jag en fästing på Sonja! Trodde att säsongen var över men tydligen inte. Det har ju varit ganska milt hittills i år och dom små elakingarna är tydligen fortfarande aktiva.
Champagneprovning och fisksoppa var en höjdare i går kväll. Trots stormen hade nästan alla anmälda lyckats ta sig hit. Trots att samtliga taxibolag tutade upptaget och trots att bussar var inställda (!) så kom folk ändå. Några hade t.o.m. cyklat! Heroiskt!
Hundarna fick komma in i lokalen när alla hade gått och dom vet sin uppgift - snusa runt under borden och leta tappade godbitar. Dom är ruskigt bra på det.
I morse låg Sonja på min mage och myste i sängen medan jag tittade på morgon-TV.

Vi har det ganska gott...

Stormen vill inte riktigt släppa taget om Skåne. I eftermiddags blåste en av soptunnorna omkull igen. Vet inte för vilken gång i ordningen. Den här gången var det den med matavfall. Sonja såg det genom fönstret och blev vansinnigt upprörd. Jag öppnade dörren och ut for Sonja som en raket med raggen rest och svansen i topp. På halva gårdsplanen vände hon sig om för att se om dom andra följde efter. Det gjorde dom inte. En fallen soptunna, i den jäkla blåsten - nä. Sonja klev fram till den fallna tunnan, luktade allt gott matavfall och bestämde sig för att det här inte alls var läskigt. Tvärtom!
Det var bara att möta Sven, face to face, rusa ut och försöka rädda vad som räddas kunde. Vem vill ha fyra dagars matavfall utspritt över gårdsplanen?

Hela Sonja var redan inne i tunnan och Svante hade också rusat ut för att assistera. Snacka om sinnesnärvaro! Jag lyckades hala upp mobilen och föreviga åtminstone Sonjas svans - resten är redan inne i tunnan. Hon lyckades inte få hål på någon av avfallspåsarna tack o lov.
I afton njöt vi av fisksoppan (igen). Soppan har tillbringat natten i det stora kylskåpet, d.v.s. ute och var precis lika god idag.
Sonja fick ikväll prova på snö! Det har hon aldrig upplevt tidigare och hon var höggradigt förvånad. Plötsligt var trappan vit och och hal, gårdsplanen var också vit och minsann gräsmattan också. Allt smakade kallt vatten och pooltäcket var om möjligt ännu halare än häromdagen. Så himla kul och spännande! Svante kollade och tycktes säga att vadå, det är tydligen snödags igen, jag väntar tills det blir lite mera.