Otäck bok

Under helgen har jag läst den här.

Det var otäck, skrämmande och fascinerande läsning. Men mest otäck och obehaglig. Solklart exempel på att verkligheten kan överträffa dikten med hästlängder. Ofta kan jag uppbåda viss empati för gärningsmän med dysfunktionell familj, taskig uppväxt och misslyckanden på alla tänkbara områden. Men här var det svårt att hitta den känslan. Han har visserligen blivit "friskförklarad" efter ett antal undersökningar av sakkunskapen men en sådan utstuderad massmördare måste väl ändå ha en diagnos! Nu räknas han som frisk och då kan han få sina fängelseår... Hade han förklarats mentalt sjuk skulle han ha fått vård... Så kanske finns det någon rättvisa någonstans.
Blev så deprimerad att jag fick klippa en Mari Jungstedt i flygande fart. De gotländska morden fick nästan uppiggande effekt!
Utan bok igen. Vad ska jag nu hitta på att läsa? Kanske läsa om Mila 18 för fjärde gången... Näää.
Eller Stieg Larsson för tredje gången?

Idag såg gårdsplanen ut som ett slagfält för fallna irländare. Sonja njöt i fulla drag av den kalla vårsolen och passade på att sola magen.

Siri hade bara ett halsband på sig idag.

Sonja hade ett eldorado i helgen när våra Göteborgsvänner var här. Dom hade ju noll koll på att man inte kan lämna små handväskor, solglasögon med snoddar, kameror, inneskor, strumpor, pocketböcker mm, mm i Sonjahöjd. Allt måste antingen stängas in i garderoben (vilket inte heller alltid hjälper) eller läggas längst in på bänken i köket. Men dom tyckte att hon var jättegullig ändå. Snälla människor som gillar hundar. Mannen i familjen säger att Svante är ett tungt vägande skäl för honom att skaffa hund. Han har alltid älskat Svante.

Tror att jag tar en tantsnuskbok som kvällslitteratur. November i mitt hjärta låter bra.



a