Drama i trädgården

I min tjocka bok om trädgård såg jag plötsligt att igelkotten är fridlyst och att man absolut inte får flytta kottar. Oj då! Jag gör ju inte annat än flyttar sådana. Dom har t.o.m. egen flyttkorg. Fast dom får inte flytta särskilt långt - bara till andra sidan stängslet. Dessutom är det endast med tanke på deras eget bästa. För att rädda dom undan de påträngande hundarna.

Sonja hade något ihop med en fågel i morse. Hon kom rusande upp i badrummet med hela ansiktet fullt av små, vita fjädrar, drack en en skål med vatten och rusade ut igen. En avsevärd mängd fjädrar återfanns också på gräsmattan. Jag tror, på tal om fridlysning och fredande, att detta även gäller småfåglar. Det vet nog inte Sonja.
Senare på dagen hjälpte syrran mig att beskära några trädkrassulor. Jag har lite svårt att sätta saxen i växter.

Avfallet från beskärningen fyllde en ICA-kasse 

Plötsligt fylldes himlen av vilt skrikande skator och kråkor (?). Två röda hundar var väldigt sysselsatta med att rusa fram och tillbaka i vinbärsbuskarna. Av och till skymtade en svartvit fågel. Aj, aj, en skatunge vars flygfärdigheter ännu inte var på topp.Vi rusade till och fick tag i varsin hund, bar in dom i huset och stängde dörrarna. Skatan kunde faktiskt både gå och flyga så vi lämnade den. Skriandet i luften upphörde och ungen syntes inte till så efter en god stund släppte vi ut hundarna.

Svante gjorde att svanhopp från muren (till höger på bilden) till ungefär där han sitter här. För fotografering ville jag inte försöka få honom att hoppa igen.

Hans moster var övertygad om att han brutit samtliga ben men så var icke fallet. Sonja valde dom sex trappstegen från terrassen.
Det tog inte många sekunder förrän fågelstackaren lokaliserades till poolområdet där den tryckte bakom några stora krukor. Jakten återupptogs men nu var vi beredda. In med hundarna igen - vilt sprattlande och flåsande. På med kotte-handskarna som ju lägligt nog är placerade ute vid poolen. Fågelungen, som minsann inte var helt liten, bars bort. Syrran placerade den högt - på taket som täcker veden och nära stängslet. Sen hade den vett att flyga åt rätt håll, över stängslet och in bland träden. Förhoppningsvis har den återförenats med föräldrar, syskon och alla andra som hjälpte till att skrika.
Jag hoppas att alla förstår att det inte var läge att vare sig fota eller filma. Även om det hade blivit en spännande film.
Förvånande nog verkar det inte som om hundarna skadar fåglarna. Dom tar väldigt försiktig, bär och släpper. En livs levande pipleksak!
Och så undrar jag förstås om det var samma pippi som Sonja "lekt med" på morgonen eller om det var ett syskon kanske. Hårt prövade fågelföräldar...



a