Det sista om fåglarna

Några bilder till på Charlie och Jojje.

Benjaminfikusen innan fåglarna tog den under intensivbehandlning.

Jojje ständigt på jakt efter nya ställen att "boa" på.

På elementet?

Eller i bashögtalaren?

 Kokbokshyllan i köket är också ett alternativ. Byggmaterialet inom bekvämt tuggavstånd.

Matte tröttnade på att få alla kokböcker söndertuggade och draperade ett påslakan över bokhyllan. Det hjälpte inte. Jojje var som Sonja - Houdini.

Vid sällsynta tillfällen ägnades tid åt lek - med pärlor till exempel...

...eller åt rent destruktivt beteende, som att riva ner allt på anslagstavlan i köket. Charlie gjorde aldrig så här.

Likheterna mellan Charlie/Jojje och Svante/Sonja blev så uppenbara när jag gick tillbaka i minnet ungefär tio år.

Vad hände med fåglarna?

Ganska kort; vi flyttade hit 2007 medförande fåglar och bur. Fåglarna lärde sig snabbt hur ett tvåplanshus fungerar. Flyga i trappor är ingen match.

Drömmen om hund kunde realiseras och Svante kom i augusti samma år.

Den lilla pirayan i knät och Charlie lugnt vilande på min axel.

När Svante var fyra månader nådde han upp med framtassarna på bänken i köket och där satt Charlie förtröstansfullt med huvudet på sned och kikade ner på hunden. Utanför huset fanns katten Gullan...

Dessutom ville vi gärna ha öppen ytterdörr under sommaren.

Det bara fungerade inte riktigt. Jag hade inte klarat av om fåglarna hade blivit hund-eller kattmat. Dom fick flytta till en arbetskamrat som fick fåglar, bur, leksaker och hela utrustningen. Det var fruktansvärt tungt! Jag hade ju "lovat" Charlie att han inte skulle behöva lämna oss. 

a