Jag låtsas att jag har semester. Vilket är något missvisande eftersom jag är ledig jämt. Ytterligare en behaglig sommardag med sol och lagom värme. Tomaterna har fått vatten. Det värst vad tomater dricker mycket. Tycker dom är torra mest hela tiden.

Sonja försöker ligga i solen men hon har ändå förstånd om att dra sig in i skuggan när det blir för varmt. Hon har dessutom börjat begripa att man faktiskt kan utföra naturbehov i koppel och utanför tomten. Ett framsteg.
Jag har bestämt att ta bort Sonjas mål mitt på dagen. Nu får hon äta två gånger om dagen som storebror. Hon har inte klagat trots att hon inte fick något att äta vid lunch och nu är det snart dags för kvällsmat. Tror inte hon kan klockan lika bra som Svante.
Och värstingen Svante tog en kaninunge i morse på morgonpromenaden. Den klarade sig inte... Jag är glad att jag slapp det dramat. Husse fick ta det.

Det känns som om jag har problem med min laptop. Det går otroligt långsamt ibland, Facebook och Blogger "svarar inte" och skärmen blir ibland helt svart och svarar inte på mitt hamrande på diverse tangenter. Dags att besöka DOS (datorer och service), mina pålitliga datorpojkar.
Fast jag har å andra sidan hjälpt en av dom idag på min gamla arbetsplats. Vem kan ultraljudsmaskinen bättre än jag? Möjligen Roger... Problemet är bara, att när man inte har arbetat på ett halvår så kan man inte längre guida per telefon utan måste köra dit.
Det var trevligt att träffa gamla arbetskamrater och jag saknar dom!
Hundarna fick vara onödigt mycket ensamma idag. Får kompensera med mera umgänge ikväll.

Sonja hjälper till med sopmaskinen. Hon är så enormt nyfiken på allt och det är härligt att hon inte är rädd för någonting (hittills - vad jag har märkt). Enligt mina böcker ska hon så småningom komma i "spökåldern". Märkte nästan ingenting av detta med Svante. Han gick frejdigt fram till soptunnor och annat läskigt som korsade hans väg.

Sonja tuggar och smaskar och det är kanske inte så konstigt. Överkäkens nya hörntänder vill gärna komma ut och dom tränger på rejält. Mjölktänderna sitter envist kvar men jag lägger mig inte i denna process som rimligen ska vara självgående.

Toarulle igen och lite annat

Kanske inbillade jag mig att Sonjas intresse för toarullen hade mattats. När hon nu inte kunde nå upp till den efter min geniala anordning med skärpet och handdukshängaren. Hej vad jag bedrog mig. Hon har bara bidat sin tid, väntat på att bli lite större och PANG - plötsligt går det!

Att slicka en pajform hör till livets höjdpunkter. Svante är rätt hygglig och lämnar över till lillasyster när han har tagit det godaste. För att inte formen ska glida runt på golvet är det praktiskt att ställa sig i den.

Det är inget vidare sommarväder. Blåser gör det och jag överväger av och till att ta på strumpor. Tycker samtidigt att det känns lite mesigt eftersom det faktiskt är 21 grader. Jag har ägnat tre timmar åt att sätta maskeringstejp på boxdörrarna i stallet. Det känns i både rygg och nacke. Hästarna kommer ju snart tillbaka och då ska det vara fint. Högtryckstvättandet är klart och nu ska det alltså målas.

Här gör Sonja sitt bästa för att nå ett fat med sushi eller något annat gott från bordet. Hon blir ruskigt lång när hon ställer sig på bakbenen. En sak har vi i alla fall lärt oss - att ställa all mat mitt på bordet. Svante har någon gång i ungdomens dagar hoppat upp på bordet men tack o lov har inte det blivit en vana.
Sonjas öronklister har släppt för tredje gången och det är dags att ta fram sprejburken med plåsterborttagningen igen. Hon får någon dags respit. Antagligen börjar hon bli less på detta eviga pillande med hennes öron. Dessutom har hon tröttnat på att stå på trimbordet stup i ett medan jag kammar de små, gröna,kardborreliknande sakerna ur hennes päls. Vad ska hon i buskarna att göra hela tiden?

#&))(&##

Nu fick jag avbryta skrivandet för det var dags för igelkott igen! Siri är också här just nu så det var tre vilt skällande hundar mot en stackars nåldyna.

Den här bilden tog syster min i helgen när jag fick avbryta mitt i middagen för att bära kotte. Undrar om det är samma kotte hela tiden...

K har rest hem igen med sina föräldrar och det känns tomt när ett litet barn lämnar. Utvecklingen är så oerhört snabb och bara sen vi träffade honom i mitten av april har det hänt jättemycket.
Det är som med valpar - det går så fort att man knappt hinner med. Alla som inte träffat Sonja på ett tag häpnar över hur snabbt hon växer. Jag, som ser henne varje dag, märker det inte. Fast jag kan ju förstås titta på bilder. Däremot noterar jag med tillfredsställelse att hon t.ex. inte längre välter våra små trädgårdsbord där jag brukar placera frukostbrickan. Hon har fattat! Hur det går med rumsrenheten är svårt att avgöra eftersom dörren är öppen mest hela tiden. Det verkar som om hon föredrar att gå ut när det tränger på men det kan vara önsketänkande.

Eftersom jag inte fotat så flitigt de senaste dagarna bjuder jag på en av syrrans bilder från 2008. Familjen Svan, som brukar hålla till i en av dammarna på området, beslutade sig en dag för att visa omgivningarna för barnen. Det är ingen dålig promenad dom har tagit på sin sightseeing-tur kan jag meddela. Och här promenerar hela gänget, mamma, pappa och fem ungar i sakta mak förbi stallet. Dom fortsatte runt hagarna via cykel/promenadvägar tillbaka till sin damm. Hur mycket bajs sju svanar lämnar efter sig kan ni bara inte föreställa er.
Eloge till syrran också som hade sinnesnärvaro att springa in efter kameran.

Ja, det är duvor i linden. Dom ska till varje pris bygga bo där och deras glidflygningar en halvmeter över gruset är direkt livsfarligt för dom. Dessutom trillar äggen ner i huvudet på Sonja som tacksamt tar emot ett extra mål mat. ÄR duvor extra korkade eller...?

Byta?

Alltså inte byta någon hund, aldrig i livet. Men byta sak med Sonja. Hon är fortsatt fenomenal på att hitta saker att stjäla. Strumpor, trosor, skor, barnens plastspadar, strilen till en vattenkanna osv osv. Jag har testat byteshandel ett bra tag och det fungerar riktigt, riktigt bra! Kalla på henne och med glad röst föreslå BYTA?! Hon släpper sitt byte och kommer och byter till sig en bit torkad blodpudding.

Tänk så liten Sonja var när hon kom den 14 april! Här vet inte Svante vad som väntar honom. Syrran tog bilden. Och den härligt galna uppsynen på nedanstående bild fångades av "kusin" Christian.

Igår kväll fick jag avbryta middagen för att rädda ännu en igelkott från hundarnas våldsamma försök att komma åt den. Fint försvar har dom i alla fall, dom där djuren. Tänk att kunna förvandla sig till en nåldyna så snabbt.
Idag låg båda hundarna och sov när jag plötsligt fick syn på en kotte som makligt gick över gårdsplanen. Intet ont anande. Fram med handskarna och ut och bära igen. Den här kotten hade ju inte varit utsatt för någon hundattack så den blev riktigt förbannad. Fräste och försökte sprattla sig loss och när jag satte ner den på rätt sida stängslet promenerade den förorättad själv iväg. Dom stackarna som jag burit ut tidigare har legat hoprullade lång tid. För säkerhets skull...

Lördag i juli

Enligt väderfolket är det det snart slut med det fina sommarvädret. Idag har det badats både här och där. I poolen på förmiddagen. Vattnet är, enligt de flestas mening, badbart med nästan 23 grader. På eftermiddagen drog de flesta ner till stranden och hundarna och jag hade vår sedvanliga lässtund i lugn och ro.

Och så åt vi glass. Sonjas blick här betyder: Men snälla matte, glöm inte att jag ska ha sistan!
Om klistret nu håller ett tag till kan nog öronen bli riktigt bra.

Sen eftermiddag kom Siri för matte skulle på kalas. FEST tyckte speciellt Sonja som bara  älskar Siri. Och nu när Sverige har spöat Finland med 5-0 kom Siris matte och hämtade sin hund. Svante och Sonja kan gå en sen promenad, få sitt godnattgodis och sen sova. Tänk ändå, vad livet är härligt!

Allt som lille K pysslar med är väldigt spännande tycker Sonja. Som att lägga små stenar i en plastbytta och att fylla vatten i den.
Sent i går kväll kom K:s mamma så nu är familjen komplett igen.
Jag är fortfarande häpen och väldigt nöjd över hur väl hundarna fungerar med små barn. T.o.m. Sonja, som är så ung, är hänsynsfull och försiktig med den lilla knatten K.

Det fortsätter att vara ospännade i fotbolls-EM. England och Spanien spelar och precis NU blev det 2-1 till Spanien. Första matchen som inte slutar oavgjort!
Igår trodde jag att Island vann sin match men den slutade visst 1-1 också.

Bättre sent än...

Nåja, bättre sent än aldrig. Dagarna blir intensiva med den lille 1,5-åringen, hundar och dessutom fint sommarväder. Och fotbolls-EM. Det senare är dock hittills ganska tandlöst. Den enda match som inte slutat oavgjort är Island-Norge och den såg jag inte och vet inte heller hur den slutade. Just nu springer Holland och Tyskland omkring och det händer inte mycket.

Hundarna fortsätter oförtrutet sina lekar med bollar och det blir extra kul nu när "kusin" Christian är här. Han är en baddare på att kasta långt, springa fort och dyka på huvudet i poolen och alldeles försvinna under vattnet. Svante blir vansinnig. Så kan man bara inte göra!
Sonja har verkligen lärt sig att man inte biter i människors händer. Lille K kan utan vidare hålla hundgodis mellan fingrarna och Sonja pillar fram den lika försiktigt som Svante gör. Jag är riktigt stolt över mina hundar! För övrigt har K döpt om Svante från igår. Ante har blivit Santi.
Vi har räddat ännu en igelkott idag. Det var nog Sonja som hittade den först men hennes skall lockade förstås dit Svante och sen var cirkusen igång igen. Hämta koppel, handskar - fånga in Svante och bära ut kotten utanför stängslet.

Sonjas öron lever verkligen sitt eget liv. Först stod det högra rakt upp och det vänstra hängde lite. Sen plötsligt reser sig det vänstra medan det högra ser OK ut. Någon vecka senare hänger båda lite hur som helst. Nu när Siri har semester och Ellen har varit här räknar jag med något minskad lekaktivitet så igår kom klisterflaskan fram för tredje gången. Så egentligen utgör stackars Sonja just nu en ganska slät figur. Fåniga öron som sitter fast och inga hörntänder i underkäken. Men hon är glad ändå.
Nu slutade ännu en match oavgjort. 0-0. Varför tittar jag på fotboll?

Tanken bakom det här arrangemanget var

- matte tar läspaus i stolen, hundarna får en dyna vid sidan om. Njutningslystna är dom. Det gick ändå att kränga sig in vida sidan om Sonja.

Sonja är mycket bättre i sitt ben, hon haltar nästan inte alls. Och jag har sparat en otrolig massa pengar på att inte rusa iväg till veterinären. "Nej, jag kan inte se eller känna något i tassen. Hon är inte varm eller svullen och inte heller ömmar hon någonstans. Kanske ska vi för säkerhets skull ta en röntgenbild." Allt det där, utom röntgenbilden kunde jag ju klara själv. Tror på min hemmasnickrade diagnos - hon har väl dunsat i någonstans i sin vilda framfart. Människor som har/eller har haft häst brukar vara pjoskigare med hälta. Hästar är ju halta mest hela tiden.

Den lille gossen K, som alltså är barnbarn till min syster, har hjärtligt roligt med hundarna. Så fort han öppnar sina blå på morgonen ropar han på Ante. Och både Ante och Onja njuter av att sitta under bordet när K äter. Garanterat faller saker ner som smakar nam-nam. Barnet är dessutom generöst och delar gärna med sig av överflödet. Hundarna är oerhört försiktiga när dom tar emot gåvorna från den utsträckta barnhanden. T.o.m. Sonja, vars vana vid små barn är begränsad, avstår från att hugga tag i de små fingrarna.

Mycket annat spännande finns också i farmosters trädgård. En grön slang som det kommer vatten ur när farmor petar på en grej på väggen. Man kan fylla en kanna med vattnet, man kan dricka ur slangen och framför allt kan man blöta ner sina kläder. Ante bistår med goda råd.

Sonja möter Ellen

Såå kul det var för systrarna att träffas igen! Precis lika stora (nästan - Sonja möjligen snäppet större), lika gamla så när som på några minuter och lika galet leksugna. Sonja besvärades inte nämnvärt av sin vänstertass och den är heller inte sämre idag. Ellen blev så trött att hon glömde (enligt matte) att bli åksjuk på hemvägen.

Människan är bara helt mänsklig då hon leker.

Friedrich von Schiller

Kan säkerligen appliceras på hundar också.

Och nu kommer det spännande momentet - att se om det fungerar igen att lägga in en video.

Men så lätt det gick! Ska nog öva mera på att filma. Har aldrig varit speciellt road av rörliga bilder men det har sina poänger. Här har jag valt att inte ha med ljudet eftersom det var rätt mycket bakgrundsbrus igår. Mycket hundljud förstås men också ungar som tjoade i poolen, vuxna som pratade och annat. Är inte duvor ovanligt korkade fåglar? Dom ska ju tvunget bygga bo i våra pampiga lindar på gårdsplanen. Varje gång dom seglar ut och in med sina pinnar flyger dom farligt lågt över marken vilket innebär att hundarna faktiskt kan klippa dom. Alldeles nyss låg Sonja i skuggan under trädet och mitt framför nosen på henne ramlar ett ägg! Krasch och där ligger ett jättegott mellanmål i form av ett rått ägg. Tänk att det kommer mat uppifrån också! Vilket paradis hon har hamnat i. Har man sett ett fågelbo konstruerat av duvor så förstår man varför deras ägg ramlar ut... Nu har jag haft båda hundarna på trimbordet för kamning. Jag kan omöjligt känna något i Sonjas vänstertass - små stenar eller taggar. Hon ömmar en aning men hältan är inte värre så jag lugnar mig tills vidare. Senare - så här framåt kvällen - systersonen med egen son har anlänt till Svantes oförställda glädje. Det finns ingen roligare person på denna jord! Han badar, kastar bollar och hittar på så mycket roliga grejer. Dessutom är hans lille son omåttlig rolig. Han gastar "Ante" och det är tveksamt om Svante förstår vem gossen menar men Svante avgudar barn så han köper vad som helst. Kanske mer om detta längre fram.

Stackars Sonja

Det är ännu mer synd om Sonja idag. Hon haltar fortfarande på vänster framben. Den ena hörntanden i underkäken är lös och vajar lite hit och dit och hon smackar och tuggar för det känns kanske lite konstigt. Vid midnatt verkade hon väldigt orolig och ville hoppa ner från sängen och det är definitivt ovanligt. Vi gick ut på gården en stund men naturbehov verkade inte vara anledningen till oron. In igen och hon fick lägga sig i Svantes korg.
Klockan fyra vaknade jag av att hon kräktes. På golvet fanns tre rejäla och ganska lösa bajshögar. Suck! Upp och städa och torka golv. Efter en halvtimmes mockning är man rätt vaken kan jag meddela. Läsa bok och invänta anständig tid att stiga upp på riktigt.
Det står i boken att man ska avstå från att ge mat när hunden är magsjuk. Hon höll som vanligt på att svälta ihjäl vid sju-tiden så jag gav henne, mot bättre vetande, frukost. Just nu är klockan åtta och läget är lugnt.
Båda hörntänderna i underkäken är lösa...

#

Ganska exakt tolv timmar senare ser Sonja ut så här. Helt utmattad liten valp som har haft vansinnigt roligt på eftermiddagen för då kom hennes syster Ellen från Lund! Riktig, biologisk syster alltså och jag kan försäkra, att även vi ägare hade svårt att avgöra vem som var vem.

Vi har fått kontakt via den här bloggen och det var jättetrevligt att träffas. Dessutom fick Ellens lillmatte och lillhusse några dopp i poolen medan hundarna lekte. 

Svante undrade säkert: "Ska vi ha EN TILL sån där??"

Efter nattens illabefinnande och tillika lätt hälta var väl Sonja aningen justerad men det märktes inte mycket i lekens hetta. Ska titta på bilder och filmer i lugn och ro och återkommer med mera i morgon.

Något som är mycket positivt är, att någonstans, någon gång under dessa två timmar försvann Sonjas båda hörntänder i underkäken! 

Svante är oroad för framtiden. Ska vi ha två stycken nu?

Passar på att njuta

...av det fantastiska sommarvädret! Svante och jag tog en skön promenad i morse och det växer en hel del vackra blommor och buskar längs vår promenadväg.

Cikoria t.ex. som ju inte är särskilt praktfull som växt betraktat men färgen är ljuvlig. Här och där dyker det upp solrosor, stockrosor och en massa blommor som jag inte vet namnet på men som ser misstänk "odlade" ut. Dom sprider sig väl med fåglar, vinden eller annat sätt.
Sonja, stackarn, har ont i foten/benet och haltar lite. Så särdeles allvarligt tror jag inte det är. Svante fick pejl på en igelkott som haft modet att ta sig in på tomten. Men den fart som båda hundarna hade när dom rusade över gräsmattan talar starkt emot att Sonja har jätteont. Det var dessutom en ganska tuff igelkott och den fräste våldsamt.
Med inlåsta hundar och beväpnad med igelkottahandskarna lyfte jag kotten ut i friheten.

I eftermiddags var "mormor" på besök. Sonja tyckte att hennes väska var en jättebra kudde att vila hakan på.

Vi tar en stockros också.

Almedalsveckan är slut. I år har jag lyckats lyssna på samtliga partiledartal. Bara att se mysiga Visby i bakgrunden är ju mödan värt. Det känns tryggt att veta, att oavsett vem som får min röst nästa år så går Sverige en lysande framtid till mötes.

Ingen video idag!

Idag hade jag tänkt excellera med videoinspelning av t.ex. hundarnas sök efter åttondels köttbullar på gräsmattan. (Nu när jag vet hur man lägger upp en video i bloggen. Tack vare Åsa N).  Spred ut köttbullar (hundarna inlåsta), tog fram kameran (den riktiga!) och förberedde mig för att visa hundarna att dom skulle leta. Pyttsan! Innan jag hunnit blinka hade Svante fattat konceptet, for som en raket ut i trädgården och naturligtvis var Sonja med på noterna. Innan jag ens hade hittat videofunktionen på kameran var hundarna nästan färdiga. Videon blev inte särskilt kul och jag ska bespara er att se den. Jag måste tänka om. Svante är för smart och jag måste bli ännu smartare.

Liten Sonja bland blommor och blad hos Lotta. Och en vattenkanna till att bita sönder kanske!

Annars - underbar sommarkväll. Alla hästarna har nu försvunnit på bete vilket betyder att vi har sovmorgon två-tre veckor framåt. Undrar om också Sonja kan förstå det eller om hon ska envisas med att vakna strax efter sex... Å andra sidan - det spelar ingen roll. Det är ljuvligt tidigt på morgonen.

video

Men hur svårt kan det vara?! Tack till Åsa Nilsonne och Britt-Marie o Rudi. Nu vet jag!

Mattjuven Sonja

Sonja börjar bli oroväckande stor. Det är förstås trevligt att hon växer som hon ska, men de långa benen räcker nu till att sträcka sig upp på bord och bänkar. Följaktligen går det fint att stjäla mat som finns inom räckhåll. En ny värld har öppnat sig!
Igår stack hon triumferande över gårdsplanen med ett paket Lingongrova i munnen. De vuxna rusade förstås efter. Alla tre försvann in i en tät häck. Jag kallade på Sonja och under över alla under - hon kom! Utan brödpaket och med Svante och Siri efter sig. Jättemycket beröm, blodpudding och jubel medan jag desperat försökte räkna ut hur jag skulle komma åt brödet. Alla tre for förstås tillbaka in i häcken men där kom åter igen Siri till undsättning. Hon hade fattat att detta inte var riktigt okej så hon "morrade bort" Sonja från bytet och tog det inte själv (!) utan lät mig ta det. Siri har verkligen oanade kvaliteter.

Det där med att hon växer har sina fördelar också. Hon kan inte längre pressa sig ut genom grindens järnspjälor. Inte för att hon är rymningsbenägen. Hon har aldrig försökt smita ut trots att möjligheten funnits. En annan fördel är att hon inte längre kommer in under spisen. Vi har en sån där gasolspis med elektrisk ugn. Under spisen torde finnas både elkablar och gasolslang. Vad vet jag. Jag har aldrig varit där. Men himla skönt att hon inte kan gnaga sig in till gasolen.,

Att forcera kompostgaller däremot, det är Sonja fenomenal på. Hon öppnar helt enkelt med tassen och går in.
Däremot kan hon inte hoppa upp i sängen eller på soffan i hallen (för att nå den eftertraktade fönsterplatsen). Det förvånar mig, för hon är långbent och är inte rädd av sig. Jag lyfter upp henne i sängen på kvällen och hon hoppar inte gärna ner själv på morgonen. Vilket förstås innebär att jag hinner bära ner henne och ut på gårdsplanen. Svante tycker det är löjligt att gå ut först. Han startar helst med frukosten och går ut sen.
Solen öser inte ner precis men det finns inga hotfulla moln i sikte och det är 21 grader så det får bli:
Avocadohalva med skagenröra
Grillat laxspett med egen, nyupptagen potatis och den härliga sherrysåsen från Limhamns fiskrökeri (nu ska jag snart ha rabatt!).
Jordgubbar och glass.
Och några glas vitt.
Helg på er alla!

Stillbilder...

Alla mina försök att lägga in en video går om intet. Mina Facebookvänner kan visserligen se den där men det hade varit kul att lägga den här också.

Idag blev det plötsligt varmt. Redan vid sjutiden kändes det att nu, nu kommer sommaren. Och vi har väl lyckats komma upp till 23 grader. 

Hundarna (mest Svante) har pustat och lekarna har väl inte varit särskilt intensiva.

Sonja och jag har myst vid poolen och läst bok och ätit glass.

Så´n stil hon har när hon går ner.

Tre hungriga irländare väntar på kvällsmat. Måltider är aktiviteter som dom garanterat aldrig missar. Vilken makalös aptit dom har alla tre! Det gäller att inte falla till föga för bedjande bruna ögon.
Svante har en otrolig känsla för när människorna har ätit färdigt. Då kommer han smygande - han gnäller inte, han dräglar inte, han lägger bara huvudet i husses knä och väntar. För det mesta väntar han inte förgäves.
I morgon måste jag skärpa mig när det gäller Sonjas 2 minuter gånger 6/dag. Vi måste träna mycket mera på allt möjligt.

Video - nä!

Idag har det - skamligt nog - varit si och så med valpträningen. Men eftersom vädret var hyfsat på kvällen så blev det i alla fall grillning. Jag filmade en trevlig sekvens med tre lekande hundar på pooltäcket (ja, vi lade på det igen eftersom morgontemperaturen är ca 10-12 grader och eftermiddagstempen max 17).
Fattar inte varför blogger är så negativ till mina videor...
Det går bara inte!

Men en liten Sonja kan jag väl bjuda på. En tjej med de mest fantastiska öron man kan tänka sig! Dom ändrar sig från den ena veckan till den andra! 

"Ett fel uppstod när din video skulle överföras". OK, men vad var det för fel och hur ska jag göra för att komma runt det? Ingen svarar.

Imponerande hur de vuxna hundarna fostrar Sonja. De leker med henne, de visar hur man leker, försvarar sin mat, sin korg och de tillrättavisar när hon gör saker som dom vet att man inte får göra!

Och hon lyder. Mycket bättre än när jag säger till. 

Nästa vecka hoppas jag att vi får träffa Sonjas syster! Undrar om hon är lika galet påhittig...

Har provat åtskilliga gånger med videon men får det inte att funka.

Flygande start

Fördelningen av sovplatser igår kväll blev enligt följande: Sonja sover i sängen, Siri valde den större korgen (Svantes) och kvar till Svante blev hans gamla, lite mindre, korg. Många nyanser av brunt...

Det blev en flygande start på den har dagen. När hästar och katter fått frukost gick jag in för att kanske ta någon timmes mysande i sängen. Därav blev intet. Tre otroligt upphetsade hundar kom rusande upp i sovrummet. Siri med en duva i käften och dom andra två med fjädrar i skägget. Siri släppte taget om duvan ett kort ögonblick och den flaxade runt några varv i sovrummet. Herre min skapare så mycket fjädrar det finns på duva! Hon fick tag i den på nytt och under tiden hade jag beväpnat mig med en ICA-kasse och lyckades få ner fågeln i den. Unison besvikelse hos hundarna.
Jag är mycket tacksam över att ingen av hundarna protesterar när jag tar saker ifrån dom. Det må vara ben, duvor eller kaniner. Ben och grisöron och sånt tar jag förstås inte men vissa byten - som duvor, levande kaniner och "farliga" saker måste jag kunna ta och det går jättebra.
Jaha, vad gör man med en halvdöd/död (?) duva i en plastkasse? Jag gick ut genom stallet till hagarna, öppnade påsen och iväg flög duvan med raketfart. Den såg rätt tilltufsad ut men det var inget fel på flygförmågan.
Sen fick det bli storstädning. Dammsuga klockan sju på morgonen är inte vad jag brukar göra. Lakanen skulle ändå bytas och överkastet mådde säkert bra av en tvätt.

Svantes väldigt gamla, gråa fäll har ett antal hål. (Jag SKA kasta den.) Idag lyckade Sonja drapera fällen som en cape runt halsen och Siri begrep inte hur hon skulle göra för att sticka iväg med den. Det följde liksom med en valp hela tiden.
Oj, temperaturen har stigit med tio grader sen duvjakten i morse. Kunde ha varit läge för grillning men nu har jag bestämt att det blir en laxpaj ikväll. (Stavningsprogrammet i datorn skulle jag vilja korrekturläsa. Det föreslår DUV jakten och lax paj. Duv alltså med versaler.) Kära nån...

Måndag igen

Jag kommer aldrig att få veta om det är meningsfyllt att sätta dracenaskott i vatten och hoppas att det ska bildas rötter. Dödsstöten kom vid tiotiden på förmiddagen då Sonja insåg att hon nådde upp till de spretiga bladen. Ner på golvet med dom och sen finfördelning av blad och stambitar, något som är Sonjas specialitet. Det gör ingenting. Jag var egentligen bara måttligt intresserad av fler dracenor.

Idag har det varit en bra dag för hundträning. Blåsten har lugnat sig och det är inte särskilt varmt. Vi har fyllt på förrådet av blodpudding och köttbullar. Sonja har börjat fatta att framräckande av en tass framkallar klick och godis. Kanske inte så viktigt ur lydnadssynpunkt men en trevlig sak att kunna ändå.
Siri kom vid lunchtid och ska bo här några dagar. Matte ska passa barnbarn. Hundarna har härjat våldsamt och sover utspridda i och utanför huset.

Och som vanligt trivs Sonja bäst om hon kan släpa alla tillgängliga kuddar, filtar - och här även en korg ut i korridoren och slagga in ovanpå högen.

Nu sitter det en duva på taket igen! Trots att Svante har sagt tusen gånger att dom inte får.