Det var så här. I lördagskväll stod tre unga killar utanför vår grind och frågade om vi hade sett en brun och vit hund. Det hade vi inte. Nästa morgon kom en ledsen tjej fram till grinden och blev vederbörligen utskälld av Svante och Sonja. Hon berättade att hennes vovve hade stuckit från området vid närbutiken kvällen innan. Brun och vit, 10 månader gammal kille. Bekväm med stallmiljö men bara på besök i området så han "hittar" inte här. Och ruskigt smart är förstås jag, som inte ens frågade vilken ras H är! Men skärpt beredskap, skriva lapp i stallet, prata med passerande hundägare och ha ett extra koppel i fickan vid promenader.
Rastillhörigheten var kanske oviktig för det dräller inte av brun/vita, lösspringande hundar i omgivningen.
Lite ömhudad är jag när det gäller djur och jag kunde inte släppa tanken på lille H. Eftersom jag fick mattes visitkort skickade jag ett sms i förmiddags och tack o lov hade hon hittat sin hund! I en park en bit härifrån. Slutet gott, allting gott. Nu kan jag sluta oroa mig.
Har införskaffat 20 meter vattenslang ytterligare idag. Den gamla räckte inte riktigt ända fram och det börjar bli tjatigt att bära vatten. Trots alla rapporter om skyfall har vi inte haft en droppe från ovan på ett par veckor.
Inga foton på de utslagna hundarna. Alla vet vid det här laget hur dom ser ut när dom ligger utslängda på stengolvet.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar