Nu har vi varit i skolan igen. Efter bara detta fåtal gånger blir Sonja alldeles uppspelt när jag tar fram bilselen och gympapåsen (som nu luktar mer än lovligt av hundgodis). Och när vi kommer fram ska det hälsas på alla klasskompisar. Jag blir riktigt häpen över att samtliga hundar klarar av att komma på inkallning och springa tvärs igenom ledet med de andra vovvarna sittande, liggande eller skuttande vid sidan av sina ägare. Till och med Sonja! Tänk vad en tub baconost kan göra underverk.
Kanske trodde jag att vi båda blev präktigt trötta efter dessa disciplinövningar men tydligen var det bara jag som blev trött. Sonja drog igång världens bus med Svante när vi kom hem. Svante i sin tur hade tydligen saknat sin syrra, för han hade gått här och smågnällt och varit olycklig.
Tror jag det. Han vet mycket väl vad bilselen betyder och den där påsen luktade ju helt underbart. Och så fick han inte följa med!
Vi hade inte kameran med oss ikväll, men jag kan plocka in några bilder till från dagen då Sonja kom, alla tagna av systersonen Christian.
Glad och frimodig trots att det bara är några timmar sedan hon lämnade föräldrahemmet. Och på den vägen har det varit ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar