Svante&Sonja

Latmasken har slagit till igen. Hos matte alltså, inte hos hundarna.
Idag har Sonja och jag tränat lite "fritt följ" medan Svante och Siri fick vara inne och vara avundsjuka. Med en klicker i handen och åttondels köttbullar i fickan kunde den lilla hunden sluta upp på min vänstra sida som en riktig lydnadschampion. Inget klick om hon valde höger sida. Jag lyckades t.o.m. med konststycket att få henne att sätta sig när jag stannade - utan några verbala kommandon. Första försöket! Lovar riktigt gott.

Kampleksaken som Sonja har fått i skolan är kul. Det är nämligen plats för tre irländare att dra och slita i den samtidigt. Fast hur länge som helst är det ju inte roligt att kampa...

Vilande hundar igen men en lite rörande sekvens, tycker jag. Siri ser väldigt obekväm ut när hon försöker hitta en bekväm ställning. Sonja har förstås, som vanligt, lagt sig mitt i soffan och Siri försöker trycka upp sig i ett hörn för att inte inkräkta för mycket på hennes vilorevir.

Sonja har ju annars mutat in den röda soffan OCH den röda fåtöljen som sina liggplatser. Dom andra vågar inte riktigt. Siri ibland, men Svante har ännu inte insett att hos människor råder vissa rättviseprinciper. Han får också om han vill men har ännu inte provat och jag ser ingen anledning att uppmuntra honom att hoppa upp. Sonja tar sig vilka friheter som helst. Varje dag ser jag tydliga tassavtryck på glasbordet som hör till soffgruppen. Trots att det inte finns något alls att stjäla där. Slutsats: man borde inte ha bord med glasskiva när man har en Sonja.