Läs vad Per Jensen skriver på sin blogg.
Hundar kan nog känna skam
Tänk att det har jag alltid trott. Trots att litteraturen påstår att hundar inte kan skämmas. Expert på att se skamsen ut var Mitzie, vår tax som var med oss i Tunisien på 60-talet. Men så har taxar också väldigt uttrycksfulla öron.
Svante kan möjligen ibland se ut som om han är aningens obekväm om han har gjort något som egentligen inte är tillåtet. Sonja har ingen skam i kroppen alls. Hon ser bara salig ut när hon har överlistat både oss och sin storebror. Tror att "skam" glömdes bort i hennes uppsättning av gener. Kanske med tilltagande mognad...
Nu i afton skulle jag tillreda ett vitlökssmör. Jag har (hade) en utmärkt liten skål från Tunisien. Oglaserad lera eller nåt sånt. Liksom bra motstånd när man ska röra ihop smöret med vitlök och annat. Lade i smörklicken vände mig bort i några sekunder och vips hade Sonja dragit ner den på golvet och den gick i bitar. Jag blev faktiskt arg! Men inte sjutton skämdes den hunden. Hon sprang bara iväg med en skärva av skålen och slickade i sig smöret. Svante däremot såg olycklig ut över lillasysters tilltag, Han skämdes i hennes ställe.
Mina Ecco-sandaler har visserligen några år på nacken men håller fortfarande. Om det inte hade varit för Sonja... Jag försöker faktiskt sätta dom högt upp, gömma dom men på något sätt lyckas hon. Och alltid den vänstra.
Idag gick jag till närbutiken för att köpa nya. Finns inte i sortimentet längre! Alltså ska jag sträva vidare i dessa söndertuggade sandaler. Fast å andra sidan - vad kan man inte köpa för 800-900 spänn som ett par nya skulle ha kostat!
Oskyldig och änglalik. Eller?
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar