Och när vi ska äta är det koppel långt bort från bordet... Svante finner sig i det mesta. Sonja är mera missnöjd.
I morse vaknade förstås hundarna som vanligt klockan sex. Pip och gnäll och nu ville vi ha frukost och gå ut. Bara att kapitulera. Fast en stilla promenad halv sju en söndagsmorgon (efter kräftor med tillbehör) kan jag stå ut med när utsikten över ett spegelblankt hav ser ut så här. Och det garanterat inte är andra människor eller hundar ute.
Sen knöt vi oss i sängen ett par timmar till...
Båda hundarna var dödströtta när vi kom hem framåt eftermiddagen och sov skönt i flera timmar.
Syrran har en duva i stallet. Också ett ställe att bo på, men den har själv valt. Undrar om den är riktigt frisk eller bara väldigt tam. Och vad i hela världen ska katterna göra?
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar