I morse såg det ut såhär. De vuxna utanför dörren och Sonja instängd i sitt tidningssmyckade fängelse. Hon har fullständigt glömt de senaste dagarnas prövningar och vill bara ut och leka. Tänk vad lite vätska och näring kan åstadkomma.
Fram till nu har hon varit jättepigg och jag tror hon tänker fortsätta med det. Hon får sitt dietfoder på burk i små portioner och ännu så länge vet jag förstås inte hur det ser ut när det kommer ut i andra änden. Maten tar väl lite tid på sig att passera. Hon mår i alla fall inte illa längre.
Ett anteckningsblock såg ut så här i morse. Det hade väl legat lite för nära kanten på skrivbordet. Såja Sonja, nu känner jag igen dig!
Svante uppskattar mycket att Sonja får komma ut igen. Jag har skippat bodyn för såret läker jättefint och ingen slickar på det. Svante nosar väldigt koncentrerat men sticker sig på nosen på stygnen om han kommer för nära. Praktiskt.
Själv har jag haft stortvätt. Tyckte att alla mina kläder luktade magsjuk hund så allt är nu tvättat. Utom själva hunden. Inte så konstigt att kläderna luktade för jag har burit runt henne rätt mycket och haft henne i knät.
På apoteket har jag också varit - och hämtat antibiotika (unnade mig en ny ögonskugga också).
Till flydda tider återgår. Min tanke än så gärna...
När jag nu ändå snackar skit. När jag gick barnmorskeutbildningen arbetade jag på sommarlovet på Lättvården i Malmö (Typ BB-vård för nyblivna mammor). En mamma ville kalla sin flicka för Melena. Antagligen en underfundig kombination av Helena och Malena. På sjukvårdens fikonspråk betyder detta för oss invigda blodig avföring. Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte informerade mamman om detta. Och jag undrar allt sedan dess om det går omkring en 40-årig kvinna i Malmö som heter Melena.
Det är dags för hundarnas eftermiddagsmål och jag ska med glädje ta fram dietkosten ur kylen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar