Operant inlärning med bakslag

Det här är en fantastisk bok. Den är otroligt bra och det finns inte en enda bild i hela boken! Bara det kan vara frustrerande. Inga hundar, inga diagram, inte ens en bild på författaren! Men det blir bra ändå. Så många polletter som trillar ner och så många insikter... Har ni inte läst den så gör det.

Vi har klickertränat. Jag förstår den enorma potentialen i den här träningsmetoden. Svante går i spinn bara jag tar i klickern. Sonja också - nästan. Positiv förstärkning, inte bestraffningar - jag köper hela konceptet men i vardagen kan det bli komplicerat.

Idag till exempel går jag till närbutiken i en halvtimme. När jag kommer hem...

...såg det ut så här. Visserligen har tulpanerna stått en vecka men dom hade klarat några dagar till.
Då funkar inte det här med positiv förstärkning. Båda hundarna är jätteglada att matte kommer hem. Svante har säkert varit oerhört upprörd medan Sonja ägnade sig år tulpanerna men allt är glömt och det finns ingenting att förstärka. Inte heller kan man banna eller ha synpunkter på vad som redan har hänt. Sonja är glad som en lärka och tycker bara att det är jättekul när matte städar efter massakern. Hon hjälper gärna till att städa!
Nämnas kan också att datormusen har fått sig en rejäl omgång igen. Häpnadsväckande nog lever den fortfarande. Den musen borde man avla på!
Vi jobbar vidare med positiv förstärkning.

Lekvideo och krattning av gårdsplan

Inte konstigt att dom blir trötta efter en dag med Siri. Det är huvudsakligen Siri som skäller...

Jag hävdar ju att Sonja inte är särskilt rädd av sig och det är säkert riktigt, men hon gillar inte husses kombinerade gräsklippare/snöplog/gruskrattare. När han tar fram den så drar sig Sonja diskret tillbaka och stannar inne tills djävulsmaskinen har tystnat.

Högst upp i trappan på andra våningen ligger hon och spanar nedåt. Siri däremot, som faktiskt är rädd för en hel massa saker, bryr sig inte ett dugg. Hon (och Svante förstås) springer glatt efter husse när han krattar gårdsplanen.

Jag begriper mig inte alltid på dom. Egentligen borde ju Sonja fatta, att maskinen inte är farlig eftersom dom andra hundarna så frimodigt springer efter den. Gårdsplanen blir i alla fall jättefin, så länge det nu varar. Hundarna har en enastående förmåga att sabba de vackra räfflorna på nolltid. Idag kom Svensk Irländsk Terrierförenings medlemstidning. Lite pinsamt är det, att jag är den enda betalande medlemmen i Malmö. Trots att det finns ganska många irländare i Malmö! Vadå 250 spänn om året har vi väl råd med. Eller?



 

Hej då brödkniven!

Idag antydde jag försiktigt till någon, att jag tycker att Sonja har lugnat ner sig. Kanske är hon inte fullt så busig och påhittig som tidigare. Vilket ingalunda betyder att man kan slappna av. Det var plötsligt ganska tyst en lång stund och då bör man gå och kolla.

En avslappad och nöjd hund höll på att tugga sönder min brödkniv. Jag är SÅ nöjd över att hon är försiktig med den vassa delen av kniven.

Promenadfynd och Zladden

Ännu en strålande vårdag. OK, det är någon minusgrad på morgonen men när solen väl har fått vara uppe en stund blir det helt fantastiskt. Frukost ute i solen även om det blir med yllestrumpor och dunväst. Jag äter frukost väldigt sent - syrran brukar äta lunch ungefär samtidigt.
På morgonpromenaden gjorde Sonja ett fynd. Hon hittade ett par ceriserosa vantar som hon nogsamt bar hela vägen hem.

Lite tveksam är hon allt om hon får lov att ha dom. Det tyckte jag att hon kunde få. Hon har ju hittat dom själv och dessutom burit hela vägen som den värsta apportör.
Från kursen igår har vi fått lite läxor så det var bara att ge sig ut och leka "Följa John" på eftermiddagen. Kul tyckte Sonja, antagligen för att matte hade blodpudding i vänsterhanden... Båda mina hundar är synnerligen hörsamma så fort man bjuder på något gott. Jag testade att belöna med en kampleksak men det var inte alls lika populärt.

Vad tittar dom på? Faktiskt inte sina egna spegelbilder utan  dom tittar på...

Zladden! Han sitter där inne och ser olycklig ut. Fast det gör kanske mopsar av födsel och ohejdad vana.
Lika artig och trevlig som Svante är mot damer, lika studsig och kaxig är han mot hanhundar. En stackars mopskille, som dessutom "låter" när han andas, vågar jag inte utsätta för Svante. Fast jag vet ju inte... Bättre att inte chansa.

Fia och Doris

Idag har det blivit många hundmöten. Först var Fia på besök med sin husse. Fia är snart tretton år gammal och en liten dam med bestämda åsikter. Hon tycker att mina hundar är burdusa och närgångna. Hon visar med all önskvärd tydlighet att det är hon som bestämmer och Svante, som är otroligt artig, väntar tills hon känner sig trygg. Fia morrar och Svante studsar tillbaka men visar hur vacker och oemotståndlig han är. Fias morr låter som en symaskin, säger hennes husse, men tveklöst förstår mina hundar budskapet ändå.

Här har Svante avancerat så långt att han får nosa Fia i baken utan att hon bråkar. Han har väldigt mycket charm när han vill.

Så småningom kunde det bli puss på nosen också och Fias svans avslöjar att hon ändå tycker att ynglingen är ganska trevlig.

Sonja studsar mest omkring och skäller och gör lekinviter men tant Fia var inte så road av att leka och till slut gav Sonja upp och lade sig att sova under en stol.

Svårt ljus idag. Det blir mycket skuggor och skarpa kontraster men vad gör det? Vårsol är ändå en gåva.

Ja, sen var det dags för eftermiddagspromenad och då kom Doris. Hade bara mobilen med mig men några bilder blev det ändå.

Både Svante och Sonja älskar Doris - måhända av lite olika anledningar. Nu har hon i alla fall slutat löpa och det tackar vi särskilt för.

För Sonja blev det ytterligare många hundmöten. Vi går kurs (typ grundkurs ett A...). Vi missade ju det mesta av valpkursen pga Sonjas korsbandsskada och hon behöver verkligen lite hyfs. Som vanligt var det så, att allt som hon kan hemma - sitt, ligg, lyssna på matte etc hade hon fullständigt glömt i kväll. Men skojigt tyckte hon att det var och nu är hon totalt utmattad. Jag gillar att hon är ganska frejdig i nya miljöer och att hon verkar tycka det är trevligt att träffa andra hundar, oavsett färg, kön och storlek. Hon måste bara fatta att livet inte bara går ut på att leka och tramsa.

Bilder från kursen? Nä, det var det mörkt när vi var ute och när vi väl var inne i ljuset var det för mycket annat att fokusera på. En annan gång kanske.

Kristina, Julia och solsken!

Igår var finaste guddottern Kristina på besök med sin föräldrar. Hundarna fick varsitt gigantiskt tuggben i present och matte fick fina vårtulpaner. Medan jag gick för att leta efter en passande vas fick Svante ett utbrott och jag förstår honom. Sonja släpper helt sonika sitt ben och går och norpar brorsans. Så GÖR man bara inte och det vet ju Svante. Så hon fick sig en rejäl avhyvling.

Av säkert trettio bilder lyckades jag få skärpa i kanske fem. Med lite hjälp av Kristinas pappa som lockar med godis och vars spegelbild man ser i fönstret! Tjejen är snart färdig med sin veterinärutbildning och det är strongt tycker vi. Hon har inte fyllt 25 ännu.
Idag har Julia varit här och lekt. Det är alltid uppskattat. Visst är det kul med Siri, men utan tvekan är det stimulerande med omväxling. Både Svante och Sonja tog ett par timmars vilopaus efter lekstunden.

Det har ju varit fullständigt ljuvligt vårväder och minsann om inte termometern klev upp ända till 13 grader på eftermiddagen. Genast dyker det upp flugor, nyckelpigor och t.o.m. en vilsen humla.

Sonja var mycket intresserad av humlan. Hon klurade inte riktigt ut hur stenarna på gårdsplanen plötsligt har börjat röra på sig. Humlan verkade inte kapabel att flyga (humlor kan ju inte flyga) och när Sonja började peta på den med tassen flyttade jag humlan till ett säkrare ställe.

Sol!!!

SOL!!!

Det var minsann inte igår. Den är dock skoningslös, den där vårsolen. Allt ser förfärligt dammigt ut - krukväxter, bokhylla, matrumsbordet (skyll dig själv som har ett blankt, svart bord) och inte minst ser man själv ut som ett spöke. Skinnet är torrt och påminner om halvsur mjölk. Märket efter klockremmen på vänster arm kan anas, men inte mer. 

I Sydsvenskan idag berättas att någon redan satt potatisen i jorden. Jisses! Jag har inte ens lagt sättpotatis till förgroning. Måste ut och skaffa potäter snarast. 

Hundarna njuter. Tänk att kunna ligga i solen och mysa utan att bli flåsig och varm. Svante har ju viss erfarenhet men för Sonja är det en ny upplevelse att kunna ligga på trappen utan att frysa. Och utan att bli för varm.

What a difference a day makes...

I trädgården uppträder här och var olika håligheter som jag misstänker har terrieranknytning. Har läst någonstans att det är djurplågeri att hindra en terrier från att gräva...

Gräv på du bara, Sonjagumman. Jag är otroligt tacksam att du åtminstone håller dig till samma hål som du börjat på.

Svante är mer intresserad av vad som händer utanför stängslet. T.ex. andra hundar som kommer med sina hussar och mattar för promenad i våra omgivningar. Han har alltid ganska provocerande kroppsspråk med både öron och svans.

Att beta i gröngräset är mysigt tycker Sonja. Det är nog många spännande djur som frekventerar trädgården, speciellt på nätterna, och dom sätter/lägger sina spår.

Två veckor kvar tills den lilla ruggugglan ska trimmas. Visst är hon rätt gullig så här också, men jag föredrar den friserade varianten av irländare trots allt.

I afton står syrran för maten. Inte klokt vad man har det bra. Och sen blir det dags att få veta vem som ska representera oss i Danmark framöver. Själv är jag lokalpatriotisk och gillar vår Ellen från Malmö.

Fredagskväll i dimman

Skaldjurspasta med gremolata och riven parmesan. Inte alls illa som fredagsmiddag. Även mycket uppskattat av två röda hundar som gärna slickade tallrikar och provsmakade musslor. Gottegrisar är dom! Dessutom fick dom varsitt tuggben med kycklingsnafs lindat omkring. Är det fredag så är det.

Siri har varit här idag och Sonja tycker att det är jätteroligt. Trots att Siri dominerar henne ganska rejält. Sonja gillar läget ändå. Svante fungerar mest som observatör och tjejerna verkar inte bry sig särskilt mycket om hans synpunkter. 

Sonja är fortfarande rätt barnslig. Plötsligt bara tvärsomnar hon! Här med husses ganska söndertuggade toffel i munnen. Det gör henne så oerhört charmig - det här att hon far omkring som en furie och sen plötsligt bara slocknar...

Dimma och avloppsrens

Det verkar vara ett ganska låst meteorologiskt läge just nu. Varenda dag ligger temperaturen runt två grader och diset ger inte med sig.

I morse hade t.o.m. närbutiken försvunnit ur sikte. Den kom dock tillbaka ett par timmar senare. 

Idag var det Siri-dag och hundarna gillar skarpt att vara ute och ränna på tomten. Det är ju rätt mycket vakt i irländare och dom lyckas alltid hitta något att larma om. Hundar som passerar på gång- och cykelbanor, cyklister som verkligen inte borde frekventera vårt grannskap, hästarna förstås - en ständig källa till upphetsning. Dessutom använder ett antal stora, svarta fåglar våra tak som sittplatser och dom bryr sig inte ett smack om tre upphetsade irländare. Fräcka gynnare!  

Det blir en hel del skällande och som tur är har vi inte så många nära grannar som kan störas. Hoppas jag! När skällandet blir för jobbigt (för mig) så tar jag in jyckarna en stund i den fromma förhoppningen att dom ska sova en stund. 

Det gör dom inte. Sover alltså. Dom fortsätter att busa inomhus och så till den milda grad att det är omöjligt att få skärpa på ens två hundar samtidigt.

En ensam liten Sonja går däremot bra om hon sitter nära i soffan och man dessutom har en Frolic i närheten. Hittade en Frolicpåse i skafferiet och plötsligt var det godaste godiset i världen. Leversnittar och blodpuddingsbitar var inte värda något alls i jämförelse med dessa läckerheter. Ja, omväxling förnöjer. Fast stora är dom. Det fick bli nedskärning i fjärdedelar. Jag är en otroligt snål och ogenerös matte.

Frolic köpte jag i somras för dom är så bra att hänga i träd och buskar när man har godissök i trädgården.

Idag har vi rensat vattenlås, syrran och jag. Som mina FB-vänner har noterat. Värsta rörmokeriet men bra blev det och skönt är det, när man inser att man kan. 

Nu snusar mina älsklingar så skönt efter sin kvällsrunda och sina Dentastix. Matte har god bok som väntar och i morgon är det en ny dag.

Tuggben och Otto kör motorcykel

Det händer ibland, när matte har varit i affären, att hon har skänkt de stackars hundarna en tanke och har med sig något gott hem. Fast inte är det särskilt ofta. När det inträffar är dock lyckan total! Tänk att få hjälpa till att packa upp tuggben med kycklingsnafs lindat på utsidan.

Sonja litar fortfarande varken på mig eller Svante så hon skuttar runt med sitt ben utan att riktigt våga slå sig till ro medan Svante är tilliten själv. Han lägger (ställer) sig var som helst och börjar tugga. Han bara VET att matte inte tar benet ifrån honom och Sonja skulle bara våga...

För övrigt är den lilla Sonja ganska tålamodsprövande. Vi har en praktisk ficklampa som sitter i ett eluttag och som är praktisk om strömmen går. Den lyser nämligen en aning hela tiden och när man tar den ur sin laddare lyser den som bara den.

Den gamla hade gett upp sen en tid tillbaka så idag köpte jag en ny. (Heja Clas Ohlsson.) Efter att ha monterat upp den ur förpackningen, vilket inte var det lättaste, så satte jag i batterierna och placerade den på samma ställe som den gamla hade suttit. Orörd av Sonja sedan ett par månader. Funkade. Efter någon halvtimme, när Sonja inte varit under kontinuerlig övervakning, var den nya ficklampan utdragen ur eluttaget, förflyttad till hundfönstret och lätt söndertuggad. OK, den fungerar fortfarande men vad ska jag hitta på med den här hunden???

Vi hade tänkt ta lite trevliga foton ikväll. På vinprovning och sånt... Några vänner var inbjudna och syrran hade fixat god mat och ett par flaskor vin var uppkorkade. Nu hände det sig att självaste huvudpersonen blev sjuk (han som kan något om vin) så vi fick improvisera en fest "en famille". Det blev också rätt trevligt. Hundarna fick faktiskt inte vara med från början men fick komma in när maten var förflyttad till säkrare ställen.
Otto, fyra år, fick också vara med men han fick INTE prova något vin. Däremot uppskattade han syrrans plockmat. Och att "köra" motorcykel från 1917 med vovvarna i sidovagnen.

Att få Sonja och Otto att vara stilla var hart när omöjligt. Av tjugo bilder blev arton suddiga... Men Svante, älskade Svante, kan vänta i evigheter på en godisbit så han sitter som ett tänt ljus.
Alltså en mysig och trevlig familjemiddag i en lokal som kan ta 80-90 personer och som ikväll hyste fyra vuxna, ett barn och två hundar.

Återhämtning

Aptit delvis tillbaka vilket jag uppskattar mycket. Det är ändå gott att äta.
Det fina vårvädret låter vänta på sig. Dimman ligger tät mest hela dagen och ändå blåser det som f*n.
Sonja har haft en av sina busigare dagar. Hon är fullständigt hämningslös när det gäller att hämta olika köksredskap och diskborstar från bänkarna. Svante blir hysterisk. Han jagar henne runt huset och skäller på ett alldeles speciellt sätt. Påminner faktiskt om igelkottsskallet.

Tycker fortfarande att utomhusfotografering är motbjudande. Mina fingrar fryser ihjäl! Men några bilder från det varma inomhuset kan jag bjuda på.

Busblicken... och ändå har hon här bara tillåtna leksaker.

Svante upphör aldrig att förundras över syrrans energi och påhittighet.

Opasslig

Idrotten är så grym ibland. Här stretar en stackars norrman kilometer efter kilometer. Han ligger först sååå länge och så bli han omåkt på upploppet - inte bara av en norrman utan av två norrmän och en svensk.
I övrigt kommer alla mina ambitioner på skam idag. Att fota, att skriva att över huvud taget göra något vettigt. Mår riktigt apa och när t.o.m aptiten sviker blir man ju nästan lite bekymrad. Satsar stenhårt på att må bättre i morgon.

Svante sympatiserar - utom det där med aptiten förstås. Han är alltid hungrig.