Superbloggaren återkommer...

Tänker inte ens försöka göra en resumé av den senaste tidens händelser. Minnet sviker och det är för mycket annat som snurrar i huvudet.

Men att den här snyggingen heter Svante kommer jag ihåg. Prinsen ligger i den röda soffan (suck) men har lite missat IKEA-överkastet som matte har lagt där som skydd. Det är väl OK, vi får väl kemtvätta kuddöverdragen med tiden.

Sonja är tyvärr inne i ett rejält skov av trasiga klor. Hon haltar än på höger bak, än på vänster fram. Just nu är det höger fram. Jag har slutat gå till veterinär varenda gång. Hon är superduktig på att hoppa på tre ben, hon vill ABSOLUT gå med på promenader och jag ger henne smärtstillande. Hon leker med Svante och är på gott humör. Hon förefaller lida mer av veterinärens ingrepp innebärande narkos, bandage och säkert lika ont.

Annars verkar hon äntligen ha fattat att TV-programmens skällande hundar inte finns utanför hennes revir.

Vi tittade på Cesar Millan och hon verkade begripa att skallen kom från TVn. Vanligen brukar hon springa till närmaste fönster och titta ut, skällande som en galning. Vi gjorde om manövern i dag, tittade på hundprogram och hon sussade i korgen utan att reagera! Fattas bara annat, hon blir tre år i morgon. Något ska man väl lära sig med åldern.


a

Nya hundar

Det bar värst vad tiden går fort! Jo, det var dags för trimning i måndags. Jag körde dit med två raggiga hundar...

och kom hem med två ursnygga vovvar som uthärdat nästan tre timmar på trimbordet.

Här har dom bytt plats, det är Sonja till höger nu.
Hennes klor ser ut som ett skämt. Någon klo är lång som en hajtand, en annan är på utväxt och några andra ser rätt normal ut. Nu har jag bestämt att värdera graden av hennes besvär och lidande kontra besök hos veterinären. Hon lider lika mycket av att vara sövd och bandagerad. Men det är inte kul med en kronisk åkomma som sätter ner hennes livskvalitet av och till.
Dock - hennes vinterpäls fyllde nog en halv sopsäck. Svante har en fantastiskt pälskvalitet men han uppför sig som en gangster under trimningen. Det är munkorg som gäller för att han inte ska äta upp oss. Sonja är snällare - hon protesterar ibland men inte så det blir ohanterbart.

Det här är resterna av min senaste brödpensel. Har redan köpt en ny. Sonja upprätthåller sin image som värsting. Hon blir snart tre år men valpfasonerna sitter benhårt kvar. Varje dag släpar hon ut korgen ur sovrummet, varje kväll släpar jag tillbaka den. Lämnar man diskmaskinen på glänt så nyper hon ett plastredskap, en osthyvel eller en slev. Sätter man inte i dörrstoppen i garderoben i hallen så ligger alla jackor och skor på golvet. Men hon är underbar ändå...



a

Kort vinter i Skåne

Det blev en antydan till vinter även i Skåne. I tio dagar kunde vi njuta av snö, minusgrader och framför allt - det var vindstilla. En morgon var det så där bedövande vackert som vi skåningar normalt bara ser på bild från andra delar av landet.

På den mittersta bilder tycker jag mig ana en röd hund i bakgrunden. Dimman låg tät men någon timme senare hade solen lyckats besegra dimman och det blev en strålande dag. Har glömt vilken men vad spela det för roll.
Nu är det som vanligt igen. Åtskilliga plusgrader, all snö är borta och vinden är tillbaka. Frisk till hård vind, kuling ibland. Av och till en regnskur.

Senast jag skrev hade Sonja problem med vänster framtass. Det gick över - hon tappade väl klokapseln.
I måndags var det dags igen. Hon hoppade på tre ben igen och nu var det höger baktass som var bekymret. Numera är jag så härdad att jag låter henne hoppa, ger smärtlindring och avvaktar. Och idag stödjer hon på tassen igen. Vansinnigt lyckligt över att få gå med på promenaderna och har slutat morra och nafsa efter Svante när han vill umgås. Svante, den stackaren, fattar inte alls varför hon är så vrång ibland, men respekterar hennes önskan att bli lämnad ifred.
EM i konståkning är en ganska segdragen historia men jag blir glad över att se Charlotte Kalla så strålande lycklig över sin fina resultat i SM-veckan. Är man sportfreak så är man...
Det är tråkigt att inte kunna presentera några hundbilder. Båda ser ruskigt ovårdade ut just nu men det är trimdags på måndag och kanske blir dom mer presentabla efter det besöket.


a

Synd om Sonja igen

Å just nu sa lokalradion att en person har observerats gående i Öresundsbrons tunnel. Farten är sänkt till 50 km/tim och polis är på väg. Både på Kastrup och på "vår" station, Hyllie, ska id-handlingar uppvisas. Det är inte lätt att vara pendlare just nu. I förra veckan skulle jag ta tåget till stan och för säkerhets skull tog jag ett tidigare tåg. Blev bara sex minuter försenad! Man det var förstås på förmiddagen.
Flyktingströmmen har minskat radikalt. Nu tar dom taxi, promenerar över (och under) bron eller tar gummibåt mellan Helsingör och svenska kusten.

Annars är väl humöret sådär just nu. Sonja haltar på tre ben igen och jag förstår ju vad som är på gång. Trasig klo igen. Helt klart har hon ont och gillar förstås inte alls att jag försöker inspektera. Hon ska till varje pris med på promenaderna och blir vansinnigt ledsen om man lämnar henne hemma.

Hon får smärtstillande och i morgon ska jag ta mig samman och kolla hennes tass. Hade hoppats att klon skulle lossna av sig själv. Kanske kan vi rycka den själva.

Hon är påfallande opåverkad i humöret och OK, det finns ju trebenta hundar som mår utmärkt... Dock vill hon inte leka med Svante och naturligtvis är han väldigt leklysten just nu.

Väder ska jag inte tjafsa för mycket om. Låter sig icke påverkas, man kan välja förståndiga kläder och de senaste dagarna har dimman legat ganska tät. MEN - då blåser det i alla fall inte! Ett par plusgrader känns som värmebölja i jämförelse med samma antal plusgrader förra veckan då det blåste 12-17 m/sek.

Kanske en bild på Svante också för rättvisans skull. Mattes vackre pojke!
I dag på promenaden kom det en grön stadsbuss och då tittar Svante förhoppningsfullt på de avstigande. Och nosen rullar i ansiktet på honom. Mormor brukar komma i en sån buss! Och hon har alltid godis i väskan! Ingen mormor den här gången.



a

I början av 2016

Så blev det nytt år igen! Det gamla - 2015 - var inte så där jättebra ur många synvinklar. Hoppas det nya blir bättre...
Vi valde att vända på konceptet för nyårsfirandet och öppnade en flaska bubbel vid femtiden på nyårsaftonen. Tände en brasa och skålade ut det gamla året utan alltför mycket sorg. Hej 2016, hoppas du blir bättre!

Sen råstekte jag potatis, kryddade några bitar oxfilé och fixade vitlökssmör och en bea. Kvällspromenad med hundarna vid halvtiotiden - innan smällandet började på allvar. Och sen gick vi och lade oss!
Hundarna är ju väldigt skottsäkra och brydde sig inte alls om fyrverkerierna vid tolvslaget. Så himla skönt!
Nyårsdagen blev den bästa på många år. Inte trött, inte bakis. Varför ska man egentligen sitta uppe och orka på nyårsnatten?
Inför årsskiftet skulle jag göra hundarna lite fina, tänkte jag. Ställde Sonja på trimbordet och borstade och kammade så det stod härliga till. Hon tyckte det var mysigt men blev kanske inte så mycket snyggare än innan...

Hon ska trimmas i början av februari och då hoppas vi, Trim-Lotta och jag, att hennes underull ska ha blivit tillräckligt bra.

Annars är det fruktansvärt kallt i Skåne! Man kan ju tycka att 3-4 minusgrader inte är mycket att bråka om, men när det kontinuerligt blåser 10-17 meter/sekund kan jag lova att det känns MYCKET kallare! Termobyxor, mössa med öronlappar och handskar som alls inte räcker till. Att försöka knyta b-påsar med bara händer är en pina.

Just nu sover båda älsklingarna skönt på min säng. Snart ska jag klämma mig ner vid sidan om. 

a

Annandag jul

Jag är inte mycket för att julpynta men den kroatiska duken ska alltid ligga på soffbordet. Duken inköptes på en kongressresa till Dubrovnik 1979. Superkvalitet!
Sonja tyckte det var fint med en "filt" på glasskivan och tog genast den nya platsen i besittning.

Dessutom var det sol också, jättemysigt!

Mormor var här på julaftonen. Hon har skrivit en egen betraktelse om Sonja och den följer nedan:

Jag heter Sonja men även om jag har ett namn som en människa så är jag en hund.Har en  mycket god kompis - som också hör till familjen - som heter Svante. Han är naturligtvis också en hund. Vi är båda av samma ras - irländsk terrier. Givetvis har vi fina stamtavlor. 

När matte går ut på trappan och ropar Svante eller Sonja   så är det naturligtvis många människor som stannar upp och lyssnar.

Svante och jag är mycket olika även om vi är av samma ras och uppfostrade av samma matte. Svante är lugn och samlad medan jag älskar att utforska saker.

Som t ex häromdagen när mormor var på besök. Hon är faktiskt ganska bussig har alltid med sig hundgodis till oss. Nu på julafton hade hon med sig varsitt paket till Svante och mig som vi fick öppna alldeles själva. Givetvis fanns det godis i paketen. Hon hade också lite annan godis i sin väska som vi fick smaka.

Så småningom tittade Matte och Mormor på TV. Mormor hade placerat sin väska på platsen bredvid spisen längst upp. Jag tänkte om jag sträcker mig så mycket jag kan ska jag nog få ner väskan på golvet. Och gissa "jag klarade det". Matte och Mormor tittate på TV och Svante, som är snäll och väluppfostrad befann sig i vardagsrummet tilsammans med matte och Mormor, alltså var det ingen som reagerade på vad jag höll på med. Så klart att jag gjorde fynd i Mormors väska. Där fanns en påse med ytterligare en hel del hundgodis som jag givetvis åt upp. Sen fanns det inget annat av intresse för mig. Jo en liten svart väska stängd med dragkedja. Tänkte den skall jag nog försöka öppna. 

Men då hade matte börjat ana oråd. Det brukar hon göra när jag inte har visat mig på en stund. Så hon kom och tog den spännande väskan ifrån mig.

Jo, det är mycket rättvisande.

Eftersom det ösregnar, har gjort hela dagen och ska så fortsätta till långt in på natten, pillade jag fram en favoritbild och trixade lite med fotoappar.

Man kan ha mycket kul med gratisappar. 

I går bjöd vi på juldagsmiddag, dvs ingen julmat alls. Vänner som inte träffat varandra tidigare och som visade sig vara en mycket lyckad kombination. Sonja fick finna sig i att vara kopplad och hon accepterar utan protester. När hon väl inser att hon sitter fast lugnar hon sig, lägger sig på sidan och somnar. Gott så!

God fortsättning alla!

a

Imponerad av Sonja

Vi var uppe i rastgården och sprang i eftermiddags.  Det blåste kallt (fast det är 9 grader) och i fumlandet med b-påsar så blev jag av med min ena handske. Hittade den inte trots ihärdigt letande och sånt har vi inte tränat med hundarna. Försöka duger, tänkte jag och lät dom lukta på kvarvarande handske. Söka godis kan dom ju så jag sa "sök" och pekade i trolig riktning. Det tog Sonja mindre än 30 sekunder att hitta högerhandsken! Visserligen apporterade hon den inte till mig men hon hittade den i alla fall. Antagligen blev båda så upphetsade av mitt jublande "duktig-rop" att belöning var det enda som fanns i huvudena. Vi borde kanske träna på sånt...

Det har varit Twiggy-time i dag igen. Alltid lika poppis. Det är en fröjd att se den lilla JR-terriern brotta ner den betydligt större Sonja, tugga henne i halsen och omfamna henne med båda frambenen. Polisen Svante tycker av och till att det går väl våldsamt till och tränger sig mellan tjejerna. Ingenting som stör flickorna, dom bara fortsätter som innan när han går undan.

I lördags nådde min julstress en kulmen. Jag hade glömt att köpa Dentastix och det är förstås en oförlåtlig försummelse. Körde upp till närbutiken där plötsligt två gulklädda vakter hindrade mig från att köra in på parkeringen. Att hitta någonstans att parkera utanför är otänkbart. Vid Hyllie station står numera alltid minst fem polisbilar parkerade. OK, jag kör till Mobilia, tänkte jag. Där finns stort parkeringshus och en zoo-affär som garanterat har Dentastix. Väl framme möts jag av en stor, röd skylt som säger "FULLT". På uteparkeringen cirkulerade massor med bilar med mer eller mindre irriterade förare. Tålamod är en av mina framstående dygder och efter en kort stund lämnade en dam sin parkering och det blev en ruta till mig.
Godnattgodiset är säkrat för den närmaste tiden och dessutom passade jag på att köpa lite vin till helgen.
Dessutom lyckades jag i går få iväg julkorten. Fantasin har väl inte varit på topp i år men jag gillar att det inte finns någon snö, inga tomtar men däremot två röda, älskade hundar.

För er som inte har Facebook eller har fått ett via mail eller i brevlådan - här är det.




a

Julstress...

Möjligen är jag lite dålig på att blogga nu för tiden. Det kan t.ex. bero på min julstress. Så fort det närmar sig jul blir jag deprimerad, stressad och vill bara att det ska bli den 1 januari (eller OK, kanske den 2 januari).
Att ständigt matas med bjällerklang, nu är det jul igen, hur gör du din jul mysigare, white christmas  osv, osv.
Vi var på adventskaffe hos vänner i fredags (tack L och ML) och jag kanske chockade de församlade med min kommentar "Jag avskyr julen!". Fast en kvinna kom fram efteråt och meddelade att hon också avskydde julen.  Vi var rätt överens och det kändes riktigt, riktigt bra.
"Fantastiskt erbjudande - en elbil till barnen för endast 1999 kronor!" "Unna dig själv en julklapp som inte får plats under granen! Köp en Peugot någonting för endast xxxxxx kronor!"
Medan ungar sover på pappskivor i väntan på transport till något ställe där de kan få bo.

Nåja, här sitter vi i alla fall och har det varmt och skönt, mat för dagen och det enda som stör är om det ska blåsa ännu mer i morgon. Siri och Twiggy har varit här i veckan. Alltid lika välkommet av mina röda som tycker att det är mycket roligare att leka med andra än med varandra.

Sonja och Twiggy bara älskar att leka. Ibland tycker tydligen Svante att det bli för våldsamt och då ingriper han, som den polis och väktare han är. Jag kan inte säkert tolka vad han menar,  men jag tror i alla fall att han försöker dämpa tjejerna en aning. Jag besparar er de längsta filmsnuttarna. Den här bör räcka för att illustrera vad jag menar.




a

Vinterkortis

Ska man fotografera snö i Malmö får man vara snabb! Lördag och söndag vräkte snö (och ibland snöblandat regn ner över oss).

Sonja, som inte sett mycket snö i sitt liv, var väldigt fascinerad. Det vita gick att äta och smakade som vatten!
Måndagen bjöd sedan på det där som kallas underbart vinterväder -  ett par minusgrader, gnistrande snö och framför allt, vindstilla. Och halt som f-n var det att gå på promenad.
Idag är det precis som vanligt. All snö är borta, kulingen viner runt knuten och regnet öser ner.

I går bestämde jag att den stationära datorn ska slaktas. Använder den aldrig, men en massa bilder fanns kvar i den så det blev till att skaffa ett USB-minne på 16 Gb och föra över. Det var ett höghastighetsminne. Det visste inte min gamla dator vad det var så det tog åtskilliga timmar att ladda in 11 Gb bilder. Men nu är det gjort.
Så många minnen och så många bilder man har glömt att man hade! Någon dag ska jag plocka fram några fina foton. Jag ångrar ihjäl mig att jag inte fotade när Sonja trillade i poolen för ett par år sedan och dök upp med en champagnekork i munnen. Hade liksom inte sinnesnärvaro tillräckligt... Hon hade säkert inte drunknat.
Moster Marianne har ju dragit till Marrakesh, till solen och värmen. Hundarna, speciellt Svante, går och sniffar utanför hennes dörr men han vänjer sig snart vid att hon är borta. Är ni sugna på sol och avkoppling så kolla syrrans hemsida. www.levainuet.nu




a

Turbulens i stort och smått

Kulingen rasar utanför fönstret, regnet piskar mot samtliga fönster! Blåser det från alla håll? Hästarna står som statyer med rumporna mot vind och regn och med fötterna i vatten. Cirka en kilometer bort ligger Malmö mässhallar där 600 asylsökande lär inhysas i väntan på att migrationsverket ska kunna ta emot.
Statsministern står i TV och pratar om det förhöjda terroristhotet mot Sverige.
Så vem är jag att klaga? Är varm, torr och mätt och har två goa hundar som snusar i varsin säng.
Ändå är den privata tillvaron ganska turbulent för tillfället och den närmaste tiden känns väldigt osäker. Men som sagt - minor problems om man jämför med mycket annat.

Vår egen lilla terrorist, det är hon till vänster, har ägnat mycken tid på sistone åt att döda en nalle. Hon har inte alls förstått principen av alla nallars lika värde. Öronen hade Svante redan decimerat till några ynkliga små lappar men Sonja är mer radikal med sina angrepp.

Nallen är en skugga av sitt forna jag. Mager som en lägerfånge och jag kröker rygg varje dag för att samla ihop "inälvorna".

I få stunder av lugn och ro vaktar Sonja Svantes matskål...

...eller slumrar i fönstret och blickar ut mot vädret.

Och det gör Svante också.

I går kväll träffades "drottningarna", dvs sex tanter i pensionsåldern,  och åt och drack av hjärtans lust. Det ösregnade när jag kom hem och hundarna hade visserligen varit ute med husse men dom hade ju inte fått sina Dentastix. Mycket tydligt gjorde dom detta klart för mig och efter en stund var ordningen återställd igen och vi kunde överlämna oss åt John Blund.

a

Slottsmiddag och lite hundar

I går hade vi "Slottsmiddag" igen. Två väninnor med en passion för att laga mat kommer hit, invaderar mitt kök och skapar de mest fantastiska menyer. Bara att tacka och ta emot! Dessutom är dom nu så hemtama i köket att jag i princip inte behöver vara med och peka längre. Dom hittar i alla mina skåp och lådor.
Efter ett par timmar kommer övriga gäster - vi var tretton vid bordet i går kväll. Betydde inte otur. Fast det var aningen trångt.
Hundarna blir väldigt uppspelta av att så mycket mat och av att så många människor kommer hit. Sonja, som fortfarande inte går att ha i ett kök fullt av mat, fick koppel på sig och avlägsnades av en vänlig gäst. Svante stjäl ingenting så länge han inte är ensam i köket...

Svante är nytrimmad och vacker som en dag. Sonja ska ju - enligt beslut av matte och Trim-Lotta - få behålla sin päls över vintern och ser mer ut som en gullig leksakshund. Hennes klor, peppar, peppar, håller sig fint och nu är det sex veckor sen hon bröt en klo. Hon är inte kortison-Sonja längre. Tillbaka till sitt vanliga, påhittiga och jättebusiga jag. Hon blir visst aldrig vuxen. Eller också har hon en bokstavsdiagnos. Men hon är fullständigt underbar ändå.

Nallen fanns redan när Svante var valp och visserligen hann han bita öronen av den men mer blev det inte. Nu har Sonja fått tag i den och då är behandlingen inte nådig. Två gånger har jag suturerat buken på nallen - efter att ha stoppat in fyllningen igen. Två gånger har stygnen "gått upp". Nallen som en gång var rund och gullig påminner nu mest om en lägerfånge. Ju magrare nallen blir desto mindre intresserad är Sonja av den.

Just nu öser regnet ner utanför fönstret. SMHI har dessutom hotat med hårda vindar. 

Annars får man säga att vädret har varit rätt hyggligt mot Malmö den senaste tiden. Grått, mulet men ändå VINDSTILLA och väldigt milt. En enda morgon var det en minusgrad men det ändrade sig raskt efter ett par timmar till drygt tio plus. 

Om en stund ska jag gå ut och ge hästarna kvällshö och sen blir det faktiskt sängen, boken (och två blöta hundar).

a

Skogen, Twiggy och Siri.

Vi var i skogen i helgen. Det uppskattade hundarna mycket. Vilken massa spännande dofter och så kul att få följa med! I bilden är dom oföränderligt skötsamma. Sover mest hela tiden och gärna ovanpå varandra. Den här bilden tog syrran från sin plats i baksätet.

Inte sen den 29 september har jag behövt skriva i Sonjas "klodagbok". Jag öser på henne essentiella fettsyror och B-vitamin. Peppar, peppar har hennes klor hållit sig lugna i drygt tre veckor.
Vi försöker vara lite försiktiga när hundarnas lekar blir alltför våldsamma. Svante och Sonja kan gå rätt hårt åt varandra men det är inte lätt att få dom att lugna ner sig.

Sonja och Twiggy bara älskar varandra och det märks att Twiggy är uppvuxen med irländare. Ingen som helst respekt för deras styrka och storlek. (Fast det har kanske inte JR-terriers i allmänhet..) Kastar man en boll så får - eller tar - Twiggy den utan att tveka.

Svante blir aningens svartsjuk eftersom Sonja och Twiggy är så fokuserade på varandra. Att kompensera honom med en annan boll är meningslöst. Dom vill alltid ha samma boll.

På eftermiddagen kom Siri och hennes matte förbi så då blev det ytterligare turer både ute och inne. Kanske två trötta vovvar i kväll?

Fast rätt vackert är det så här på hösten Vi har inte så många röda höstträd i omgivningarna men gula. Också ganska fint. 

Det som i övrigt inte är så fint är nerbrända flyktingförläggningar och maskerade knivmän som går in på skolor. Deprimerande. Och nya flyktingar bara väller in. Skönt att man inte är politiker...

a

I dag tittade jag lite sporadiskt på dopet. Det var dock så underhållande att jag släppte både bok och surfplatta. Först sover lillprinsen i mammas armar, storasyster sitter i pappas knä och suger på ett finger medan kusinen bläddrar förstrött i programmet. Prästerskapet läser sina välsignelser och små gossar från Adolf Fredriks musikskola sjunger klockrent. Sen börjar det hända saker. Leonore tröttnar på pappas knä och börjar göra utflykter runt släkten och prästerna. Några danssteg på den urdyra, unika mattan på golvet. Man ber en stilla bön att blöjan ska hålla tätt.
Sen är det dags för själva namngivningen, något som den unge prinsen inte alls uppskattar. Han börjar skrika hjärtskärande och tystnar inte ens när självaste ärkebiskopen lyfter upp  honom till församlingens beskådan.
Leonore blev mycket intresserad av dopfunten och tydligen snodde hon ärkebiskopens duk som hon torkat prinsen med. Inte vilken lase som helst, tydligen, utan en handbroderad näsduk (?) från drottning Sofias förråd.
Sedan dunstade Leonore. En stund senare var även Estelles lilla ministol tom.
Prinsen fortsatte att gasta och prinsessan Margaretha trollade fram en napp.
Ceremonin fortsatte och prinsen fortsatte skrika och plötsligt rusar Estelle fram med en napp och försvinner lika fort igen.
Vart flickorna tog vägen förtäljer inte historien men ett riktigt skojigt dop var det. Ärkebiskopen har dessutom humor. Någonstans fick hon in "...det är inte allom givet att få en napp".

Som vanligt är det en massa surgubbar och kärringar som spyr galla över allt sånt här. "Äh va´ fan, det var ju bara en napp!" Det var också en liten tjej som visade omtanke om både det skrikande barnet och föräldrarna.

Nåja, jag visade mina hundar omtanke genom att köra till sportaffären och köpa nya tennisbollar. Rena klippet! Åtta bollar till priset av fyra! Vart dom gamla har tagit vägen kan jag bara gissa. Inne bland buskar, bakom vedtraven eller möjligen utkastade från tomten. Nu har vi i alla fall åtta, knallgula bollar att lattja med. Dom syns väldigt bra när dom är nya... Konstigt nog vill hundarna alltid ha samma boll. Först tar dom varsin, sen ska Sonja till varje pris ha Svantes. Han verkar dock uppskatta bollstöld så dom får väl göra som dom vill.
Sonja är inte bara duktig på att jaga (och fånga) sorkar, kaniner och annat. Hon är en jäkel på feta flugor också. Jag försöker locka in flugor i tvättstugan med hjälp av tända lampor. Sonja klipper dom i fönstret i sovrummet. Bara dödar, inte äter tackolov.

I veckan var vi hos Trim-Lotta och klippte Sonjas klor. Dom hon har kvar alltså. Hennes päls växer frodigt men det är tydligen lite si och så med underullen (?) så vi beslutade enhälligt att inte trimma henne förrän efter vintern. Så hon får se ut som en gatuhund i vinter men kanske fryser hon inte i alla fall.



a

Sonja och hennes klor...

Varifrån kommer egentligen uttrycket hundväder? Svante och Sonja älskar det här vädret! Någonstans mellan 12 och 17 grader, sol och ingen vind. Det är mumma för jyckarna. Att kunna ligga på trappan i solen utan att svettas och med dörren öppen så att man kan gå ut och in som man behagar.

Möjligen uppskattar inte husse och matte den öppna dörren till fullo. Det bli aningen svalt inomhus men vad gör man inte för hundarna?
Annars - i måndags satte jag klockan på 04.30, vaknade 04.15 och klev i badkaret för att beskåda blodmånen. Jodå, den var brunröd precis som utlovats och vädret var kristallklart. Sen sov vi ett par timmar till...
Hade tid hos veterinären på förmiddagen (med Svante som hade en  ögoninfektion plus en "fnorp" som jag ville ha kollad. Såg ut som en fästing, fast det var det inte). Han fick antibiotikasalva och ett litet ögonhår, som möjligen kunde irritera hornhinnan, plockades bort. Tåligare och snällare hund får man leta efter. Han står som en tänt ljus och låter sig undersökas, behandlas och hanteras.
Samtidigt pratade jag med doktorn om Sonja som lyckats knäcka en klo till i helgen. Bara en vecka sen hon hade varit Sonja Rödstrumpa... Både vet. och jag suckade djupt. Det är gräsligt att se henne ha ont och det är hemskt att höra henne stå och yla vid grinden när hon inte får gå med storebror på promenad. Vi beslutade dock avvakta ett par dagar för att se om klokapseln lossnade av sig själv. Det gjorde den! Någon dag senare kunde husse rycka loss den med en tång medan matte höll hunden. Sen mådde hon genast mycket bättre.
Nu har vi ju fått vår vanliga Sonja igen. Busig, pigg, påhittig och destruktiv. Som hon egentligen är! Vill inte ha tillbaka kortison-Sonja. Som blev avtrubbad, tufsig, kissade på golvet på natten och t.o.m. var inkontinent och kissade i sängen. Jobbig sits. Vi kan väl klara ett klobrott då och då men kanske är varje vecka lite för bra.

Nåja, vänta och se. Just nu är hon så pigg och galen som jag faktiskt vill att hon ska vara. Samtidigt mer och mer social mot sina tvåbenta, vilket är sympatiskt.
I dag hade hon hittat ett hål i stängslet (byggjobbarnas fel) och krupit ut till idrottsplatsen där hon tydligen njutit av grillad korv! Som tur är känner folket där inne igen våra hundar.

 Årets bästa investering hittills. En liten manick som förstärker Wi-fi signalen ända nere ifrån källaren upp till andra våningen! Slipper köpa surf för 100 pengar i månaden till paddan. Kan spela WF och surfa mitt i natten om jag vill! Lätt intjänad på ett kvartal.






a