I början av veckan var det dags för koltrastungar att pröva sina vingar. Föräldrarnas första kull gick ju ett förfärligt öde tillmötes. Sonja rev ner boet i murgrönshäcken och spred ut ett antal nykläckta ungar på gårdsplanen. Det gick förstås inte så bra för koltrastfamiljen.
Fåglar ger inte upp så lätt utan koltrastarna byggde nytt bo (en våning högra upp i häcken), producerade nya ägg och ungar och i början av veckan var det alltså dags för de små att pröva vingarna.
Plötsligt ser jag från fönstret att Svante och Sonja "leker" med en fågelunge. Rusar ut och funderar på vilket som är lättast - fånga två hundar utan halsband eller ta fågelungen. Hojtar åt syrran som genast kommer på fötter. Jag lyfter fågelungen, syrran lockar in hundarna i huset, stänger dörren och fågelungen sätts ut på gräsmattan igen. Hur det gick vet jag faktiskt inte. Plötsligt är det tyst i häcken och det verkar som koltrastarna har flyttat.
Sonja såg ut så här efter fågeljakten och så ser hon fortfarande ut. Hon gillar inte värmen.
Plötsligt häromdagen började hon halta svårt. Inga stenar eller taggar i trampdynorna. Svante var dock helt fokuserad på hennes högra baktass, luktade och slickade. OK, det ser ut som om en klo är bruten. Den pekar liksom snett åt höger. Hon har helt klart ont och jag gav henne smärtstillande för ett par dagar sen. Inte så välbetänkt kanske för har hon inte ont så fortsätter hon sitt dödsföraktande sätt att framleva sitt liv. Alltså får hon faktiskt ha ont. På måndag har vi tid hos veterinären och hon kan gott ta det lugnt tills dess. Om hon brutit klon pga sin SLO eller pga av allmänt vild framfart vet jag inte. En riktig olycksfågel är hon.
I sommarhettan liggen hon dock gärna på stengolvet, med husses tofflor och njuter av svalkan inne i skuggan.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar