I går var Sonja och jag hos veterinären. Egentligen kontroll av hennes SLO (kloavlossningssjukdomen) men lämpligt eftersom hon har haltat svårt sedan mitten av förra veckan. Såg ju att en klo på hennes högra baktass pekade trettiett...men jag har varit kallsinnig och inte försökt ordna en akuttid.
Hon är en ängel hos doktorn. Mycket riktigt var klon helt av och tant doktorn tog en peang, ryckte bort kapseln (pip från Sonja) och sen var det klart. Ett fint bandage applicerades. I övrigt var faktiskt klorna jättefina. Behövde t.o.m. klippas! Vi ska dra ner ytterligare på kortisondosen under den närmaste månaden och förhoppningsvis kunna sluta helt i månadsskiftet juli/augusti.
Förra gången jag visade en bild på hennes rosa bandage var det samtliga klor. Nu var det bara en - och på kvällen kunde jag ta bort det förhatliga plåstret och nu springer och hoppar hon som en gasell.
För första gången på en vecka kan hon gå med på promenader!
Passade också på att väga henne. Chock! Visserligen tycker jag att hon ser rund ut men drygt 18 kg! Hon väger lika mycket som Svante!
Hennes aptit ät enorm. Hon ÄLSKAR mat och stjäl tydligen mer än jag anar. I går plockade syrran vinbär och Sonja grävde upp MIN potatis i pallkragen och åt säkert 7-8 stycken färskpotäter.
I dag provade jag färdiga pizzabottnar. Preparerade den ena och lade upp den på behörigt avstånd från Sonja. Jag gick ut ca en minut och när jag kom tillbaka hade hon hittat den andra...
Inte konstigt att hon blir tjock.
Tjock, ful i pälsen och fortfarande valpbusig - men hon är verkligen en så charmerande hund att det mesta inte spelar någon roll. Hur ska man man annat än älska den lilla odågan, olycksfågeln och Malmös fulaste irländare? Fast hon kommer igen! Under hennes gråbeiga, ulliga päls kommer fin, mahognyfärgad päls och med lite diet ska hon säkert bli slank och snygg igen.
Förhoppningsvis kommer Twiggy hit och leker i morgon. Motion är aldrig fel för överviktiga små hundar.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar