Foten, hundarna och barnen

Foten och jag kämpar på i en ond cirkel. För mycket vila så gör det rent förfärligt ont. Mornarna är hemska. Går jag för mycket en dag blir det klart sämre. Alltså försöker jag hitta en balans mellan vila och aktivitet. Titta TV eller läsa bok en timme, kort promenad och därefter vila igen. Visst kan väl en final i Båstad passa som söndagsaktivitet!

Annars - jag är sååå imponerad av mina hundar. Under veckan har dom ju konfronterats med små barn. Några av barnen är fortfarande ganska ostadiga på benen. Inte en enda gång har ungarna blivit fällda av hundar. Tar vi vuxna en tennisboll i handen blir vi genast "attackerade" med hopp och försök att ta bollen. Tar ett barn en boll står hundarna snällt och väntar tills barnet kastar bollen en halvmeter.

Ivrigt väntande vovvar. Någon tänker kasta en boll!!

Däremot verkar frestelsen bli för stor om barnen har något ätbart i handen. Men hundarna hoppar inte, behövs inte för ungarna befinner sig i samma höjd hundarna. En och annan macka har nog försvunnit ner i fel mage. Det är inte jag som har lärt hundarna att vara försiktiga med barn. Det finns nånstans i ryggmärgen. Barn är människovalpar och ska behandlas med respekt.

Sonja mycket måttligt intresserad av damfinalen i tennis...



a