En klo till borta

Och så var det veterinären i dag igen... Som faktiskt mer trodde att klobrottet berodde på en olyckshändelse än Sonjas SLO. Det blev kort narkos, borttagande av klo och bandage på tassen.

Hon är fruktansvärt eländig, trött och såklart smärtpåverkad. Mot Svante är hon arg som en bålgeting. Han får inte ens komma in samma rum som hon. Han fattar ingenting - varför vill hon inte leka? I natt får dom faktiskt sova åtskilda och i morgon tar jag bort bandaget. Då blir det bättre. Sonja hade en sån där förhatlig krage på sig från kliniken och den tog jag genast bort när vi kom hem. Mina hundar tar inte av sina bandage.
Matte haltar fortfarande en aning efter stukningen. Svante är en ängel. När vi sakta, sakta går promenad anpassar han sig snällt till hastigheten och tittar till bakåt då och då för att kolla om jag är med. Drar i kopplet gör han aldrig.




a