Synd om Sonja! Matte orolig...

Det är faktiskt synd om Sonja. Hennes klor har ju inte varit så bra och hon har ätit B-vitamin i drygt tre månader. Tycker väl inte det har haft särskilt stor effekt.
I går var vi hos Trim-Lotta men hon tyckte att pälsen inte var mogen för trimning ännu och dessutom - efter en snabb blick på klorna - förordade hon ett veterinärbesök snarast. OK, körde till min vet.klinik och fick ett återbud redan i går. Samma besked - ser inte bra ut. I dag på morgonen var det fastande som gällde, narkos och fullständig genomgång av klorna. Inget vidare resultat.

Alla fyra tassarna är paketerade i ceriserosa bandage. Hunden är så drogad av smärtstillande att vi fick bära ut henne i bilen.
Väl hemma blev Svante som galen. Han ville gärna lukta, trösta, vet inte vad. Sonja irriterad till max och visade hela sitt garnityr och morrade som ett litet monster. (Gott tecken. Alldeles utraderad är hon inte.) Hon vill inte stödja på sina ömma fötter och nu har jag burit upp henne i sovrummet. Svante står utanför och gråter och Sonja ligger där jag lade henne - i en korg med gosefilt. Att få henne att kissa ute var omöjligt. Hon vill inte stå på benen. OK, kissa i sängen då - eller på golvet. Det är tillåtet.
I morgon ska vi på återbesök och byta bandage. Suck...



a