Hon snodde en kokt potatis som låg på diskbänken. Jag har börjat slappa lite de senaste veckorna och det duger inte alls. Upp och bort med allt, och jag menar allt så fort man lämnar köket. Att ha gående bord är inte att tänka på i det här huset. Ja, man kan ju faktiskt koppla Sonja och ha Svante under uppsikt...
Efter att under lång tid tagit det av inlägg på FB på Irish Terrier´s sida inser jag att Svante nog är rasotypisk. Han har alltid varit så lätt! Får man inte ligga i soffan så gör man inte det. Är det förbjudet att tugga skor, fjärrkontroller, datormöss, köksredskap inklusive knivar etc. etc. så gör man inte det.
Och efter läsandet på nämnda FB-sida förstår jag att Sonja är mera rastypisk. Full i f-n hela tiden. Hennes framfart hindras till stor del av att jag är ganska förutseende och ingen får sätta skor eller väskor i hallen t.ex. In med allt i garderoben och gummikilen i skjutdörrarna. Allt ätbart i köket ställs längst intill väggen eller i kyl eller skafferi. Och så vidare. Ändå går vi på bakslag då och då.
I badrummet har jag satt upp krokar att hänga kläderna på. Annars plundrar hon fickorna och släpar runt kläderna i huset. (Att hänga in i garderoben är det inte tal om. Man kan inte ändra sina vanor hur mycket som helst. Men tofflorna står i bokhyllan, högst upp...)
Jag gav Sonja en tom hushållspappersrulle i dag. Hon var måttligt intresserad - hon hade ju inte fått stjäla den. Svante blev däremot helt förtjust och det resulterade i en kamp om rullen.
Som den gentleman han är lät han förstås Sonja "vinna".
Vi tvåbenta provsmakade lite av julmaten och fick naturligtvis ställa allt högt upp. I ett obevakat ögonblick högg Sonja tag i brödkorgen och lade en skiva vörtbröd ovanpå den tidigare stulna potatisen.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar