Är dom duktiga eller...?

Tomaterna är på plats i sina krukor, pelargonerna har fått ny jord. De flesta i alla fall. Rosmarin och timjan blommar. Gräset växer så att det nästan syns. Husses problem.
Siri bor här sedan i går för matte är och hälsar på barn och barnbarn i London. Varken Siri eller mina hundar har något emot det arrangemanget.
Det är alltid intressant att se hur dom delar upp sovplatserna på kvällen. I natt låg Svante i en korg (halva Svante, den andra halvan på golvet) och Siri och Sonja delade den andra korgen. Matte fick ha sängen för sig själv!
Malmö har faktiskt ganska modest temperatur, bara 17 grader. Ser att Stockholm har 26! Lite upponervända världen. Fast vi trivs bra med 17.

Jag var i affären en stund på eftermiddagen. Siri och Svante sov skönt i fönstret/soffan när jag kom hem. Sonja?

En synnerligen smal "fil" var öppnad i kompostgallret. Hur i hela friden kan en hund bli så smal?

Jaha, där låg hon. I soffan förstås.

Helt OK lilla gumman. Du får ligga där.

I afton var det inte grilla som gällde. Det blev sushi, rostbiff och potatissallad. Vilken märklig kombination!

Svante är världsbäst på att tigga hos husse. Han vet att det ger utdelning.

Sen försökte moster lite "sitt, stanna kvar" Med hjälp av pannkaka. Det gick sådär.

Mina vovvar är faktiskt bäst - men kanske inte superbra. Siri behöver mera träning.



a

Sommar och vinprovning

Den stackars kajan som Sonja bar omkring för några dagar sedan har nu slutat halta och flaxa omkring. Den har på lätta vingar lyft till fåglarna himmel. Den låg så lugnt och stilla ganska nära den plats där jag lämnade den.
Det slog till och blev 25 grader varmt. Ovant! Jag hämtade en kompis till syrran på centralen. Malmö Centralstation var förr mest likt en liten landsortsstation men numera är det så stort och elegant att man behöver karta och kompass för att navigera. Och det är näst intill omöjligt att bli av med bilen (om man inte har lust att betala 30 spänn i timmen).
Hundarna har tagit vilodag.

Alla tre vilar i skuggan av de ännu icke utslagna lindarna.
Säsongens sista vinprovning är avslutad. Hundarna vet numera precis vad som gäller. Dom står utanför lokalen och tittar lystet in genom fönstret. När de sista provarna har gått får dom komma in och avsöka golvet efter tappade smulor. Sonja dock i koppel. Hon är fortfarande direkt opålitlig. Hoppar upp på borden och förser sig från tallrikar. Svante är sansad och håller sig på golvet. Nu tuggar dom godnattgodis, ska snart sova och i morgon ska det bli ännu varmare!



a

Isglass för hundar.

Sommaren är tillbaka och passande nog fanns recept på svalkande hundglass i "Härliga Hund". Mixad tonfisk i vatten med lite persilja (!) och ett tuggben som glasspinne. Underbart, tyckte hundarna och var sysselsatta en bra stund med att slicka sina glassar och avsluta med pinnen.

Glassformar hade jag inga med det gick utmärkt med en vanlig pappmugg.



a

Sitt,ligg, stanna kvar.

Det går strålande bra för potatisen kan jag meddela. Bara 24 dagar sedan dom sattes i jorden!

Idag har moster kommit tillbaka efter barnbarnsbesök i Stockholm. Vadå att hundar inte kan skilja på om man varit borta en timme eller fem dagar! Det kan dom visst. Mina kan i alla fall. Dom blev jätteglada.

Det känns lite angeläget att av och till kräva lite disciplin av vovvarna. Och det är rörande att se hur duktiga dom kan vara med belöning i sikte. Helst ska det förstås vara åttondels köttbullar men i nödfall går det bra med levergodis eller blodpudding. Titta här!

Både sitt, ligg och stanna kvar. Att få båda att göra det samtidigt är en utmaning. Är Sonja sen med att sätta sig så lägger sig Svante och det var ju inte vad jag bad om. Fast idag var dom riktigt synkroniserade.

För en tid sedan kom en uppmaning från en medlem i Service- och Signalhundsförbundet att alla hans FB-vänner skulle sätta in en hundring var som stöd till verksamheten. Svante och Sonja tyckte att dom kunde ge en slant var till sina arbetande hundkamrater.

Idag kom det här med posten! Det var väl trevligt?


a

Sonja fågelhunden

Med Sonja är det så, att om hon för ett förskräckligt väsen måste man gå och kolla vad hon pysslar med. Är det väldigt tyst och hon inte ligger och sover någonstans bör man också leta upp henne. Antingen har hon blivit inlåst någonstans - husse är inte alltid helt observant - eller så har hon något oerhört intressant på gång. Som i morse. Svante snusande på min säng. Ingen Sonja i sikte. Ut och leta i morgonrock och tofflor. Med Svantes hjälp lokaliserades Sonja, bärande på en svart fågel. Meningslöst att ens försöka sig på en inkallning. Godiset i fickan lockade inte tillräckligt. Det krävdes tyngre artilleri än torra levergodisar.

Hundarna! Vad säger ni om varsitt grisöra så här på söndagsmorgonen?!
Det fungerade. Efter att ha provat att ha både fågel och grisöra i munnen vann grisörat och Sonja släppte pippin. Jag hade bajspåse redo för att kasta den döda fågeln i soptunnan. Den var inte alls död! Lyfte upp den och den bligade förtröstansfullt på mig och satt helt stilla draperad i en cerisefärgad påse. Bara att bära ut på andra sidan stängslet. Tyvärr tror jag inte den har en chans för den måste vara skadad på något sätt. Annars skulle Sonja inte ha lyckats fånga den. Jag bara tycker det är konstigt att hon inte tog kål på den. Hon bar den så försiktigt att inte en fjäder var krökt. En liten kaja var det, förresten.
Jag mötte en av stalltjejerna som säkert undrade varför jag var ute på vägen och knallade i morgonrock.
Snart kommer väl igelkottarna också och då blir det ett rysligt bärande.
Och på tal om djur. Jag noterar att svalorna kom andra halvan av maj förra året. Det var då dom tvunget skulle bygga bo ovanför vårt matbord på uteplatsen. Sopsäckar hindrade dom till slut men så särskilt snyggt var det inte. I år provar vi med den ilsket blängande plastugglan från Bauhaus och hoppas att svalorna låter sig luras.

Svante inspekterar gärna kaninhål. Sådana har vi gott om i trakten.

Klockan är halv fyra och regnet öser ner. Stackars ungar som spelar fotboll på idrottsplatsen utanför. Enligt DMI ska regnet upp höra om ett par timmar. DMI är den danska motsvarigheten till SMHI och DMI kan man lita på.
Det har slutat regna men himlen är blygrå.



a

Post festum

Det är så trevligt att träffa de goa gamla vännerna. Dessutom är ju några av dom alldeles rysligt kompetenta i köket. Vilka läckerheter bjöds icke igår kväll...
Trots mina varningar om Sonjas framfart vann hon ändå några gånger. Hon snappade lätt åt sig en fiskbuljongtärning som låg lite för nära kanten på köksbänken. Inte ens lönt att försöka jaga ifatt henne. Bara att ta fram en ny buljongtärning.

Sen var det korkskruvens tur. OK, den fungerar fortfarande och är dessutom billig att återanskaffa på IKEA.
Sen var det koppel som gällde. Imponerande hur hon finner sig i att bli fastlåst. Hon bara kapitulerar direkt och lägger sig och sover!

Våra vänner uppskattar hundarna och det är ömsesidigt. Här får Svante björnkram av L, som egentligen är kattmänniska. Fast nog ser hon ut att gilla Svante också.

Visst är han vacker, min Svante!?

Det blev förstås sent i natt igen och det sätter sina spår hos hundarna. I morse var det så sömnigt att jag försov mig! Husse gav hästarna före klockan sju men ingen hund var intresserad av att stiga upp så vi sov till nästan åtta!



a

Fest ikväll

Om fästingar tycker vi inte. Innan vi åkte till Trim-Lotta igår gick Svante och jag en promenad i den frodiga grönskan. I takt med att hans vinterpäls rasade ner på trimbordet rasade också fästingar. Tre eller fyra stycken promenixade i håret på honom och jag mördade fästingar på löpande band. En peang och en cigarettändare var utmärkta hjälpmedel. Till sist tyckte vi att det kröp överallt på oss också. Lik förbaskat plockade jag en på honom idag! Den hade nog inte suttit så länge men ändå... Det är bara fem veckor sedan som jag behandlade med Frontline. Kanske dags igen.

Min ena kombinerade klicker/visselpipa har försvunnit. (Det kan finnas fickor som ännu inte är genomsökta men det är inte troligt.) Jag hittade endast ett litet företag som sålde den här kombinationen och nu finns inte hemsidan kvar! Varför köpte jag bara två? Jag borde ha lagt upp ett större förråd.
Annars var det rätt kul att leta igenom fickor. Hittade mängder med levergodis och bajspåsar som ju inte behöver ligga där.

Hade glömt en bröstficka i min självlysande "polisjacka". Där låg klickern!
Vilken minut som helst invaderar två matlagande väninnor mitt kök och sen blir det godis hela kvällen.
Solen skiner så det kan bli drink på uteplatsen...
Återkommer kanske i morgon.




a

Fåglar på taket och friserad Svante

Idag kom det fina vädret tillbaka! Tack för det. Inte några sommartemperaturer precis, men solen värmer gott.

Hundarna har det ganska jobbigt. Dom kan inte riktig acceptera att fåglar sitter på taken och gör allt för att skrämma bort dom. Fåglar bryr sig inte ett dugg. Däremot kan jag lätt få fåglarna att byta sittplats genom att gå ut och klappa händer och vifta med armarna. Och det gör jag med jämna mellanrum för husfridens skull. Svante har varit hos Trim-Lotta och som vanligt blev han jättetjusig.

Han får så otroligt vacker, mahognyfärgad päls när han är nyfriserad och tjejerna var hänförda när han kom hem igen. Kanske inte i första hand för hans sommarkostym utan snarare helt enkelt för att han kom hem...

Posera var han inte intresserad av. Ville bara knyta ihop sig i soffan och sova.

Och Sonja hängde på. OK, dom kan gott samla krafter till i morgon för då kommer våra vänner hit på vår regelbundet återkommande "slottsmiddag". Då blir det sent och lite för mycket att äta för både människor och hundar.

Livskvalitet?

Vissa ting tycker jag höjer livskvaliteten. Hund förstås, gärna två. Böcker. Att bo rymligt. Som ensamstående huserade jag i en våning på 105 kvadrat - fyra rum och möblerbar hall. Att ha hjälp med städningen. Det har jag alltid unnat mig och nu när Rut har trätt in på scenen är det ju lysande.
Igår var min nya städtjej här. Bara för andra gången men jag inser att hon är en pärla. Dessutom gillar hon hundarna, trots Sonjas envetna försök att hjälpa till. Sonja bara ÄLSKAR städredskap.

Lyssnade igår på en intervju med Eva Bodfäldt (podcast). Tack för det tipset, Åsa! Tyvärr har min utlånade "Kontaktkontraktet" inte hittat vägen tillbaka hem. Synd, för den hade jag gärna läst om igen.

Så här sitter Siri. Aldrig Svante och heller inte Sonja. Visst är det konstigt! Har sett på Facebook, Irish Terrier Club, att många irländare sitter så här. Dock aldrig mina.

I morgon ska Svante till sin frisör igen. Han är rätt gullig så här också men blir på något sätt mer värdig när han är trimmad. Lilla Sonjas päls håller sig rätt bra i schack. Hon har tid om en månad men frågan är om hon behöver den. Får fråga Trim-Lotta...
Idag när jag kom tillbaka från stan kom Sonja rusande och mötte mig med viftande svans och ögonkontakt. Det tar sig! Hon blev inte lika lycklig som när Siri kommer på morgonen men jag ser det ändå som ett framsteg. Tror det var nyttigt att gå kurs med henne då det bara var hon och jag. Plus att vi faktiskt tränat henne på "människokontakt". Hon är så väldigt präglad på sina hundkompisar.



a

Tillbaka till nutid

Det mesta i naturen är grönt,utslaget och härligt. Potatisblasten vräker sig upp genom jorden och genom det ovanpåliggande kompostgallret. (För att inte hundar ska gräva upp de små juvelerna.) Lindarna på gårdsplanen är dock sena. Imponerande dock, att de till synes döda knotorna skjuter ut nya små blad varje år. Det blir väldigt tjusigt senare.

Man måste nog säga att Sonja väljer snyggare bakgrund till sin kvällsslummer.

Svante är å andra sida mera försynt när det gäller att hoppa upp i den röda soffan. Matte har faktiskt sagt för länge sedan att den inte är tillåten för hundar. Reglerna har ju därefter ändrats, men Svante håller sig ändå på mattan. Sötnos!
Och för övrigt anser jag att danskarna gör väldigt bra TV-serier.



a

Det sista om fåglarna

Några bilder till på Charlie och Jojje.

Benjaminfikusen innan fåglarna tog den under intensivbehandlning.

Jojje ständigt på jakt efter nya ställen att "boa" på.

På elementet?

Eller i bashögtalaren?

 Kokbokshyllan i köket är också ett alternativ. Byggmaterialet inom bekvämt tuggavstånd.

Matte tröttnade på att få alla kokböcker söndertuggade och draperade ett påslakan över bokhyllan. Det hjälpte inte. Jojje var som Sonja - Houdini.

Vid sällsynta tillfällen ägnades tid åt lek - med pärlor till exempel...

...eller åt rent destruktivt beteende, som att riva ner allt på anslagstavlan i köket. Charlie gjorde aldrig så här.

Likheterna mellan Charlie/Jojje och Svante/Sonja blev så uppenbara när jag gick tillbaka i minnet ungefär tio år.

Vad hände med fåglarna?

Ganska kort; vi flyttade hit 2007 medförande fåglar och bur. Fåglarna lärde sig snabbt hur ett tvåplanshus fungerar. Flyga i trappor är ingen match.

Drömmen om hund kunde realiseras och Svante kom i augusti samma år.

Den lilla pirayan i knät och Charlie lugnt vilande på min axel.

När Svante var fyra månader nådde han upp med framtassarna på bänken i köket och där satt Charlie förtröstansfullt med huvudet på sned och kikade ner på hunden. Utanför huset fanns katten Gullan...

Dessutom ville vi gärna ha öppen ytterdörr under sommaren.

Det bara fungerade inte riktigt. Jag hade inte klarat av om fåglarna hade blivit hund-eller kattmat. Dom fick flytta till en arbetskamrat som fick fåglar, bur, leksaker och hela utrustningen. Det var fruktansvärt tungt! Jag hade ju "lovat" Charlie att han inte skulle behöva lämna oss. 

a