onsdag 29 oktober 2014

Hundrastgård som granne

Höstens myckna regnande har förvandlat våra hästhagar till ankdammar. Uppenbarligen är jordmånen inte sådan att den släpper igenom vattnet särskilt väl.


Hästarna får inte gå där på vinterhalvåret, mest för att gräset ska få chans att återhämta sig. Jag hörde på TV att gräset växer så länge dygnsmedeltemperaturen  ligger över fyra grader. Och hittills har det varit typiskt gräsväxarväder. Nu har diverse fåglar intagit hagarna. Fryser det så blir det skridskobana.

Söder om vårt hus - uppe i strövområdet - har kommunen beslutat att anlägga en hundrastgård. Lite märkligt, för hela området är en enda stor rastplats för hundar. De flesta som har någorlunda koll på inkallningen av sina hundar släpper dom lösa där ändå. Den här rastgården blir så ynkligt liten trots att det finns hur mycket plats som helst att tillgå. Vår tomt är säkert dubbelt så stor. Men fint blir det säkert. Dom gräver, skyfflar jord och grus hit och dit och gångar med stenplattor ska det tydligen bli för hussar och mattar.



Ambitionen i dag var att ta lite hundbilder men det stämde inte alls i schemat. Sonja var vansinnigt upphetsad över något som tilldrog sig bakom vedförrådet och hade inte ens ro att äta sin kvällsmat. Datakillen kom med en ny mojäng till bredbandet och jag skulle iväg på kurs med min Mac. Och så blir det ju mörkt innan man hinner blinka.
Nu har jag lärt mig en massa om bildhanteringen i Mac och hoppas att jag kommer ihåg det. Ska flytta alla mina bilder från PCn och dom lär då hamna i en annan ordning än den dom ligger i nu. Suck! Kanske blir det tillfälle att kasta en massa bilder som bara ligger och skräpar. Typiskt projekt för kulna höstdagar.



Fast den här bilden kan jag slänga in. Mästertjuven Sonja nallar godis ur min ficka. Hon har nos som en myrslok.


a

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar