Skidor och mello

I torsdags var vi på "Afternoon Tea" hos Tussis matte och husse. Med alla klassiska tillbehör som lax-och gurksandvikare, miniscones med grädde och sylt och minst två tesorter att välja på. Hundarna fick stanna hemma eftersom Tussi är en katt...
En dag när vi var på sedvanlig eftermiddagspromenad och jag skulle plocka upp efter Sonja såg hennes lämningar minst sagt konstiga ut. Det såg ut som om resterna efter hennes matsmältning var full av majskorn - eller jättelika maskägg! Sen kom jag på vad det var. Jordnötter! Nån dag innan hade hon plundrat en kvarglömd glasskål med nötter. Jordnötterna var förstås borta och skålen var i tusen bitar. Uppenbarligen hade hon inte tagit sig tid att tugga jordnötterna för dom kom ut helt osmälta! Det var den tredje skålen på ett par veckor. Suck, måste se upp bättre...

Avocadoplantan växer vidare. Dock mest på höjden. Det hade kanske varit trevligt om den hade blivit lite buskigare eller knubbigare men man får väl ta det som det är.

Försökte ta bilder med kamerans funktion "kontinuerlig tagning" men mina hundar verkar vara för snabba även för den superfunktionen. Antingen är båda oskarpa eller också en av dom.

Men roligt har dom och det är det viktigaste. 

Dagens skidor på längden, uppochner och utför har tagit en del tid och nu är det mello... Tycker inte att något av årets bidrag har varit särskilt bra. Vi får väl se vad dom skickar till Österrike.

a

Besök av Siri

I går var det dags för Siri att komma på besök igen. Det piggar helt klart upp Svante och Sonja. Det är tydligen mycket roligare att vara tre som leker.

Det är huvudsakligen Siri som väsnas även om mina hjälper till då och då. Konstigt att det är roligare att leka inomhus än ute. Att rusa runt så att mattorna blir som dragspel och växterna på golvet lever farligt.
Det har annars blivit mycket skidor (på TV) de senaste dagarna. Charlotte Kalla i går och Johan Olsson i dag. Två guldmedaljer på två dagar! Jätteroligt! Jag gillar väldigt mycket att halvligga och se på när andra sportar, flåsar och får mjölksyra i hela kroppen. Och faller ihop som trasdockor efter målgång. Nu är det bara stafetterna och femmilen kvar.
Det har varit riktigt skönt ute i dag. Solen har tittat fram och kulingen har lagt sig.

Nedanstående bild kan jag ha visat tidigare men den är så bra så den får gå i repris.

a

Ingenting går upp mot gamla Skåne...

Vidrigt väder verkar vara vår vardagsmat...
Sovande Svante o Sonja sussar i sängen... eller i soffan.
Det blåser kuling och regnar mest hela tiden. Det regnar på tvären. Meningslöst att ta med paraply när man ska ut. Bättre att fälla upp kapuschongen och acceptera att man blir blöt.

Sonja ägnar mycket av sin innetid med att flytta runt saker. Korg, filtar, leksaker etc.

Det har blivit en hel del skidor i helgen. På TV alltså. VM har tydligen paus i dag men i morgon kör dom igen.




a

Vegetarisk fredag

Sonja är i stort sett tillbaka i sitt gamla jag. I kväll ägnade hon sig åt att släpa runt hundfällen som ligger i köket. Svante tyckte det var ett kul initiativ och hängde på genom att kampa med henne. OK, snart är det internationella i Malmö och då kan matte köpa nya fällar.

Svante är fortfarande lite "på" när det gäller Doris. Visserligen har hon i princip slutat löpa men han blir fortfarande upphetsad över att känna hennes lukt och att se hennes bil utanför fönstret. Suck!

Den vegetariska veckan lider mot sitt slut. I afton blev det gnochetti med stekt broccoli, chili och parmesan. (Sen var det tomat, salladslök, citron och olivolja.)

Väldigt gott! Fast det tar mycket längre tid än att slänga in några pommes i ugnen, steka upp en köttbit och servera med bea eller vitlöksost...
Dom där risplättarna var väldigt goda. Något att återkomma till. Och gnochetti kan man mycket väl använda i stället för "vanlig" potatis.



a

Älskade Julia!

Det var evigheter sen vi träffade Julia, Svantes allra första kärlek. Julia blev nio år i januari men verkligen still going strong. Hon är lika pigg och leklysten som när Svante träffade henne första gången när han var nio veckor. Och då lade hon sig på rygg och Svante försökte dia henne...

Lite grå i huvudet har hon alltid varit men gosig är hon verkligen.

Alla tre kan sitta också! Bara det vankas godis.

Som ni ser sken solen över Malmö i dag. Nu regnar det igen. Alla längtar vi till den riktiga våren då det blir varmt och skönt i solen.

Efter lekstunden blev det kaffe med skorpa i köket. Ingen av hundarna tigger förstås godbitar vid bordet.

a

Vegetarisk vecka del 2

I kväll blev det spetskålsrullar med stekta riskulor och hoisinsås. Nu blev det kanske inte kulor precis utan snarare plättar men rasande gott var det. Kokt, brunt jasminris, lök, vitlök, röd chili, buljong och ägg. Stekt i olivolja - som plättar alltså... Hundarna gillade också anrättningen. Gårdagens valnötsbiffar var inte lika poppis. (Dom brukar få slicka tallrikarna.)
I morgon ska husse ut på krogen så då tar jag nog vegopaus.


a

Linas vegetariska matkasse

...stod utanför Lottas dörr i morse. Det är bara det att hon är på fjället och åker skidor och inte kan ju grönsakerna stå där en hel vecka. Så det blev till att bära in vegetabilierna och se vad lådan innehöll. Många spännande saker som jag knappt vet namnet på. Efter några turer hit och dit hittade jag iaf recepten längst ner i lådan och står nu beredd att tillaga portobellosvamp med riven parmesan, stekta valnötsbiffar (?) och sallad på tomat, lök, avokado och romansallad. Det ska nog gå bra. Jo, man skulle visst toppa med stekt ägg också.

##

Jaha, det var inte svårt att tillreda, det var gott och det var rikligt. Tre dagar till med vegetariskt väntar.

I dag är det två år sen jag fick mail om att Sonja var född! Oj, vad tiden går fort. Fyra killa och två tjejer hade mamma Sally ploppat ut och en av tjejerna var vår! Hon har ingen aning om att hon fyller år och inget speciellt firande har förekommit eller väntas. Matte struntar kallt i födelsedagar och det får gälla även för hundarna. Dom har ändå fest varje dag. Nästan alltid någon hemma hos dom.

Sonja är för tillfället inte en särskilt vacker hund. Hennes päls är märkligt tunn och "genomskinlig" och hon påminner i kroppsformen om en liten tunna. Allt skyller jag förstås på cortisonbehandlingen. Tjock är hon inte men hon har fått den typiska Cushingformen på kroppen. Rund på mitten, liksom.
Hennes avsaknad av elegans uppvägs förstås helt av att hon är en så trevlig, kreativ och smart hund.

Snygg-Svantes tjocka, fina nackpäls.

Sonjas genomskinliga nacke. Kanske beror det på hennes stora konsumtion av kaninlortar...



a

Hos Trim-Lotta

Svante blir lika översvallande lycklig varje gång jag tar fram hans bilsele. Ibland är det veterinären, som i måndags, och ibland är det Trim-Lotta. Han blir i alla fall lika glad. I dag var det trim som gällde.

Okej, det är inte så kul men han står ut. Han har liksom ingen känsla för att han blir vansinnigt stilig efter behandlingen.

På eftermiddagspromenaden dök tjejen upp - föremålet för hans heta låga, Doris. Och sen fick vi en ny period av ylande och gnällande.
Sonja, som fick vara ensam hemma när vi var på trimmet, blir väldigt olycklig när storebror försvinner med bilsele och matte. Även om husse är hemma. När vi sen kommer hem efter några timmar vet hennes glädje inga gränser. Hon luktar igenom hela Svante, fjäskar med olika leksaker och vet inte till sig av lycka.

Den här bilden tog jag i förrgår men den illustrerar mitt dilemma på kvällarna. Höger eller vänster sida av sängen?




a

Veterinärbesök igen.

I dag har Svante och jag varit hos veterinären. Ett himla rännande där. Han har klåda i ena örat och det ser inte behagligt ut. Han har fått örondroppar och verkade njuta fullt ut när tant doktorn petade och rotade i hans öra. Han står stilla som ett tänt ljus när han blir undersökt och jag får beröm för att båda mina hundar är så lugna och trygga.
Då skulle hon sett Svante några timmar innan när han ylande och gnällande sprang mellan fönster och dörr och mellan grind och stängsel. Doris, hans ridgeback-väninna, löper. Tack och lov löper Doris bara en gång om året och det är alltså nu. Vi får stå ut ett tag till.
Sonjas cortisondos har ju dragits ner en aning och jag inbillar mig att hon är lite piggare (=busigare).
I går gick en skål med kryddsmör i köksgolvet. Smöret tog förstås slut och det gjorde skålen också. Lite synd, hade själv drejat den någon gång i ungdomen. Den var inte särskilt vacker men bra att röra smör i. Den var inte så hal i botten, liksom.
Den skånska snön tog slut snabbt. Nu har vi sju plusgrader och vintergäcken lyser så vackert gult.

Och en ovanligt vacker himmel hann vi se innan solen försvann över bron.

För tillfället känner jag mig som ett vandrande medicinskåp. Sonja ska ha sin cortisontablett - morgonens höjdpunkt inpetad i en halv köttbulle. Svante får den andra halvan. Sonja ska några sprut fettsyror på kvällsmaten. Katten Lennart har fått en känga och haltar lite på ena bakbenet. Honom kostar jag på lite smärtstillande. Och nu ska Svante dessutom ha örondroppar. Det gäller att hålla ordning på allt.



a

Spår i snön

Hela dagen har det varit ett sådär osedvanligt ovanligt vinterväder i Malmö! Ett sparsamt snötäcke, sol, någon grad under noll och VINDSTILLA. Morgonpromenaden blev extra spännande för även matte kunde följa spåren i snön. Tänk att direkt se, att här har gått en hund och här är det ett antal kaniner som haft möte! På något sätt måste snön förstärka hundens luktupplevelser.

Och när det är nysnö inser man plötsligt vilken mängd djur som korsar våra promenadvägar på nätterna.
På eftermiddagen var Siri här. Hon är ju inte längre dagishund utan snarare tisdagshund. Hennes matte har sällat sig till den glada skaran pensionärer. På tisdagar är matte dock ridinstruktör för systerns barnbarn och då kommer Siri hit och leker med S och S. I dag var det extra trevligt eftersom alla uppskattar just den här väderleken.

Har hittat en grupp på Facebook, SLO. Inte precis uppmuntrande läsning om alla dessa hundar som har den här kloavlossningssjukdomen. Samtidigt kanske man kan plocka upp ett och annat tips från andra drabbade ägare.
Man bör sålla noggrant allt man läser på internet. Jo, jag vet. Ska försöka. Ge tredubbel dos av fettsyrorna. Självhäftande bandage på tassarna. Skor till hunden. En hel väska full med medikament till älsklingen... Vet inte om det känns riktigt lockande. Vi får se hur det utvecklar sig.
Nu har dom fått sina godnattgodisar och väntar snällt på min säng (och tittar på TV). Det var precis en schäfer som skällde på TVn och då mopsar sig Sonja omedelbart.




a

Veckan som varit

Veckan som varit. Ja, vad ska man säga, det blir i alla fall ljusare varje dag.
Sonja och jag var på trimmet i tisdags och det blev inte så mycket kvar av den lilla hunden. Hennes pälskvalitet är inte den bästa och jag hoppas det beror på cortisonet. Om det finns irländska nakenhundar så är hon en sådan. Underpälsen är så tunn att man nästan ser skinnet.
Så nu fryser hon den stackarn. Hon har en fin, fleecefodrad kappa men hon avskyr den innerligt. Sticker all världans väg när jag tar fram den. När den väl sitter på plats går hon som en gammal kärring och vill varken det ena eller det andra. Inte ens äta kaninlortar. Jamen, då får du väl frysa då! Lite svårt att förklara att hon slipper vätan och isvindarna om om har den på sig.

Svante däremot verkar aldrig frysa men så har han också en fantastisk päls. Han har det dock jobbigt på annat sätt. Det förefaller finnas ett helt koppel med löptikar i grannskapet. Hela morgonen och förmiddagen har han ägnat åt att stå vid grinden och yla. Snart blir vi väl anmälda till Djurskyddsföreningen, Djurens vänner eller något liknande.

Sonja har annars kvar sitt påhittiga humör. Den här veckan har hon kraschat två skålar, en eldfast form i glas och en annan svart liten skål i porslin. Båda stod väl för nära kanten... Jag är jätteglad över att vi inte har fina designgrejor i köket. Kör på bara, lilla gumman. Matte köper nya på Ekohallen eller Myrorna.



a

Återbesök hos veterinären

Vi har varit på återbesök hos veterinären. Det är nu nästan två månader sedan Sonja blev "opererad", dvs blev av med sina klokapslar. Det som blev kvar har hon slitit ner men nya kapslar är på utväxt och veterinären verkade nöjd. Vi ska successivt trappa ner på cortisonbehandlingen och fortsätta med essentiella fettsyror som vanligt. Så får vi se hur det utvecklar sig.
Sonja gillar rätt så bra att besöka kliniken. Det finns massor med grejer att utforska och lukta på. För att förhindra stöld från hennes sida köpte jag några tuggpinnar, ni vet - tag tre för tio spänn. Hon fick en och resten lade jag i fickan. Plötsligt kom en stilig taxpojke spankulerande ut från ett undersökningsrum. Han vädrade i luften och Sonja började genast morra och visa alla tänder hon har. Hon har väldigt mycket terrierhumör den unga damen.

Det har regnat precis hela dagen och våra hästhagar är numera en permanent insjö sedan skyfallet den sista augusti.

Ibland väljer Sonja egendomliga sovplatser. Golvet i duschkabinen... Hon vill kanske vara nära toaletten.

Svante är mera konventionell vid val av sovplats - sängen. Den icke så ofta använda Biabädden skymtar längst upp till höger.



a

Att vara kanin

Att vara kanin i vår trädgård är inte så kul. Tar man sig in på något sätt så kommer man inte levande därifrån. Om hundarna är ute vill säga. I eftermiddags när vi skulle gå promenad försvann båda som raketer och kom inte tillbaka trots att löftet var just promenad. När jag lokaliserade dom hade Sonja en 40 cm lång kanin i munnen. Hon ryste och skakade och dog den inte av skador så dog den av skräck. Och nej, jag gick inte och hämtade tumstock för att mäta den. Däremot vet jag att avståndet mellan tumme och lillfinger med utspärrade fingrar är 20 cm. (Prova själva får ni se. Mycket användbart när man inte har måttbandet med sig.)
Sen gick vi promenad och speciellt Sonja var synnerligen angelägen om att komma hem snabbt. Hundar in och en lätt stelnad kanin förpassades till en avfallspåse. Dom letade länge innan dom gav upp och insåg att bytet var borta.
Det finns en löptik någonstans i grannskapet. Svante är väldigt rastlös och omväxlande gnäller, ylar och ränner från fönster till fönster för att spana.

För en halv evighet sen satte jag en avokadokärna. Ibland går det ju och ibland inte. Det gick. Kärnan sprack och upp kommer nu en späd liten växt. Och - som det alltsomoftast står på FB - ni blir förvånade när jag vänder på krukan.

Så mycket rötter för en så ynklig växt. Snart dags för omplantering.



a

Sitta fint? Nej det gör inte vi.

I dag har det snöat igen. Ganska försiktigt och temperaturen ligger runt nollan så det blir väl ingenting beständigt med snötäcket.
Siri har varit här i dag och det uppskattas alltid lika mycket av båda hundarna. Sonja blir så lycklig att hon kissar på sig...
På tal om att kissa. Kortisonet gör att hon blir väldigt törstig och alltså dricker mycket. Vilket förstås får till följd att hon blir nödig. På natten tränger det på och då går hon in i badrummet, väljer den minsta badrumsmattan och kissar på den. Något som matte uppskattar. Inget torkande av pölar och en matta som är jättelätt att tvätta.
Att ransonera vattnet kan jag inte tänka mig. Tänk att vara törstig och inte ha något vatten!

Hur kan man annat än älska...?

I går tyckte syrran att vi skulle försöka få hundarna att sitta fint på varsin sida om den stolta porslinshunden i hallen.

Det gick väl så där men roligt hade vi.

Absolut noll intresse av att sitta vid sidan om porslinskompisen men desto större fokus på vad matte och moster kan tänkas ha i fickorna.



a