Hos Trim-Lotta igen

I dag har Svante och jag varit hos Trim-Lotta. Svante börjar bli ganska tjurig och han morrade ilsket minst halva tiden. Suck, men vacker blir han och en sekund efter att han har blivit av med munkorgen älskar han Lotta. Inga kvarvarande hämndkänslor. Sonja blev minst sagt överlycklig när vi kom hem. Måste ensamträna henne mera. Hon blir sååå olycklig när storebror försvinner.

I går

I dag

Hoppas ni ser skillnaden!
Om ett par veckor är det dag för Sonja att trimmas. Hennes päls växer dock inte riktigt i samma takt som Svantes så vi har lite längre intervall mellan hennes friseringar.
Nu ska jag ägna mig åt Mannen som slutade ljuga. Fascinerande bok men inte helt lättläst.




a

Mannen som slutade ljuga

Just nu läser jag "Mannen som slutade ljuga". Har bara hunnit en tiondel - om knappt det - och inser att det här blir jobbigt. Om jag behöver hjälp med juridiska spörsmål, psykoanalys eller för all del av polis eller sjukvård i framtiden - kan jag verkligen ha förtroende? Förlåt alla som sysslar med dessa ting i sin profession men jag brukar tryggt överlämna mig i experternas händer. Kanske är det naivt...
Banken, bilverkstaden, hundtränaren, elektrikern...
Nåja, jag ska väl inte bli nojjig, men lite betänksam blir jag av att den här damen Margit hade sådan otrolig makt över ett antal välutbildade (?) psykoterapeuter och fick ett så enormt inflytande över "vården" av Sture Bergwall. Det ska i alla fall bli spännande att läsa fortsättningen.
Nyligen har jag avslutat en Håkan Nesser, "Levande och döda i Winsford" och "Kyskhetsbältet" (hej Åsa!). Och Per Jensen förstås, "Hunden som skäms". Fjärde delen av Jan Guillous serie om de norska brobyggarbröderna är också avklarad.
November är helt klart läsmånad. Det är mörkt mest hela tiden. Lusten till utomhusaktiviteter är på minussidan och t.o.m. hundarna är dämpade. Jag tror faktiskt att Sonja är en aning mörkrädd. Hon är klart mera vaksam när det är mörkt. Svante är oberörd av det mesta.
Sen spelar jag WF med min favoritmotståndare. Henne får man jobba för att klå. Mycket stimulerande för de små grå.

Hundarna har fått sitt godnattgodis och i alla fall Svante vill gärna sova. Det småduggade lite ute och jag tror att jag knyter mig med mannen som slutade ljuga. Fotboll pågår visserligen men vadå - träningsmatch! Zlatan är inte ens med. Och Leif GW sitter och muttrar i en annan kanal.



a

Grått!

Skåne är hemskt grått, trist, mörkt, blåsigt och regnigt. Kan man möjligen få dra täcket över huvudet och stiga upp i mars-april nån gång?
Dessutom är jag tacksam för att bloggar inte har någon dead-line. Ibland har man bara inte lust att skriva. Och särskilt mycket fotande blir det inte heller eftersom det är mörkt mest hela tiden.

Sonja jobbar oförtrutet vidare i hopp om att hitta fler sorkar. Hade hon fått jobba tillräckligt länge hade hon säkert lyckats.
I fredags hade vi slottsmiddag igen. Damer som invaderar mitt kök och fixar mat åt 10-14 personer. I fredags var en av dessa damer bortrest men den återstående klarade uppgiften med bravur. Tre förrätter (!), varmrätt samt efterrätt som en tredje stand-in-dam hade ordnat. Plus drinktilltugg, förstås. Man blir garanterat mätt.
Svante, som ju är en hygglig hund, brukar knyta sig i sitt fönster medan matlagningen pågår. Han vet att han får smaka lite sen. Sonja får jag binda i köket och då ligger hon faktiskt snällt på sin filt. Är hon inte bunden stjäl hon saker hela tiden. Mat, servetter, grytlappar, värmeljus...
Ett glas rödvin hamnade på den vita linneduken. Mera regel än undantag skulle jag nog påstå. På med vitt vin direkt och sen tvättmaskinen runt midnatt. Fläcken är borta!
Det är en stor fördel när hundarna är med på fest - dom är ju annars vana vid att sova ganska tidigt. Dom är jättetrötta morgonen efter. I lördags sov dom ända till nio.

I morse hade hon hittat en rulle hushållspapper som tydligen har legat för nära kanten på diskbänken. Vips var den förvandlat till smulor. Jag undrar när hon ska tröttna på såna valpfasoner.



a

Nytt bytesdjur

Nu har jag spelat WF i flera dagar med en slumpmotståndare som hade lite svårt att komma till skott. Men det är klart - alla är ju inte pensionärer. Trist var det i alla fall. Jag vann med 200 poäng och borde vara nöjd, men LITE tuggmotstånd vill man ju ha. Saknar dig, BMW!

Efter en eftermiddagstur i trädgården kom hundarna in och Svante jagade Sonja runt, runt - hysteriskt skällande. Hon är snabb, den lilla, och han fick inte tag i henne trots att jag hjälpte till. Att hon hade något i munnen var lätt att räkna ut. Antingen något som Svante bedömde som förbjudet eller också ville ha själv. Köttbullarna fick komma fram. Få saker kan konkurrera med köttbullar. Sonja och jag bytte byte. Hon fick en Mamma Scan och jag fick en blöt, sladdrig och väldigt död sork! Ingen bild, nej. Ska bara komma ihåg att gå ut med soppåsen i kväll.



a

Novemberfästing

I dag hittade jag en fästing på Sonja. I november! Jag trodde dom hade gått i vinteride. Men det är klart - det är ju fortfarande sommar i Malmö. Fästingen nöp jag med tummen och pekfingret och sen tappade jag den på mattan. Såg framför mig hur den genast kröp iväg och letade efter ett nytt blodoffer. Letade och palperade mattan men lyckade inte lokalisera den. Svante däremot, som såg att jag undersökte mattan, kom och assisterade. Han är ju världen bästa fästingfinnare och jag tror faktiskt att han hittade den. Han började skaka på huvudet och smaska med munnen som han brukar göra när han har fångat en fluga eller en spindel. Duktig kille!

Sonja lekte med sin ridgeback-kompis i dag och blev ganska mör efter den omgången. Doris måste vara dubbelt så tung som Sonja och det är med viss förskräckelse man ser när Doris bollar med henne som en leksak.

Skönt att sen dåsa en stund med husse i sängen och bli kliad på magen.



a

Bädda om i köket

Inte ens när hon "vilar" är hon helt stilla. Sekunden efter jag hade knäppt var hon på språng igen och chansen att ta en bild med skärpa var borta.


a

Valputställning

Så var det dags igen - för Valputställning i Malmö.

Det är fantastiskt att se alla dessa valpar som hoppar och skuttar, gnyr och skäller, sätter sig på rumpan eller bara tvärvägrar att gå snyggt i ringen. Mycket roligare än att titta på utställningsproffsen som vet precis hur dom ska uppföra sig. (Nåja, många av dom i alla fall.)

Rasmontern var jättefin och Keegan, två år, ställde upp som monterhund. Lät sig villigt klappas och dras i skägget.

Tyvärr var utbudet av tävlande irländare ganska magert, bara två stycken. En från Svantes kennel och en från Sonjas.

Lemon får lyckatill-puss av matte. Hon skötte sig utmärkt - trippade på som en liten prinsessa. Lemon alltså.
Jag lyckades avhålla mig från att handla grisöron, hundfällar och annat onödigt men köpte förstås föreningens almanacka med vackra irländarbilder.
Mina egna vovvar luktade misstänksamt på mig när jag kom hem och var nog lite besvikna över att jag missat att ha grisöron med mig hem.



a

Fortfarande sommar?

Definitionsmässigt är det fortfarande sommar i Malmö. Den meteorologiska definitionen alltså. Gräset växer fortfarande men lindarna verka vilja tacka för sig. Dom gulnar nu i snabb takt.

Man anar två röda varelser mitt på gårdsplanen. Dom allestädes närvarande irländarna.

Vi har lattjat lite med bollar i dag. Svante är alltid snabbast att fånga bollen men överlåter den sen gentlemannamässigt till Sonja.

Svante är en stilig kille (tycker matte).

Irländare bland höstlöv... Visst smälter dom fint in i höstens färger!
Jag ser nu, att på samtliga bilder där Sonja figurerar, har hon vänster framtass lyft! Ja, hon har uppenbarligen ont i den. Hon piper lite när man tar i den och därför fick hon inte följa med på promenaden i eftermiddags. Hon blev förstås oerhört frustrerad när jag gick med Svante men tystnade efter en kort stund och gick och sussade med husse i stället.
Hon far ju fram som en furie i tillvaron och det är konstigt att hon inte skadar sig oftare. Vi får se hur det artar sig till i morgon.



 a

Skam den som ger sig!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser accepterade Youtube min video. Den får väl inte precis guldpalmen i Cannes men har jag nu slitit så för att få in den så...

Två irländare gillar att busa häcken av sig i den röda soffan.

I morse tog Sonja en kanin - igen. Hon vaktade den med sitt liv i ett par timmar. Svante försökte förstås ta den ifrån henne men hon vaktade/morrade och Svante var svårt frustrerad. Jag är väldigt tacksam över att hon inte åt upp den. Hela dagen har hon skrotat runt nere i trädgården och letat kanin. Husse förpassade den avlidna kaninen till soptunnan men det kan ju finnas fler. Häromdagen fick jag en bukett rosor. (Tack för alla födelsedagshälsningar förresten!) Sonja åt upp en gul och en röd ros innan jag hann förpassa vasen till en högre placering. Hon är 20 månader och valpfasonerna har definitivt inte mattats. Tvärtom blir hon bara smartare med tilltagande ålder. Det är en fröjd att se henne angripa kompostgallret med tassen och bara öppna. Eller kasta sig mot gallret med nosen först så det ger vika. Ja, fröjd och fröjd... Snarare är jag imponerad av hennes totala brist på respekt och hennes uppfinningsrikedom. Hon slutar omedelbart på ett nej men så fort man inte är där och tittar på henne struntar hon i att det är förbjudet. Så gjorde aldrig Svante. (Har sagt det förut men säger det igen.)  a

Det bara går inte!!!

Nu har jag försökt i en hel timme att ladda upp ett videoklipp på Youtube. Det bara vill sig inte i kväll.

Så - kanske har jag bättre tur en annan dag. Hundarna tycker i alla händelse att det är dags för en kvällsrunda med efterföljande godnattgodis.

a

På middag hos Siri

I går var vi på middag hemma hos Siri och hennes matte. Svante och Sonja fick stanna hemma annars hade det blivit omåttligt stökigt. Siris tid som dagisvovve här är i princip förbi, för nu har hennes matte också blivit pensionär. Siri blev väldigt glad över att träffa extramatte- och husse igen och kunde njuta av 100% uppmärksamhet.

Våra hundar var väldigt konfunderade när vi kom hem. Vi luktade ju Siri och dom ville genast ut på gården för att leta efter henne. Svante och Siri har ett alldeles speciellt förhållande efter många års samvaro och för Sonja är Siri extramamma och bästa lekkompisen. Nåja, det blir snart tillfälle till umgänge för snart ska Sirimatten resa till London och då kommer Siri hit. Trångt i sängen igen...

I väntan på Siri får mina trösta varandra.



a

Det bästa man har sätter man på bordet

Man kan nästan inte tro det, men på två dagar har det nästan inte blåst alls. Mycket, mycket ovanligt i Skåne. I går var det så otroligt skönt på morgonen. Man hörde fåglar, änder som plaskade i dammarna och alla möjliga ljud som normalt dränks i den evigt vinande blåsten. Solen sken som grädde på moset. Och i dag är det visserligen duggregn i luften men vad gör det så länge det inte blåser?
Tänkte i dag att hundarna behövde en genomgång med kam och borste. Eftersom uteplatsen numera är förråd för trädgårdsmöbler tänkte jag använda bordet där ute. Handduk på och sen lyfte jag upp Sonja. Efter 15 sekunder stod även Svante på bordet. Otroligt vad dom kan hoppa!

Det bästa man har sätter man på bordet...
Att bli kammad är inte det roligaste dom vet, men det uppvägs till stor del av att matte hittade köttbullar i kylen. Det kan vara värt att stå ut en stund för en liten bit köttbulle.

Ännu roligare blir det när matte slänger resten av godsakerna på gräsmattan.

Efter en stund ser dom lika tufsiga ut som före kamningen men det kändes ändå bra att bli av med lite löst hår. Att gräsmattan är nyklippt framgår också med all önskvärd tydlighet.

Det ser ut som om dom ska äta upp varandra men nej, dom leker... Så väldigt mycket tänder och ändå är det aldrig någon som piper till att det gör ont.



a

Hundrastgård som granne

Höstens myckna regnande har förvandlat våra hästhagar till ankdammar. Uppenbarligen är jordmånen inte sådan att den släpper igenom vattnet särskilt väl.

Hästarna får inte gå där på vinterhalvåret, mest för att gräset ska få chans att återhämta sig. Jag hörde på TV att gräset växer så länge dygnsmedeltemperaturen  ligger över fyra grader. Och hittills har det varit typiskt gräsväxarväder. Nu har diverse fåglar intagit hagarna. Fryser det så blir det skridskobana.

Söder om vårt hus - uppe i strövområdet - har kommunen beslutat att anlägga en hundrastgård. Lite märkligt, för hela området är en enda stor rastplats för hundar. De flesta som har någorlunda koll på inkallningen av sina hundar släpper dom lösa där ändå. Den här rastgården blir så ynkligt liten trots att det finns hur mycket plats som helst att tillgå. Vår tomt är säkert dubbelt så stor. Men fint blir det säkert. Dom gräver, skyfflar jord och grus hit och dit och gångar med stenplattor ska det tydligen bli för hussar och mattar.

Ambitionen i dag var att ta lite hundbilder men det stämde inte alls i schemat. Sonja var vansinnigt upphetsad över något som tilldrog sig bakom vedförrådet och hade inte ens ro att äta sin kvällsmat. Datakillen kom med en ny mojäng till bredbandet och jag skulle iväg på kurs med min Mac. Och så blir det ju mörkt innan man hinner blinka.
Nu har jag lärt mig en massa om bildhanteringen i Mac och hoppas att jag kommer ihåg det. Ska flytta alla mina bilder från PCn och dom lär då hamna i en annan ordning än den dom ligger i nu. Suck! Kanske blir det tillfälle att kasta en massa bilder som bara ligger och skräpar. Typiskt projekt för kulna höstdagar.

Fast den här bilden kan jag slänga in. Mästertjuven Sonja nallar godis ur min ficka. Hon har nos som en myrslok.


a

Normaltid

Kvart över tre höll hundarna på att ta ner mig. Hoppade, gnällde och tjatade om MAT. Dom har inte riktigt fattat det här med normaltid och deras inbyggda klocka slår sällan fel.
Katterna var jättesura när jag kom ner vid fyra-tiden och trodde säkert att jag hade för avsikt att låta dom svälta ihjäl.
I går hade vi lite gäster och jag gjorde en väldigt god löktarte med sardeller och svarta oliver. Eftersom jag hade smördeg kvar tänkte jag köra en till i dag. Ställde formen med smördegen aningens för nära kanten och i ett obevakat ögonblick blev Sonja två meter lång, sträckte sig upp och snodde hela härligheten. Svante fick inte smaka ens en pyttebit. Han såg snopen ut.
Och nu ligger två vovvar och snusar på sängen. Dels blev det sent i går och dessutom tycker dom att klockan är över tio och då ska man sova. Funderar på att göra sammalunda.



a

Måste läsa...

Hinner inte blogga i kväll. Måste läsa...

a