En vecka går fort!

Visst är jag en lat bloggare. Ingenting på en hel vecka! Promenad med Julias husse för en vecka sen. Och i dag gjorde vi om det igen. Skön, solig promenad där Sonja njöt "kaninköttbullar" med maskrossallad. Jo, hon äter maskrosor med förtjusning. Husse tycker säkert att det är toppen - om hon äter dom på tomten - och själv ser hon ut att njuta i fulla drag.

Veckan blev riktigt stressig för en stackars pensionär. Middag på lokal med "drottningarna" (väninnorna) i torsdags. Fredag var det födelsedagsmiddag för syrran med mamma. Sen var det visst födelsedagsmiddag för husse också i helgen och på måndag morgon var det bedömning hos veterinären av Svantes tandstatus. Jo, han behöver en skrapning av tandsten (i narkos). Precis vad mattes plånbok längtar efter.

På eftermiddagen kom Siri och det är alltid populärt.

Svante, som ska till Trim-Lotta om ett par veckor.

Sonja, vars päls fortfarande är genomskinlig.

Siri, som mestadels är vältrimmad och till skillnad från mina nästan saknar skägg.

Sonja har i dag kraschat en tredje ugnseldfast form. Att jag ställer dom för nära kanten vid spisen är mitt eget fel. Hon tar tassen, välter ner formen och äter upp smöret på några sekunder. Tyvärr går formen sönder och matte får snart göra en tur till IKEA. Eller Myrorna...



a

Promenad med Julias husse

I dag har vi tagit en timmes promenad med Julias husse. Det var väldigt, väldigt befriande att vi kunde prata om Julia - nästan hela tiden - och minnas allt trevligt vi upplevt tillsammans. Hundarna, speciellt Svante förstås, blev nog lite konfunderad över att Julia inte var med i dag. Nu lever ju hundar väldigt mycket i nuet så han funderade inte så länge. Liten Sonja påminner i mångt och mycket om Julia. Gillar kaninlortar och hästbajs, kryper under saker för att utforska vad som finns där. Hästtransporter t.ex. som vi ju har några stycken utanför stallet.
På eftermiddagen kom Siri och hon och hennes matte hade precis varit och hälsat på hemma hos Julias husse. Han blir inte riktigt av med irländarna... och det vill han inte heller.

Nu har det äntligen blivit väder som tillåter ytterdörren att vara öppen hela dagen. Och så väljer dom att ligga inne och sova! Men dörren ska vara öppen.

Sonja har varit uppe på matsalsbordet för att kolla om det fanns något intressant där. Det gjorde det inte.



a

Lek med Alice

Nu chansar jag på att våren har kommit för att stanna. Olivträden har fått komma ut från vintervilan i stallet, forsythian nästan bländar i sin knallgula elegans och ett något misshandlat rabarberstånd har delats i tre delar. Syrran grävde tre gropar och Svante blev väldigt upphetsad. Han bistod med grävhjälp och lät inte Sonja komma i närheten. Det var faktiskt hans gropar, alla tre. Jag hämtade lite hästskit i stallet som vi bottnade med. Så hoppas vi att dom tar sig - rabarberna alltså.

Timjan och rosmarin har också klarat vintern bra ute i krukor.

På eftermiddagen lät jag hundarna bekanta sig med vår nya rastgård. Säkert många spännande dofter där inne. Sen kom en liten Alice och ville vara med och springa och det fick hon. Hennes stora lycka var att springa fort, fort och bli jagad. Något som speciellt Sonja gärna hängde med på.

 

a

A Tribute To Julia

För mindre än två veckor sedan var hon här - lekte och busade med mina två och nu finns hon inte mer! Är så otroligt sorgsen och tänker hela tiden på husses tomma koppel och korg.

Hon var Svantes första irländarkompis och "mamma", hon har snusat i min säng massor med gånger när husse varit på resa och varit bästa pensionatsvärdinnan till Svante när vi har varit bortresta. Alldeles för ung - bara nio år - när hon plötsligt blev akut sjuk och hennes liv inte stod att rädda.
Vi glömmer dig aldrig, Julia och tänker på din husse i hans enorma förlust. Du hade världens bästa hundliv med massor av promenader, äventyr och allt man önska som hund.



a

Två år med Sonja

Det är två år sedan vi hämtade Sonja Stormvind hos Bibbi och Arne. I går, faktiskt. Tänkte inte mata er med valpbilder i dag. För den som absolut vill se, så hänvisar jag till blogganteckningar från 2013-04-14/15 och 2014-04-14.

Såhär såg hon ut för ett par timmar sen.
Nuvarande status: Aningens bättre vad gäller alla hyss. Men bara aningens. Hon hoppade rakt upp och snodde husses lunchmacka i dag. Han är dock ganska ouppmärksam...
Hon kan vara rätt tuff mot Svante - som är oföränderligt artig och vänlig men dom älskar varandra och det är jag tacksam för.
Hon har ju haft lite otur, den lilla. Hennes kloavlossningssjukdom är förstås inte så kul men peppar, peppar, peppar, peppar, växer hennes klor ut och ser hittills helt normala ut. Jag ber varje dag till högre makter att dom ska hålla i fortsättningen. Dränker hennes foder med essentiella fettsyror och hoppas veterinären låter oss sluta med kortisonet vid nästa återbesök. (Början av maj.)
Det viktigaste är att hon mår bra och inte har ont någonstans.



a

Tror bestämt att jag ska göra gemensam sak med Sonja...

a

Bytesdjur

Mina djur har lite olika sätt att behandla sin bytesdjur. Svante är ganska empatisk. Han kan bära en fullvuxen duva över hela gårdsplanen (släppa den - kanske för att ta ett bättre grepp) och sen flyger duvan helt oskadd iväg och fortsätter sitt bobyggande. Svante bär upp en alldeles levande kanin i sovrummet och släpper den på golvet. Kaninen rymmer snabbt in i ett hörn och matte räddar den. Som tack får matte rivmärken i handflatan.
Sonja är betydligt brutalare. Kanin skriker i högan sky en kort stund och sen är nacken knäckt. I morse var det en alldeles varm råtta (ca 20 cm!) som hade fått sin levnad förkortad. (Inte mig emot.) Sonja hade dock en svår beslutskonflikt. Råttan var spännande men det var också frukosten. Medan jag bände råttan ur munnen på Sonja passade Svante på att äta upp hennes mat i lugn och ro. Så kan det gå!
Katterna är duktiga men tydligen inte speciellt hungriga. Av och till plockar jag döda möss och sorkar  vid deras matplats. Det gäller att alltid ha b-påsar i alla fickor. Även på morgonrocken.
Nej, jag tog inga bilder på Sonja med råttsvansen hängande ur munnen...



a

Att trimma ett lamadjur

Det var med blandade känslor jag körde Sonja till Trim-Lotta i går. Vad ska hon kunna göra med ett djur som ser ut som en lätt överviktig lama? Lotta blev väl inte överlycklig men hon har magiska händer och efter ett par timmar gick jag hem med en hund som faktiskt påminner om en irländsk terrier.

En väldigt trött sådan - det är jobbigt att bli friserad. Men fin blev hon, om än fortfarande rätt "genomskinlig".



a

Inbrott

Viruset och jag fortsätter att fira påsk. Lite trist för det är strålande väder hela dagarna och det hade varit trevligt att vara ute mer.
Mormor har varit och hälsat på vilket uppskattas mycket av hundarna. Hon har alltid godis med sig i en påse i handväskan.

Kanske trodde jag att Sonja hade slutat göra inbrott i garderoben i hallen. Fel av mig.

I förmiddags hade hon tillrett sig en härlig liggplats på min jacka med vantar och stövlar utspridda runt sig. Och Gud nåde Svante om han ens kom i närheten av hennes "säng". Han jagades bort med mycket morrande och revirhävdande.
Nu har gummikilen kommit fram igen - den som låser skjutdörrarna från klåfingriga irländare.



a

Löpfri Julia och imponerande virus

Är imponerad av virus. Någon sorts organism som saknar cellkärna och som inte kan föröka sig på egen hand...

Virus är de minsta biologiska enheterna som kan infektera levande organismer. Virus brukar inte räknas som en livsform, då de saknar egen ämnesomsättning, och ej kan föröka sig på egen hand, utan beskrivs ofta snarare som "ett mellanting mellan levande och död materia". De kan inte föröka sig utan att infektera en levande cell. Med hjälp av cellens maskineri tillverkar viruset fler viruspartiklar. Eftersom virus är helt beroende av en värdcell för metabolism och reproduktion definieras de som obligata intracellulära parasiter. (Wikipedia)

Och ändå försätter virus min kropp i det mest förnedrande tillstånd man kan tänka sig! Först torrhosta ett par dagar, sen mera substansiell hosta typ luftrörskatarr med tillhörande nysningar och snuva. Bara att duscha och klä på sig driver fram svetten - för att inte tala om att riva ost! Värsta överansträngningen! 
Visst måste man bli impad?

I fredag var Julia här. Länge sen, för hon har ägnat sig åt löpning. Nu var hon löpfri, nytrimmad och redo för nya bataljer med mina två.
Julia är inte särskilt begiven på pipleksaker men ibland fattar hon tycke för någon. En gång på tiden var det den skära gummigrisen. Siris från början, men Siri var livrädd för den. Svante tyckte inte den var speciellt kul men Julia! Hon älskade gummigrisen bortom allt förstånd och släppte den inte ur sikte.

Nu, på långfredagen, fick Julia en faiblesse för Sonjas tupp/höna. 

Julia släppte inte leksaken utan sprang runt med den, skakade den som om den vore ett levande byte och Sonja tittade förundrad på. Reglerna inom hundvärlden är ju lite annorlunda än inom människovärlden. Även om leksaken egentligen är Sonjas (tycker vi) så är den faktiskt Julias när hon har erövrat den. Och det respekterar Sonja och Svante utan problem.

Senare på långfredagen tyckte syrran att det var dags för lite diciplinövningar. Sitt, stanna kvar och allt det där. Gör vovvarna jättegärna! Det blir ju åttondels köttbulle som belöning.

Absolut 100% fokus på moster och hennes köttbullar. 



a

Glad Påsk!

På nattduksbordet:
En butelj med synnerligen potent hostmedicin. (Med morfin - garanterat hostfritt efter en sked.)
Minipaddan för WF, e-bok och patience.
Fjärrkontroll till TV:n.
Dock inte pappersnäsdukar. Dom skulle Sonja sno omedelbart.
Vad mer kan man behöva som "sjuk" pensionär?

Jag har en julros i kruka som snart ska ut till sin kompis i trädgården. Den är bästa signalen på att det är dags att vattna blommor. Den är först ut med att hänga vid vattenbrist. Som i går morse. Jag hade precis ställt frukostbrickan på bordet vid fönstret. Tittade på Sonja som snarkade i soffan. OK, jag hinner, tänkte jag. Det tar max 15 sekunder att hämta vattenkannan. FEL! Där rök min knäckemacka med salami.

GLAD PÅSK till er alla!

a