fredag 31 oktober 2014

Det bästa man har sätter man på bordet

Man kan nästan inte tro det, men på två dagar har det nästan inte blåst alls. Mycket, mycket ovanligt i Skåne. I går var det så otroligt skönt på morgonen. Man hörde fåglar, änder som plaskade i dammarna och alla möjliga ljud som normalt dränks i den evigt vinande blåsten. Solen sken som grädde på moset. Och i dag är det visserligen duggregn i luften men vad gör det så länge det inte blåser?
Tänkte i dag att hundarna behövde en genomgång med kam och borste. Eftersom uteplatsen numera är förråd för trädgårdsmöbler tänkte jag använda bordet där ute. Handduk på och sen lyfte jag upp Sonja. Efter 15 sekunder stod även Svante på bordet. Otroligt vad dom kan hoppa!



Det bästa man har sätter man på bordet...
Att bli kammad är inte det roligaste dom vet, men det uppvägs till stor del av att matte hittade köttbullar i kylen. Det kan vara värt att stå ut en stund för en liten bit köttbulle.

Ännu roligare blir det när matte slänger resten av godsakerna på gräsmattan.



Efter en stund ser dom lika tufsiga ut som före kamningen men det kändes ändå bra att bli av med lite löst hår. Att gräsmattan är nyklippt framgår också med all önskvärd tydlighet.




Det ser ut som om dom ska äta upp varandra men nej, dom leker... Så väldigt mycket tänder och ändå är det aldrig någon som piper till att det gör ont.



a

onsdag 29 oktober 2014

Hundrastgård som granne

Höstens myckna regnande har förvandlat våra hästhagar till ankdammar. Uppenbarligen är jordmånen inte sådan att den släpper igenom vattnet särskilt väl.


Hästarna får inte gå där på vinterhalvåret, mest för att gräset ska få chans att återhämta sig. Jag hörde på TV att gräset växer så länge dygnsmedeltemperaturen  ligger över fyra grader. Och hittills har det varit typiskt gräsväxarväder. Nu har diverse fåglar intagit hagarna. Fryser det så blir det skridskobana.

Söder om vårt hus - uppe i strövområdet - har kommunen beslutat att anlägga en hundrastgård. Lite märkligt, för hela området är en enda stor rastplats för hundar. De flesta som har någorlunda koll på inkallningen av sina hundar släpper dom lösa där ändå. Den här rastgården blir så ynkligt liten trots att det finns hur mycket plats som helst att tillgå. Vår tomt är säkert dubbelt så stor. Men fint blir det säkert. Dom gräver, skyfflar jord och grus hit och dit och gångar med stenplattor ska det tydligen bli för hussar och mattar.



Ambitionen i dag var att ta lite hundbilder men det stämde inte alls i schemat. Sonja var vansinnigt upphetsad över något som tilldrog sig bakom vedförrådet och hade inte ens ro att äta sin kvällsmat. Datakillen kom med en ny mojäng till bredbandet och jag skulle iväg på kurs med min Mac. Och så blir det ju mörkt innan man hinner blinka.
Nu har jag lärt mig en massa om bildhanteringen i Mac och hoppas att jag kommer ihåg det. Ska flytta alla mina bilder från PCn och dom lär då hamna i en annan ordning än den dom ligger i nu. Suck! Kanske blir det tillfälle att kasta en massa bilder som bara ligger och skräpar. Typiskt projekt för kulna höstdagar.



Fast den här bilden kan jag slänga in. Mästertjuven Sonja nallar godis ur min ficka. Hon har nos som en myrslok.


a

söndag 26 oktober 2014

Normaltid

Kvart över tre höll hundarna på att ta ner mig. Hoppade, gnällde och tjatade om MAT. Dom har inte riktigt fattat det här med normaltid och deras inbyggda klocka slår sällan fel.
Katterna var jättesura när jag kom ner vid fyra-tiden och trodde säkert att jag hade för avsikt att låta dom svälta ihjäl.
I går hade vi lite gäster och jag gjorde en väldigt god löktarte med sardeller och svarta oliver. Eftersom jag hade smördeg kvar tänkte jag köra en till i dag. Ställde formen med smördegen aningens för nära kanten och i ett obevakat ögonblick blev Sonja två meter lång, sträckte sig upp och snodde hela härligheten. Svante fick inte smaka ens en pyttebit. Han såg snopen ut.
Och nu ligger två vovvar och snusar på sängen. Dels blev det sent i går och dessutom tycker dom att klockan är över tio och då ska man sova. Funderar på att göra sammalunda.



a

torsdag 23 oktober 2014

måndag 20 oktober 2014

Hur gör djur - när dom sover?

Dom är mutade med varsitt grisöra. Sonja har haft det aningens jobbigt i afton, hon klippte en kanin. Nu kan hon inte riktigt slappna av för det kan ju finnas flera som gömmer sig i buskagen.



I går kväll kunde jag inte avstå från sovbilder. Svantes korg är ju förvisso inte för liten för honom men han föredrar ändå att ha någon kroppsdel med golvkontakt.

Sonja däremot...
...lyckas alltid pricka sängens absoluta mitt och sen får man kränga in sig där man kan.

Här ser hon absolut inte klok ut. Hon ser ut som någon som håller på att vakna ur en narkos. Men hon njuuuter! Och hon sover otroligt snällt hela natten utan att göra väsen av sig.



a

söndag 19 oktober 2014

Tage på besök

I går var Tage på besök. Det är husses brors hund och Tage är en otroligt pigg och trevlig vovve av något obestämd ras. Han ser ut som och uppför sig som en valp fast han inte alls är särskilt ung. Och kastrerad är han också - annars hade jag inte vågat släppa ut Svante. Svante är inte så förtjust i andra herrar på sin gård. Ska man vara ärlig är han inte förtjust i herrar alls. Men den här luktade liksom ingenting så det gick bra.


Mina försök att filma hundarnas race på gräsmattan kom dock på skam. Tage är snabb som vinden och försvann som en raket. Klockan är inte ens tolv på dagen, regnet sprutar ner från en jämngrå himmel. Tittar ut på den intilliggande idrottsplatsen där små barn springer runt med bollen. Stackars ungar. Ännu mera synd om deras föräldrar som står under paraplyer och tittar på sina telningar. Gissa om dom längtar hem!
Hästarna ser också ut som om dom vill hem. Det kan inte vara särskilt kul att stå därute i leran och vätan. Hundarna har det skönt i min säng. Dom blir väldigt trötta av regn...




 a

torsdag 16 oktober 2014

Blött, blött

Klockan är inte ens tio på förmiddagen och vi har kommit hem från morgonens promenad. Två dyngsura irländare snusar på sängen. Det är 40-70% risk för regn resten av dagen utom kl 18! Då ska det vara sol. Å andra sidan är det då sex minuter kvar till solen går ner. Ibland är det deprimerande med tekniken och prognoserna. Man fråntas liksom den ynka strimman av hopp.


Mattes glasögon efter promenaden...


Genomblöt Sonja...

Svante och jag var hos tant doktorn i går för den treårliga rabiessprutan. Det är en fröjd att ta honom till veterinären. Han tvekar inte ett ögonblick att gå in, han älskar att snusa runt på golv och bänkar, han hälsar vänligt på personalen och tar emot sitt stick utan att reagera. Sen somnar han genast i baksätet innan jag ens hunnit blinka mig ut från parkeringen. Bil=sova.
Sonja gillar inte alls när jag drar iväg med storebror och blir hysteriskt lycklig när han kommer hem igen.
Nu - såhär på kvällskvisten - kan man konstatera att danska DMI hade rätt som vanligt. Regnet upphörde, solen kom fram en stund och sen gick den ner. Nu är det väldigt mörkt.
Hundarna är glada över att regnet har upphört och är fortfarande ute och springer på gårdsplanen.



a

tisdag 14 oktober 2014

Mera donationer

Det blev 25 mm regn om någon är intresserad. Icke desto mindre blev det översvämning igen i garaget under Kronprinsen.
Hästarna verkade inte heller särkilt bekväma med allt vatten.



Sonja och jag tittade på ett spännande program på Kunskapskanalen i går kväll, Djurvärldens snillen. Sonja brukar leva rövare när hon hör djurljud på radio eller TV, men det verkade som om hon fattade att det inte var "på riktigt" när hon tittade på TVn samtidigt. Speciellt spännande var någon liten råtta som hade olika varningsljud beroende på om det var en prärieräv eller en grävling som utgjorde hotet. (Och det är ju spännande, tyckte matte också. Räv: då springer vi, grävling: då gömmer vi oss i våra hålor.)


Fullt fokus! Undrar hur råttorna skulle varna varandra om man släppte fram en irländsk terrier.

Varje dag får jag ett tiotal mejl med erbjudanden om att låna 5000-400 000 kronor. Mejlen kommer från Julie Mattsson, Sanna Pettersson, Malin Carlström... Idel svenska (kvinno-)namn! Varför är det inga män som vill låna mig pengar? Ibland kallar dom mig för kära Henrik Hagström. Undrar vem denne Henrik är. Jag VILL inte låna några pengar. Jag BEHÖVER inte hjälp med att återbetala mina lån eller skulder. För någon dag sen blev jag erbjuden att köpa en hallowendräkt för halva priset. För att inte tala om hur angelägna människor är att jag ska börja ta Vitae-Pro. Kan man möjligen få vara ifred på sin mejladress?
Detta var en parentes.
Eller kanske ändå inte... Snart behöver jag kanske dom där lånepengarna för jag kan inte låta bli att sponsra olika verksamheter. Permobilstiftelsen, Svenska Service-och Signalhundsförbundet, Rädda Barnen, Hundstallet, Katthemmet... Jag bär rosa bandet och det ljusblå bandet. Jag bär också en pin med ett barn, vars skolgång jag bidrar till i Nepal - eller var det var. En del butiker har en bössa för dom där enkronorna som blir kvar när saker kostar 79, 129, 399 etc. Varannan gång jag pantar burkar och flaskor trycker jag på biståndsknappen. Och i dag gav jag en tjuga till en äldre dam som satt och tiggde utanför affären. Hon skulle finansiera en bröstoperation och jag tror inte det handlade om plastik...
Och ändå får jag ångest för att jag inte ringer in pengar till världens barn, ALS-fonden och allt vad det kan vara.

I dag har min fantastiska städtjej varit här. Hon är en välsignelse! Hundarna var på promenad med husse när hon kom och det är så fascinerande att se, hur dom spårar henne redan från grinden, över gårdsplanen och in i huset. Sen är det bara att leta upp henne och hälsa översvallande. När hon tar fram dammsugaren håller dock hundarna sig lite på avstånd.




a


måndag 13 oktober 2014

Klass-1 varning för stora regnmängder...

Vår mamma har väldigt god klädsmak och hennes garderob är ganska välfylld. Av och till bågnar garderobsdörrarna och då kan jag ärva kläder i rätt storlek och av god kvalitet! Praktiskt, billigt och helt i tidens anda - recycling. I dag är jag iklädd en tjusig, benvit Pierre Cardin-tröja med lång ärm. Ovanpå denna min egen mörkblå dunväst. Jättetjusigt fram till tiotiden då två lyckliga hundar stormade in från trädgården och hoppade upp på tröjans benvita ärmar... De bästa färgerna för mina kläder är gråbrunt, kamouflagefärgat eller annat mönstrat i medelmörka färger. Tröjan går i tvättkorgen i kväll.

Det regnar i Malmö. Regnmätaren ska väl berätta hur mycket - och hur kul är det egentligen? Fast äppelträdet Eva-Lotta och kompisen utan namn, plommonträdet, uppskattar säkert vattningen.

Hundarna gillar ju inte regn och föredrar att busa inomhus. Nåja, Sonja provocerar Svante och han är hygglig nog att haka på. Varför leken måste utföras på min säng är obegripligt. Lika ofattbart är det att dom nästan aldrig trillar ner.


Efter en stund blir dom så härligt utmattade och då är det vilopaus en stund.


Dom måste ha blivit väldigt trötta, för normalt skulle inte Svante tillåta att Sonja använde honom som kudde. Han har så himla stort revir.
Vi tog en ganska tidig efter-maten-promenad för radion hotar med tilltagande regn och det är klass-1 varning för den närmaste tolv timmarna. Det blir väl en blöt vända senare i kväll också. Jackan hinner förhoppningsvis torka.


Antar att den här flugan fick en behaglig död i lördags kväll.





 a

lördag 11 oktober 2014

Mitt MINNE och kassa hundbollar

MINNE... Googlar man på det så kommer först Wikipedias förklaring och som nummer två kommer hur man bäst hittar minnen till datorer och servrar.
Jag hade önskat att jag kunde städa upp i mitt minne. Det minnet som finns i min hjärna alltså. Putta bort en massa sångtexter på olika språk, dikter som jag lärde mig utantill under skoltiden, tyska prepositioner som styr dativ eller ackusativ osv.osv. Allt detta kan kan lätt slå upp om jag behöver kunskapen. Min omgivning är inte ett dugg intresserad av att höra mig deklamera "Den helige Bernhard av Clairvaux" (Gullberg) eller "Näcken" (Stagnelius). Och min tyska är ändå så dålig att det kvittar om jag har fel artikel efter en preposition.
(Stavningsprogrammet i datorn är dessutom så kasst att det föreslår proposition i stället för preposition. Häpnadsväckande!)
Jag önskar att jag kunde göra plats i minnet för varför jag gick ner i köket. Vad var det jag skulle göra där? Och om jag glömmer skriva kaffe på inköpslistan - för det kommer jag ihåg ändå - så kommer jag hem utan kaffe.
Jo, jag har ett hum om långtidsminne kontra korttidsminne men ändå! Kan man inte göra en back-up på alla dikter och sångtexter på en extern hårddisk och frigöra utrymme i arbetsminnet?

I går gjorde jag det igen - köpta några bollar till hundarna, avsedda för hundar. Totalt värdelösa för efter mindre än en halvtimme i Sonjas "vård" ser dom ut såhär.


Dom är billiga, men inte prisvärda.
Jag brukar köpa sexpack tennisbollar i sportaffärerna (dyrt!) och där går även mina hundar bet. Dom bollarna håller i evighet, eller tills dom möglat ihjäl sig själva av att ligga ute året runt. Prisvärt alltså.

I går kväll snodde Sonja ett äpple från korgen på köksbordet. Hon var otroligt stolt och sprang omkring länge innan hon började gnaga på det. Svante, som har respekt för de lagar som gäller mellan hundar, bevakade noga men försökte inte ta äpplet ifrån henne.



Svante bevakar Sonja och äpplet... Varför har inte Sonja samma respekt när Svante har något som hon vill ha? Kanske lär hon sig, för Svante är rätt noga med att markera att "det här är mitt!".
Äpplet? Ja, ingen var särskilt intresserad när det var halvätet så det har gått i matavfallspåsen.

Och apropå ingenting alls men jag hörde på radion att minst 75% av befolkningen i Sverige är positiv till organdonation. Men bara ca 15% har anmält sig till donationsregistret! Säger bara en sak - tag ställning! www.livsviktigt.se. Det är bara att säga ja eller nej, men jag tycker man ska säga något.




a

torsdag 9 oktober 2014

Modiano blev det

Patrick Modiano. Jag måste tyvärr erkänna att jag aldrig har hört talas om karl´n. Det gör ingenting, då lärde jag mig något nytt i dag också. Och för fransmän har mitt hjärta alltid klappat lite extra.
Undrar om han finns som e-bok. Får kolla det.
En hel del nobelpristagare har jag faktiskt läst, men det ska erkännas - många har jag stupat på också. När jag googlar på nobelpristagare i litteratur visar det sig att jag har läst 37 (plus/minus ett par stycken) och det var fler än jag trodde. "Blecktrumman" (G. Grass) är nog en av de bästa böcker jag läst. Av någon anledning minns jag också en annan Patrick, nämligen White. Varför vet jag inte. Tror han kom från Australien. Kanske gjorde han intryck nån gång på 70-talet.

I går var vår vän Lars G här och kikade på vår dörröppning in till stora rummet. Två meter brett och utan dörrar. Fyra sammansatta kompostgaller förmår inte hålla Sonja på rätt sida och dessutom är det vanvettigt fult. Sonja kastar sig mot gallret som den värsta isbrytaren forcerar ismassor och i någon ände ger gallret alltid vika. Sen är det bara att kliva in. Hon jobbar systematiskt på att äta upp vårt bibliotek. Samtidigt som det är trist att behöva kasta söndertuggad litteratur är det befriande att bli av med en del böcker. Jag ser framför mig någon form av "staket" med expanderskruvar i ändarna.
Gummikilen i garderoben fungerar hyfsat bra. Bara man kommer ihåg att sätta dit den och gör det tillräckligt hårt. Frustrerande tycker Sonja, som tänker på alla goda skor och tofflor som dväljs där inne.

Nu gjorde Sverige returmål mot Ryssland, 1-1 står det men det är en ganska tråkig match så det får bli bok sen. (Vi har några kvar fortfarande.)


Det är väldigt svårt att bli arg på Sonja. Det finns ingen som kan se så oskyldig ut som hon.



a

onsdag 8 oktober 2014

Vinprovning igen!

Vinprovningarna duggar tätt för tillfället. I kväll var det dags igen. Vanligtvis brukar vi prova fem viner, ibland blir det sex. I kväll blev det sju! Av förklarliga skäl kanske jag ska spara mitt skrivande till en annan dag...
Syrran hade som vanligt fixat smakrik tallrik - i dag med ost, druvor, paprika och salami.


Två röda hundar stod tålmodigt på gården och väntade och ÄNTLIGEN - klockan åtta gick alla människor så dom kunde få komma in. Och få smaka på en bit salami och några kexsmulor. Och så har dom fått kvällspromenad och godnattgodis och nu sover dom sååå skönt.




a

tisdag 7 oktober 2014

Inte så kul

Det är en hel del saker som inte är så kul. Som att stryka tolv linneservetter till exempel. Det är väldigt fint att duka med dom och människor blir impade av äkta servetter, stora som handdukar. Men dom kan liksom inte återanvändas till nästa kalas med mindre än att dom varit ett varv i tvättmaskinen och under mitt strykjärn. När det finns så vackra, tjocka pappersservetter... Suck.

Det är inte kul när det ösregnar hela dagen och dessutom blåser kuling. Det tycker inte hundarna heller, men att få dom att gå ut i trädgården och huka sig i en häck eller en buske är omöjligt. (Man kan ju plocka upp när regnet har upphört.) Promenad ska det vara. Och just i dag hade jag varit duktig och kammat båda. Efter duschen ute ser dom rätt tufsiga ut igen. Suck.

Det är inte kul när människor i ens omgivning blir arga för småsaker - när det finns IS, ebola och annat hemskt att oroa sig för. Suck.

Vad som däremot är kul, är att min bloggkompis Åsa Nilsonne i romanform har lyckats förekomma nobelpriset i medicin. Inte bra en gång utan två! Hittills! Har ni inte läst "En passande död" så gör det. Nästa (om hippocampus) kommer till våren. Läs den också, vågar jag påstå.


Svante grubblar på hur lång tid det ska ta innan maten är klar. Han oroar sig aldrig för någonting (och det gör sannerligen inte Sonja heller) och tycker för det mesta att allt är jättekul.




a

söndag 5 oktober 2014

Eva-Lotta är plats

Äntligen har våra grävda hål fått träd i sig! Ett tanigt litet plommonträd.


Och ett ännu tanigare äppelträd, som förresten heter Eva-Lotta!


Förhoppningsvis ska träden trivas hos oss och växa sig stora och starka.


Visst är det vackert på våren men ingenting slår höstprakten. Speciellt när himlen är klarblå.
Hundarna stortrivs och vill gärna vara ute. Helst ska förstås dörren vara öppen vilket vi människor nu tycker blir onödigt svalt.
Flugorna trivs också förträffligt, speciellt dom där små, som är så begivna på öl och vin. Som tur är gillar dom också min cocktail på rödvinsvinäger, vatten och en droppe diskmedel. Ett dygns skörd!


Jag trodde att jag hade kommit på en fiffig lösning för att hindra Sonja från att öppna skjutdörrarna till garderoben.


En dörrkil i gummi. En har redan försvunnit och den här har Sonja inte heller några problem med. Hon öppnar ändå. Uppenbarligen är hon stark som en oxe och envis som en åsna.





a

fredag 3 oktober 2014

Titt i rutan

I går var det vinprovning igen. Ett par stycken, som inte var inviterade, såg rätt besvikna ut.


Däremot får dom gärna komma in när tillställningen är slut för dom är fenomenala på att hitta eventuella smulor på golvet och avlägsna dessa. Syrran hade som vanligt gjort smaskiga tillbehör. I går blev det räk- och rostbiffsmackor. 70-tal? Javisst, men inte mindre populärt för det.



Denna morgon var det dags för nye statsministern att presentera sin regeringsförklaring.


Sammanfattningsvis kan man konstatera att det ska bli otroligt mycket bättre på alla områden. Rena paradiset faktiskt. Själv är jag i alla fall tacksam att rut får vara kvar. Och Alice Bah Kuhnke var ju en överraskning.
Annars - mildvädret håller i sig. Rosorna blommar för fullt och gräsmattan växer.



Speciellt den rosa sorten är ljuvlig. Blommorna doftar!


Lavendeln är nyklippt och Svante hjälper till med vattningen. Både av den och av häcken.


Nöjda hundar med ytterdörren fortfarande öppen.





a